lördag 31 december 2011

Några bra och dåliga saker som hände 2011

Bra:
-Förtryckarna och massmördarna Kim Jong-Il, Usama bin Ladin och Muammar Kadaffi dog eller dödades.

Dåligt:
-Det är en hög risk att de som ersätter Kim Jong-Il och Muammar Kadaffi blir lika dåliga eller till och med ännu värre.

Bra:
-Sveriges ekonomi har hittills klarat sig bra relativt övriga Europa.

Dåligt:
-En trolig lågkonjunktur (recession) i Storbritannien och Euroområdet innebär att tillväxten även i Sverige lär falla ordentligt i absoluta tal.

Bra:
-Beslut om sänkning av restaurangmomsen, vilket kommer skapa många nya jobb.

Dåligt:
-Det blir inga andra jobbskapande skattesänkningar förutom restaurangmomsen, vilket kommer att innebära en onödigt hög arbetslöshet under 2012, till skada för svensk ekonomi och framförallt för de som i onödan är arbetslösa.

Bra:
-Håkan Juholts olika misstag har sänkt stödet för Socialdemokraterna till en rekordlåg nivå.

Dåligt:
-Miljöpartiet, ett parti som är minst lika dåligt, tycks ha lyckats fånga de flesta som flytt Socialdemokraterna och har därför ökat till en rekordhög nivå.

fredag 30 december 2011

Svenskspråkiga har högre sysselsättningsgrad i Finland?

Titta på dessa båda kartor över Finland. Den översta visar var svenskspråkiga utgör en nämnvärd minoritet (ju mörkare färg desto högre andel) och den nedersta visar var antalet utan arbete är som lägst i förhållande till antalet med arbete (det ljusaste är lägst)
Som ni kan se är det en påfallande överlappning mellan områderna med hög andel svenskspråkiga och lågt utanförskap.Detta är i sig inte nödvändigtvis ett bevis för att svenskspråkiga har högre sysselsättningsgrad. Exempelvis har Stockholms län både en högre andel utomeuropeiska invandrare och en högre sysselsättningsgrad än riksgenomsnittet i Sverige, men det innebär inte att utomeuropeiska invandrare har en hög sysselsättningsgrad. Tvärtom ligger den klart under genomsnittet, till och med i Stockholm (dock har utomeuropeiska invandrare klart högre sysselsättningsgrad i Stockholm än i exempelvis Malmö).

Med tanke på att den höga sysselsättningsgraden inte enbart gäller områden där svenskspråkiga utgör en halvstor minoritet, som i Helsingfors och Åbo, utan även i Åland (faktum är att den kommun i Finland som har allra högst sysselsättningsgrad är Ålandskommunen Jomala) och delar av Österbottenskusten, där de utgör en majoritet så är de dock knappast som utomeuropeiska invandrare i Stockholm. För i de delar av Stockholm där dessa utgör majoritet, som Rinkeby och Tensta, så är sysselsättningsgraden väldigt låg. Det antyder att svenskspråkiga troligen har högre sysselsättningsgrad i Finland än finskspråkiga.

torsdag 29 december 2011

Det går inte så bra för exportmålet

Handelsminister Ewa Björling har som diskuterats tidigare som mål att fördubbla exporten under en 5-års period. Detta var och är som jag konstaterade i min först post ett fullständigt orealistiskt mål.

Detta bekräftas också av dagens handelsstatistik som visar att exporten i november var 4% lägre än i november förra året. Visserligen kan det invändas att det var efter 25% ökning november 2010 jämfört med november 2009, men det innebär ändå bara en 2 års ökning på 20%, klart lägre än de 32% på 2 år som krävts för att nå målet. Och vad värre är, exporten i november 2009 var 14% lägre än i november 2006, vilket innebär att under den senaste 5-års perioden så har exporten bara ökat 3%, avsevärt lägre än Björlings mål på 100%.

Och då bör man också tänka på att de ovannämnda siffrorna avser nominella värden. Justerat för inflation har exporten sjunkit under den senaste 5-års perioden, och som andel av BNP har den fallit ännu mer.

Hade jag inte vetat bättre.....

...hade jag nästan trott att FN i allmänhet och dess "råd för mänskliga rättigheter" i synnerhet avsiktligt försökte parodiera och förlöjliga sig själva. FN:s råd för mänskliga rättigheter halade ner flaggorna på halv stång för att hedra Nordkoreas nyligen avlidne diktator Kim Jong-Il. Alltså ett råd som påstår sig vilja främja mänskliga rättigheter hedrar världens kanske värsta diktator som kränkt mänskliga rättigheter mer än någon annan (vilket säger rätt så mycket).

Än mer obegripligt är dock att FN fortfarande tas på allvar i svensk debatt och att svenska skattebetalare tvingas betala pengar till denna diktaturfrämjande institution.

onsdag 28 december 2011

Rätt och fel om sydsvenskt elpris

Sverige har nu delats upp i 4 elprisområden. Det nordliga omfattar i princip Norrbottens län, det näst nordligaste Västerbottens län och södra Norrland, det näst sydligaste omfattar i princip Svealand och norra Götaland och det sydligaste omfattar södra Svealand, som ni kan se på kartan.

Effekten av detta har blivit att elen blivit billigare i de två nordligaste områderna och dyrare framförallt i det allra sydligaste. Anledningen till det är att i norr finns det relativt få invånare, vilket innebär en relativt låg elförbrukning samtidigt som det är omfattande elproduktion i form av exempelvis vattenkraft. I den allra sydligaste regionen finns det klart fler invånare än i de två nordligaste regionerna tillsammans, samtidigt som lproduktionen är låg.

Det finns alltså därför ett stort överskott av el i norr medan det i syd finns ett stort underskott, samtidigt som bristande kapacitet begränsar möjligheten att överföra el från norr till söder.

Just på grund av den begränsade överföringsmöjligheten är det i grunden ett bra system då det inte finns någon anledning att subventionera sydsvenska elkonsumenter. Dessutom kommer det nya systemet genom att göra det mer lönsamt att öka elproduktionen i syd och mer lönsamt att bedriva produktion som kräver mycket el i norr bidra till att obalanserna kan åtgärdas och ekonomin bli effektivare.

På grund av det så har de sydsvenska industriföreträdare fel när de vänder sig emot systemet.
Men jag har trots det en viss sympati för dem, eftersom en anledning till att elpriset är så högt där var den förra socialdemokratiska regeringens beslut att förtidsavveckla Barsebäck. Hade Barsebäck fått vara kvar hade elpriset blivit klart lägre i södra Sverige utan att resten av Sverige drabbats av högre elpris. Man bör därför undersöka möjligheterna att starta om Barsebäck, eller bygga annat kärnkraftverk i södra Sverige.
Just tack vare det nya systemet så skulle det bli mer lönsamt än tidigare.

måndag 26 december 2011

Aftonbladets Anders Lindberg för kristen teokrati?

Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida fördömer vinstintressen inom vården, eftersom det sägs vara ett utslag av "girighet" är en av katolska kyrkans 7 "dödssynder".

Men om vinstintresse är "girighet" och "girighet" är en dödssynd, hur kan då denna dödssynd vara rätt inom någon sektor överhuvudtaget? Aftonbladet exempelvis är ett företag inom Schibstedtkoncernen som drivs med vinstintresse. Med tanke på att de anställt en så pass idiotisk ledarskribent som Anders Lindberg är de i och för sig ett argument emot vinstintresse för oss rationella personer (dock inte tillräckligt starkt för att överväga de starkare argumenten för), men Lindberg borde själv inse att han deltar i en organisation med en "dödssynd" som drivkraft

Verkligen intressant är dock att Lindberg anser den katolska kyrkans dogmer bör vara en basis för politiken. Det måste innebära att han också är för förbud mot aborter och homosexualitet. Och för övrigt är en av de andra "dödssynderna" "avundsjuka", vilket rimligen måste innebära motstånd mot omfördelning från rika.

lördag 24 december 2011

Större glädjedödare än Buzz Killington

God jul till alla läsare. Det blir troligen inga fler inlägg idag särskilt då som jag ändå vet att få lär vara intresserade under kvällen av det, men under juldagen eller annandagen lär det bli fler inlägg. Tills dess rekommenderar jag följande citat från Johan Ingerö om julens glädjedödare och min kommentar efteråt:

Johan Ingerö på SvD ledarblogg har en bra artikel om två av julens glädjedödare-fanatiska och påträngande feminister och nykterister:

"Bakgrunden är alltså att Lego, som i dag lockar fler pojkar än flickor, nu vill slå sig in i den senare gruppen....

...Det finns ett mycket enkelt sätt att ta reda på om Lego har rätt eller fel, nämligen att luta sig tillbaka, sluta hyperventilera och se vad ungarna faktiskt tycker om leksakerna. Antingen har Lego rätt, och då kommer deras nya kvinnliga kunder att ha fått ytterligare något roligt att leka med. Alternativt har Lego helt fel, och då kommer företaget att förlora pengar. Det borde inte vara någon stor sak.

Men Legos slutsatser om pojkars och flickors skilda preferenser är i sig provocerande, i kraft av sin blotta existens. I feministiska kretsar är man (f’låt, är en) övertygad om att skillnader mellan könen är en rent social konstruktion. Och enbart insikten om att den synen inte delas av alla är mer än vad vissa kan bära. Så kan man i DN i dag även läsa om hur ”Julen är ett bakslag för jämställdheten” eftersom den ”kan göra flickor extra rosa”.

Men ursäkta så j-a mycket då.

Detta med färger är tydligen något som många har åsikter om. Under vinjetten ”en vit jul” kräver IOGT-NTO, denna av andra människors alkoholvanor besatta organisation, att alla ska fira julen utan öl och snaps. För ”barnens skull”, naturligtvis.

Marcus Birro, en av ambassadörerna för den vita julen, skriver att ”redan det första glaset vin för oss till monster”. Vilket inte är sant. Möjligen gör det honom till ett, men alla har faktiskt inte alkoholproblem. Den som utan problem kan tygla sin alkoholkonsumtion skadar inte sina barn genom att snapsa till julskinkan.

Julen sägs vara barnens högtid, men det är tydligt att såväl feminister som nykterister försöker göra den till sin. De beter sig ungefär som den där sura mostern som ingen egentligen gillar men ändå pliktskyldigt bjuder, väl medvetna om att hon kommer sabba stämningen med sura kommentarer om barnens kläder och de vuxnas brännvin."

----

Man kan rent utav säga att fanatiska feminister och nykterister är större glädjedödare än Buzz Killington ("buzz killer" är för dem som inte visste det ett amerikanskt slanguttryck som betyder glädjedödare, därav namnet. Relevant att veta är också att klippet föregicks i det ursprungliga avsnittet av att karaktären Peter Griffin anklagade sin fru Lois för att vara "a bigger buzzkill than Buzz Killington" varpå denna förklarande scen visades):

fredag 23 december 2011

Myten om den tillväxtofarliga momsen

Andreas Bergh vid Lunds Universitet och Institutet för Näringslivsforskning, förespråkar en skattereform där man höjer momsen och använder de ökade skatteintäkterna från det till inkomstskattesänkningar.

Hans argument tycks vara att varor i allmänhet, och elektroniska varor i synnerhet, gradvis fallit i pris relativt priset på tjänster och att eftersom tjänsteproduktionen är mer arbetskraftsintensiv och eftersom han tycks anta att tjänster i högre grad drabbas av inkomstskatt än moms medan det motsatta gäller för varor så skulle en sådan skattereform bidra till att minska arbetslösheten.

Det finns flera brister. För det första så är det felaktigt att anta att tjänster inte skulle drabbas av högre moms, då de är lika drabbade av det som varor. Det faktum att han säger sig vilja höja momsen i den särskilt arbetskraftsintensiva restaurangsektorn illustrerar felaktigheten i det antagandet extra mycket.

För det andra så drabbar moms inte enbart producenterna av varor eller tjänster utan även konsumenterna. Det innebär lägre köpkraft från extraproduktion för tjänsteproducenter och därmed svagare incitament från högre moms på varor på motsvarande sätt som högre inkomstskatt sänker köpkraften och incitamenten

För det tredje är det på motsvarande sätt så att det inte så att det enbart är de som formellt betalar inkomstskatt som drabbas av det, utan i den mån det leder till lägre utbud av arbetskraft (och effekten på arbetskraftsutbudet var Berghs motiv för sin föreslagna skattereform)så drabbar det även de som köper de varor och tjänster som arbetare producerar. Det innebär att om det nu skulle vara så att tjänsteproduktion skulle stimuleras då skulle det gynna även de som arbetar med varuproduktion.

Sanningen är den att när det gäller inhemsk produktion för inhemska konsumenter så har inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och moms åtminstone på lång sikt ungefär samma effekt då de alla utgör skattekilar mellan arbetares nettolön och det extra förädlingsvärde denne producerar.

Den främsta skillnaden är då att moms beskattar import mer än export, medan inkomstskatt beskattar export mer än import (formellt beskattar moms inte export alls och inkomstskatt beskattar inte import alls, men vi bör komma ihåg vad jag påpekade i punkterna 2 och 3 ovan). Så framgången för Berghs skattereform hänger på en slags förtäckt merkantilism som i praktiken är likvärdig med importtullar och exportsubventioner. Detta är dock knappast klokt, särskilt då i ett läge där Sverige redan har ett för stort bytesbalansöverskott som förvärrar globala obalanser.

Effekten på arbetslösheten kan till och med bli negativ av Berghs reform om man som Bergh föreslår sänker skatten för höginkomsttagare och kompenserar det för långinkomsttagare med höjda bidrag då det försvagar incitamenten att komma i arbete.

torsdag 22 december 2011

Mer om den norska smörpolitiken

Markus Bergström har en bra artikel om absurditeten i den norska smörpolitiken som rekommenderas, hur krisen där helt är ett resultat av politiska interventioner för att begränsa norska konsumenters tillgång på smör.

onsdag 21 december 2011

Frivilligt bra-påtvingat dåligt?

Samtidigt som en statliga myndigheter vill utan vårt medgivande ta del av personliga uppgifter om en själv, så vill en annan stoppa forskning som bygger på att ett stort antal personer frivilligt går med på att uppge saker om en själv. Något av en principiellt maximal antiliberalism-det är bara om det är påtvingat som det är OK.

Vi behöver mer och bättre filosofi för att få bättre nationalekonomi

Bengt Kristensson-Uggla, filosofiprofessor på Svenska akademin i Åbo, påpekar att en delförklaring till den ekonomiska krisen är att ekonomiutbildningarna grundar sig på att de är epitemologiskt (kunskapsteoretiskt) defekta vilket banat väg för de falska nyklassiska modeller som indirekt skapade krisen och att man därför skulle behöva mer, och inte mindre, av humaniora i allmänhet och teoretisk filosofi/vetenskapsteori i synnerhet.

Jag håller med om det, men det är dock inte främst i företagsekonomi som problemet finns. Den är mestadels (men inte helt) realistiskt inriktad. Ett mycket större problem är nationalekonomin som de senaste decennierna haft som princip att det viktigaste är att teorier är förenliga med avancerad matematik, inte att de beskriver verkligheten, något som i sin tur har sin grund i Milton Friedmans långtgående instrumentalism.

Det kan också noteras att det delvis är filosofins fel att det blivit så. Långtifrån alla, och får man förmoda inte Kristensson-Uggla, men alltför många akademiska filosofer har underminerat sitt ämnes ställning genom att propagera för skepticism. Om allt man har att säga är att det inte går att veta något så gör man sig irrelevant i debatten om hur vi bättre ska nå kunskap, vilket möjliggjort för att Friedmans idéer att bli dominerande. Ska filosofin kunna få det positiva inflytande som det kan och bör ha, måste den göra upp med skepticismen.

söndag 18 december 2011

Norge som den sista sovjetstaten

Den här storyn låter som ett skämt, men då det är 18 december och inte 1 april, så är den förmodligen inte det.

I Norge råder som många nog hört akut smörbrist. Två personer från Umeå tänkte tjäna på att lindra den genom att börja sälja 250 kilo svenskt smör i Norge. Men tydligen är det inte lagligt att sälja svenskt smör i Norge (åtminstone inte utan att betala höga importtullar), och de åkte fast och måste nu betala böter samtidigt som allt smör förstörs.

Undrar vad norrmännen tycker om att deras myndigheter ser det som sin uppgift att tvinga dem att betala absurt höga priser för smör. Man får hoppas att de av detta till nästa val lär sig att sluta rösta på partierna i den nuvarande vänsterregeringen.

lördag 17 december 2011

Julen är en sekulär högtid

Paulina Neuding reflekterar över hur hon som judinna ska förhålla sig till julen så här en vecka före julafton och kommer fram till att hon och andra judar bör glädja sig med de kristna. Klokt, men jag hoppas att hon också glädjer sig med dem av oss som firar jul och som är agnostiker eller ateister.

Att julen skulle vara enbart eller ens primärt en kristen högtid är nämligen en myt. Julen, eller julblot, som det kallades på fornnordiska var nämligen ursprungligen en högtid i nordeuropeiska samhällen som firades för att man nu nått årets mörkaste tid och nu bara hade ljusare tid framför sig (tills nästa år då). De kristna insåg att det skulle vara lättare att ta över högtiden än att utplåna den varför de beslutade sig för att fastställa Jesus födelsedag till 25 december (i själva verket finns det inget omnämnande i bibeln eller andra samtida skrifter om vilken dag Jesus föddes).

Men, kanske någon invänder, religioner är inte något som kännetecknas av att vara faktabaserade, och även om den kristna julen hittades på för att monopolisera högtider så har den blivit det en kristen högtid nu.

Det är delvis korrekt i bemärkelsen att för de kristna som firar den så är det något de upplever att de gör för att högtidlighålla Jesus födelse. Men för oss andra så innehåller den enbart ickekristna inslag som jultomte, julklappar, julgran, julmust, julskinka med mera. Det finns inget kristet med oss ickereligiösas julfirande. Med tanke på det och att julen som sagt föregick kristendomen så finns det ingen grund för att beteckna ickereligiösas julfirande som kristet i något avseende.

Däremot finns det för de flesta kristna intressant nog många ickekristnas inslag då de i allmänhet brukar ha med exempelvis jultomte och julgran.

Så julen är en sekulär högtid till sin natur, något det faktum att kristna intalar sig att deras messias föddes under den tiden inte ändrar på

fredag 9 december 2011

Nobelstiftelsens vurmande för rasistiska diktaturer

Dick Erixon pekar på hur samma Nobelstiftelse som vägrar Jimmie Åkesson tillträde eftersom han sägs ha fel värderingar inte har några problem med att låta företrädare för stenhårda diktaturer som Iran, Syrien, Sudan, Zimbabwe och Nordkorea delta. Jag är inte Sverigedemokrat, men nog är den politik de står för oändligt mycket mindre avskyvärda än den som nämnda diktaturer står för.

Framförallt Sudan, Zimbabwe och Nordkorea är inte bara mer avskyvärda för att de står för totalitär kontroll av ekonomin och samhällslivet och mördar stora delar av sitt folk, de är också grovt rasistiska. Sudans etniskt arabiska regim har begått vad som kan karaktäriseras som folkmord mot svarta i både det numera självständiga Sydsudan och i Darfur. Zimbabwes regim har på öppet rasistiska grunder fördrivit vita och stulit deras egendom.

Och Nordkorea, det är som beskrivs i denna artikel världens förmodligen mest rasistiska stat. Trots att Sydkorea jämfört med västerländska mått mycket stängt med en mycket restriktiv invandringspolitik (mer restriktiv än den danska) så fördömer Nordkorea landet för den mycket begränsade invandring som tillåts och den (högst begränsade)  "mongrelisering" (rasblandning) som förhållanden mellan amerikanska soldater i Sydkorea och sydkoreanska kvinnor skapat.

Det är faktiskt dock inte bara rasblandning med svarta och vita amerikaner som Nordkorea fördömer, det är också så att nordkoreanska kvinnor som illegalt tagit sig in i Kina (då hela gränsen mot Sydkorea är befäst så är det omöjligt att fly ur landet den vägen så endast via den mer obevakade gränsen mot Kina går det att ta sig ut) och sedan när de upptäckts av kinesiska myndigheter och deporterats tillbaka till Nordkorea så har de i de fall de varit gravida tvingats till abort då existensen av barn i Nordkorea med kinesiska fäder anses oaccetabelt , eftersom till och med kineser anses rasfrämmande för Nordkoreas regim.

Jämför detta med SD:s krav på att Sverige ska anta dansk invandringspolitik, och det är fullständigt häpnadsväckande att Nobelstiftelsen anser att en företrädare för Nordkoreas regim är mer legitim än en företrädare för SD. Troligen är det en kombination, av dumhet, okunskap och hyckleri. I vilket fall som helst är det oacceptabelt att sådana personer ska få solka ner den store Alfred Nobels minne.

torsdag 8 december 2011

Sveriges John Kerry

Håkan Juholt kommer först med det förvånande utspelet att alla i Sverige, oavsett hur långt ut i glesbygden de befinner sig, ska ha mobiltelefontäckning, en tanke som förvisso låter sympatisk tills det påpekas att det skulle kosta ungefär 30 miljarder att genomföra det. Nu gör han bara en dag senare återigen en kovändning, eller en flip-flop som man säger på engelska, och säger att inte alla ska få mobiltäckning. Under sin korta tid som partiledare har han hunnit "flip-floppa" fler gånger än John Kerry, vars tendens att alltid ändra sig illustreras av hans uttalande i videoklippet nedan.





Att ändra uppfattning i en fråga är naturligtvis inte nödvändigtvis fel, tvärtom är det rätt om man får reda på nya fakta eller argument som gör att argumenten överväger åt ett annat håll än man tidigare trott (även jag har ändrat uppfattning i vissa frågor genom åren). Att som Juholt tala innan man tänker över frågan och sedan ändra sig efter vad som ur populistisk synpunkt kan anses vara bäst vid varje stund är däremot verkligen inte bra-särskilt då inte för en som vill leda landet. Och just eftersom att de flesta anser med rätta att det är dåligt så är det för övrigt också kontraproduktivt vad gäller att locka väljare.

tisdag 6 december 2011

Ironi i vänsterns Bildthat

Dick Erixon skriver om att vänsterjournalister hyser en särskild avsky mot Carl Bildt, som han liknar med den avsky mot Olof Palme som många borgerliga hyste.

Det finns dock en stor skillnad. Det var helt rationellt för alla icke-socialister att avsky Olof Palme med tanke på hur han såväl inrikes- som utrikespolitiskt drev en närmast vänsterextrem politik och därför allvarligt skadade Sverige (och omvärlden).

Däremot finns det inte någon särskilt stark anledning för vänstern att avsky Carl Bildt, framförallt då inte i hans roll som utrikesminister. Förvisso så är han något vettigare än vänstern i utrikespolitiska frågor, men han ligger dock ovanligt nära vänstern i utrikespolitiska frågor i allmänhet och Israel i synnerhet för att vara borgerlig. Så egentligen borde Bildt ha status som "minst dålig" bland borgerliga inom vänstern.

söndag 4 december 2011

Alliansen får hoppas att (S) lyssnar på Aftonbladet

Aftonbladets Daniel Swedin uppmanar (S) att ställa regeringen till svars för den höga arbetslösheten.

Nog för att jag i och för sig håller med om att regeringen inte gjort tillräckligt (man borde sänka skatterna ännu mer), men det man faktiskt gjort har haft en positiv effekt och statistiken i frågan talar inte för Socialdemokraterna .

December 2006, den sista månaden innan regeringens politik började sättas in låg Sveriges arbetslöshet på 6,6%, att jämföra med EU-genomsnittet  på 7,5%. Till följd av de kriser som varit steg arbetslösheten (och det faktum att stramare regler för sjukpenning och förtidspension gjort dolt arbetslösa öppet arbetslösa) i Sverige till 7,5% i oktober i år, men inom EU har det ökat till 9,8%. Gapet till Sveriges fördel har alltså mer än fördubblats från 0,9 till 2,3 procentenheter.

Vad gäller ungdomsarbetslösheten (Som Swedin felaktigt hävdar att Sverige är "europamästare i " trots att 12 andra EU-länder ligger högre) har Sveriges relativa förbättring varit ännu större. December 2006 var den 21,1% i Sverige mot 16,7% i EU. I oktober i år hade den stigit något till 22,2%, men i EU hade den stigit till 22%. Det tidigare stora gapet på 4,4 procentenheter som fanns när Göran Perssons politik sist tillämpades har alltså nästan helt utraderats

lördag 3 december 2011

Talande tystnad

I en krönika i SvD så beskrev Johanna Hildebrant de avskyvärda metoder som en del "djurrättsaktivister" (djurrättsterrorister vore ett bättre ord) använt, inklusive hot mot pälshandlares barn och sprängning av kiosker och grävmaskiner. I krönikan skriver hon att Vänsterpartiets Jens Holm uttalat sig positivt om "djurrättsaktivisters" olagliga metoder.

Holm svarar idag och hävdar att det han syftade på var de aktivister som brutit sig in i lantgårdar och dokumenterat missförhållanden där. Men det är talande att inte ens i en replik till en krönika där det hävdats att han försvarat våldsmetoder så förmår han sig inte att tydligt ta avstånd från våldsmetoder. Han hyllar enbart de icke våldsinriktade, men han tar inte avstånd från de våldsinriktade.

Att Vänsterpartiet inte klarar att hålla rent mot våldsamma grupper inom extremvänstern är tydligt

fredag 2 december 2011

Blågult mot blågult

Sverige fick en relativt enkel grupp i fotbolls-EM nästa år  i och med att man undvek de allra bästa lagen som Spanien och Tyskland. Det bästa laget i gruppen är Frankrike, men de har under senare år spelat allt sämre, och det gäller även England. Och Ukraina är definitivt ingen stor fotbollsnation och de är bara med för att de tillsammans med Polen är värdnation. Det innebär att Sverige har väldigt god chans att ta sig till kvartsfinal.

En liten lustig grej är att SvD skriver om att följa "Blågult" under EM. Även Ukraina har nämligen faktiskt en blågul flagga (se den nedan) så "Blågult" skulle faktiskt kunna referera till Ukraina också.

torsdag 1 december 2011

Svenska försvarsbudgeten bör inriktas mer på vapenteknologi

Denna vecka har svensk vapenindustri fått två utländska orders på vapen. Först beställde USA det bärbara granatgeväret "Carl Gustav", sedan kom den ännu mer uppmärksammade ordern från Schweiz på 22 JAS 39 Gripen-plan.

Detta illustrerar en av de två starka argumenten för att inrikta en större del av försvarsbudgeten på 45 miljarder på utveckling av ny vapenteknologi. Om Sverige lyckas utveckla bättre vapenteknologi så kan vi till vänligt sinnade länder som USA och Schweiz sälja vapen med den nya teknologin, något som ger inkomster som till stor del kompenserar utgifterna för forskningen, något som innebär att vi kan både öka vår militära styrka och minska kostnaderna för det på samma gång. Om vi däremot satsar på att genom värnplikt ha en stor armé finns ingen möjlighet att få pengarna tillbaka, precis som gäller i den grad vi slösar pengar på altruistiska interventioner som i Libyen, Kosovo och Afghanistan.

Det andra starka argumentet är att avancerad vapenteknologi är, åtminstone upp till en viss punkt, viktigare för den militära styrkan än antalet soldater. I båda Irakkrigen, särskilt då det första, hade Irak klart fler soldater än vad som var på plats från de USA-ledda koalitionerna, men det blev ändå en promenadseger för den USA-ledda koalitionen på grund av deras militärteknologiska överlägsenhet. På motsvarande sätt har Israel trots numerär underlägsenhet i flera krig besegrat sina arabiska grannar.

En ökad inriktning på forskning och utveckling av ny militärteknologi innebär alltså en ökad militär styrka till en lägre kostnad, positivt i alla avseenden.

onsdag 30 november 2011

Rekordstort svenskt sparandeöverskott

Sveriges bytesbalansöverskott steg till hela 76,1 miljarder, eller 9% av BNP, under tredje kvartalet, det största någonsin under ett kvartal. I förhållande till ekonomins storlek är Sveriges överskott därmed större än i Kina och Tyskland.

Då bytesbalansöverskott är detsamma som sparandeöverskott så illustrerar detta varför de borgerliga debattörer som anser att sänkt skatt på sparande bör prioriteras har fel. Sverige har ingen brist på sparade medel, utan tvärtom ett stort överskott. Det vi däremot har för lite av är investeringar och arbetstillfällen och därför är sänkt skatt på investeringar och arbete det som ska prioriteras

tisdag 29 november 2011

Vindkraft-en ren blåsning

Nya Wermlands-Tidningen har en bra ledare om hur vindkraften är en ren blåsning av de flesta av oss eftersom det är en ineffektiv energikälla som enbart kan expandera på grund av statliga subventioner. Ett utdrag:

"Till vänster så är det miljöpartisterna som skall hållas nöjda och hos det borgerliga är det Centern. Och nu är frågan dessutom djupt penetrerad i alla de andra partierna...

...Egentligen är vindkraften inte lönsam. Den är så ineffektiv att den aldrig skulle klara sig på en fri marknad. Blåser det för mycket eller för lite eller om vinden är för byig så står snurrorna stilla. Verkningsgraden för verk på land är cirka 23 procent. Det innebär att vindkraft inte kan ersätta särskilt mycket annan kraft...

...Det är endast med hjälp av en särskild punktskatt, med det nyspråkliga namnet elcertifikat, på icke förnybar el som vindkraften kan drivas. Det betalar vi alla på våra redan dyra elräkningar. Utan dessa stora subventioner så skulle det inte finnas så mycket vindkraft. Samtidigt slår sig anhängarna av den förnybara energin sig för bröstet när de menar att den miljövänliga kärnkraften minsann måste klara sig utan några subventioner. Den nya Centerledaren Annie Lööf har till och med gjort en stor poäng av detta med subventioner till det ena men inte till det andra."

Det kan ju också tilläggas att vindkraftverk är förödande för fågellivet. Något för "naturvänner" att tänka på.Det har gått troll i vindkraften i svensk politik.

måndag 28 november 2011

Hur problemet med för höga betyg kan lösas

På senare tid har det ofta uppmärksammats att det blivit ett allt större problem att grund- och gymnasieskolor konkurrerar genom att vara extra generösa i sin betygssättning och ge elever högre betyg än de förtjänar, vilket möjliggör för eleverna att ta sig in på attraktiva utbildningar.

Detta används som som argument mot friskolor och konkurrens inom skolan. Att inskränka valfriheten och tvinga alla att gå i kommunala skolor vore dock förödande för valfriheten och skulle innebära att det inte längre skulle finnas någon konkurrens i mer legitima områden.

Problemet med för höga betyg uppstår som sagt eftersom att elever och deras föräldrar ofta meddelar skolorna att om de inte är generösa i sin betygssättning då kommer de att välja en annan skola. Och ibland kan det vara så att skolorna försöker skapa ett rykte om sig att vara generösa för att locka till sig elever. Detta i sin tur beror på att elever vill ha höga betyg för att kunna komma in på attraktiva utbildningar.

Man kan samtidigt fråga sig varför detta problem inte existerar på universiteten-åtminstone inte vad gäller högsta betyget VG (däremot finns det av andra skäl ett visst incitament för universitet att ge ut G istället för Underkänt då de får betalt efter antalet elever som får endera G eller VG, men det är annorlunda från den ovannämnda problematiken). Anledningen är att om ett universitet får rykte om sig att ge för höga betyg då kommer arbetsgivare att börja misstro betyg från det universitetet och då kommer dessa betyg inte vara någon tillgång för de som fick dem. För elever som faktiskt förtjänar höga betyg kommer det tvärtom bli oattraktivt att söka sig dit då arbetsgivare inte kommer att tro att de förtjänade dessa höga betyg trots att de faktiskt gjorde det.

En lösning vore därför att ge högre utbildningsinstitutioner rätten att selektivt bortse från betyg från skolor där det finns starka tecken på att man systematiskt ger för höga betyg, på motsvarande sätt som arbetsgivare gör om de misstänker att ett visst universitet ger för höga betyg. Som det är idag så måste de behandla betygen som absolut sanna oavsett hur tvivelaktig skolans betygssättning förefaller. Om man istället gav dem rätten att besluta att bortse från betyg från skolor som systematiskt ger för höga betyg så skulle skolorna få incitament att vara rättvisa i sin betygssättning.

söndag 27 november 2011

Juholt som Ljugholt

Som Peter Wolodarski konstaterar har Håkan Juholt under sin korta tid som partiledare lyckats ljuga i åtminstone 13 områden. Öknamnet "Ljugholt" framstår som rätt så rättvist, med andra ord.

torsdag 24 november 2011

Innebär längre öppettider högre priser?

Många affärer förlänger nu sina öppettider vilket glädjer personer som vill kunna handla riktigt tidigt och/eller riktigt sent, men som dock genererat klagomål från andra, som fruktar att det ska leda till att affärerna försöker täcka sina kostnader för det genom att höja priserna.

Den senare gruppen resonerar att visserligen kan en enskild affär kompensera för kostnaderna för de sena öppettiderna genom ökad försäljning, men om alla gör det då kan inte försäljningen ökas eftersom folk bara har en given summa att handla för, varpå kostnaderna måste kompenseras genom högre priser.

Resonemanget kan vid första anblick låta vettigt, men tänker man igenom det noggrannare finns det åtminstone tre fel i det.

1) Längre öppettider hos alla kan faktiskt orsaka den totala försäljningen att öka. Dels eftersom att i den mån den innebär högre lönekostnader så kan de anställda handla mer, men framförallt eftersom att många som på grund av "udda" arbetstider har svårt att hinna handla nu spenderar sina pengar i butikerna istället för att till exempel lägga dem på resor eller beställa saker via Internet

2) Ett ännu viktigare fel är att förlängda öppettider inte alls ökar kostnaderna lika mycket som lönekostnaden för de som arbetar de där tidiga eller sena timmarna. Anledningen är att om folk handlar på sena tider istället för mitt på dagen så uppstår ett mindre behov av personal på mitt på dagen då färre kassor behöver vara öppna och färre av annan personal som ska ge service åt kunderna. Det behöver faktiskt därför inte bli någon ökning alls av den totala mängden arbetade timmar. På grund av det här med OB-tillägg så blir det nog dock en viss ökning av lönekostnaderna, men mycket mindre än vad många tror.

3) Det allra viktigaste felet är dock att det finns ingen anledning att tro att det annat än på sin höjd ytterst marginellt skulle påverka prissättningskalkylen och därmed inte heller den faktiska prissättningen, även om det är så att kostnadsökningen skulle överskrida intäktsökningen. När butiker sätter priser så utgår de ifrån hur det en höjning eller en sänkning skulle påverka deras resultat.
Det spelar ingen roll vad resultatet är, utan hur en förändring skulle påverka den. Och som alla som är någorlunda bildade inom företagsekonomi vet så är det relevanta för prisbeslut hur det påverkar den totala bruttomarginalen, alltså skillnaden mellan försäljningsintäkter och rörliga kostnader (varors inköpskostnad). Den totala bruttomarginalen är i sin tur en funktion av bruttomarginal per vara och volymen.

Eftersom de fasta och halvfasta kostnader, inklusive lönekostnad för personal, som utgör skillnaden mellan bruttomarginal och nettomarginal (vinsten/förlusten) inte påverkas av prissättningsbeslut så är de irrelevanta för dessa. Och då den kostnad som påverkas av beslut om öppettider, alltså lönekostnader, inte påverkar prissättningsbeslut följer att beslut om öppettider inte påverkar prissättningsbeslut.

Endast om nettomarginalen minskar så mycket att det blir färre butiker och att konkurrenstrycket därmed minskar så kommer det få en effekt på priset. Men med tanke på vad som konstaterades punkt 1 och 2 så lär det inte ske annat än i väldigt marginell omfattning.

onsdag 23 november 2011

Myten om de starka statsfinansernas roll

Efter det att Anders Borg av Financial Times utsetts till "Europas bästa finansminister"kommenterade Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich det med att Sveriges relativt starka position nu beror på att Göran Persson efterlämnade så starka statsfinanser. Denna myt har upprepats gång på gång av framförallt socialdemokrater men ibland också av vissa borgerliga debattörer.

Sanningen är dock den att starka statsfinanser på intet sätt är någon slags garant för en stark utveckling. Göran Perssons sista år vid makten,2006, hade Sverige ett överskott i de offentliga finanserna på 2,5% av BNP, men 5 andra EU-länder, Bulgarien, Danmark, Finland, Estland och Irland hade ännu större överskott och Spanien (2%) hade nästan lika stort överskott. Icke-EU-länderna Island och Norge hade också större överskott än Sverige. Av dessa är det bara Norge som haft en relativt stark utveckling och det beror på deras olja. Och Island, Spanien, Estland (Estland har haft en stark återhämtning det senaste året, men det var efter en ren depression med 20% arbetslöshet) och Irland har haft djupa kriser.

Allt annat lika var det måhända ett plus att innan krisen ha ett överskott, men som nämnda krisländer visar hade det på sin höjd en mycket begränsad betydelse för att klara Sverige genom krisen.

måndag 21 november 2011

"Miljövänner" som förstör miljön

Det vansinniga och orättfärdiga planerade förbudet mot normala glödlampor och endast tillåta lågenergilampor som förvisso drar mindre energi (dock blir inte minskningen så stor som man tror eftersom den lägre värmen från lamporna ökar behovet av annan uppvärmning under vinter, vår och höst) men som också lyser sämre och som dessutom innehåller det farliga ämnet kvicksilver har på grund av just det där med kvicksilvret en direkt skadlig effekt på miljön som det konstateras här i och med att folk slänger dem i soporna eller i glasåtervinningen. Renhållningsarbetare som kommer i kontakt med dem får dessutom sin hälsa försämrad på grund av kontakten med kvicksilvret.

Nog är det ironiskt att ett förbud som personer som kallar sig "miljövänner" drivit på för nu visar sig försämra miljön.

fredag 18 november 2011

Varför Caremaskandalen uppstod

Jag har inte mått så bra (förkylning) de senaste dagarna, och har också haft annat att tänka på, vilket är varför jag inte som jag tidigare planerat skrivit mer om Caremaskandalen än skattefrågan. Jag ser dock att Per-Olof Samuelsson har skrivit en bra text om det hela som jag rekommenderar

tisdag 15 november 2011

Minskad avdragsrätt bör kompenseras med lägre skattesats

I samband med frågan om vanvård vid vissa privata äldreboenden så har frågan dykt upp om man ska begränsa möjligheten att, som vissa vårdbolag gjort, använda utlåning från utländska dotterbolag i skatteparadis med absurt hög ränta för att undkomma skatt. I grunden är det ingen dålig idé att täppa till det kryphålet, då det inte finns någon anledning att belöna sådana bokföringsknep, förutom då att frånvaron av det kan göra företag mindre benägna att investera i Sverige. Det som då bör göras är att sänka bolagsskattesatsen ordentligt, och delvis finansiera det genom att täppa till det kryphålet. På så sätt uppmuntras faktiska investeringar, utan att improduktiv skatteplanering uppmuntras.

torsdag 10 november 2011

Svensk inflation lägst i EU

Inflationen i Sverige enligt det EU-harmoniserade måttet (som exkluderar effekten av Riksbankens ränteförändringar på bolåneräntor) föll till 1,1% i oktober. Det är klart under Riksbankens 2%-mål och med tanke på att inflationen i det land som fram tills nu legat lägst, Irland, steg till 1,5%, så har Sverige troligen den lägsta konsumentprisinflationen i EU just nu.

Med tanke på att penningmängdstillväxten varit negativ ett tag nu så borde det inte förvåna, och det innebär troligen inte bara att det inte blir några fler räntehöjningar från Riksbanken utan också att det snart blir räntesänkningar.

onsdag 9 november 2011

Kulturell krisförklaring

Bröderna Nima och Tino Sanandaji, som de flesta läsare nog redan känner till, har skrivit en intressant artikel som jag rekommenderar er att läsa om hur skillnader i kultur och normer bidragit till krisen i Grekland och många andra länder. Exakt hur viktiga dessa faktorer är kan diskuteras, men att det är en delförklaring står bortom allt rimligt tvivel.

måndag 7 november 2011

Den som sa det han var det

Thomas Bodström anklagar regeringen för att bluffa om varför svensk ekonomi är relativt stark i förhållande till omvärlden. I själva verket är det han som bluffar.

Först hävdar han att det skulle vara den förra socialdemokratiska regeringen som bör ta åt sig äran och använder Andreas Berghs gamla argument att det skulle ta flera år innan man ser effekterna av åtgärder, ett argument som jag bemötte här med att även om det är sant att det tar flera år innan den fulla effekten syns så blir det redan direkt en betydande effekt, och dessutom har det ju faktiskt gått snart 5 år innan regeringen började med sin politik.

Dessutom motsäger han sig genom att skylla 90-tals krisen på den dåvarande borgerliga regeringen. Om nära 5 år inte är tillräckligt för att åtgärder ska ha en effekt, hur kan då en regering vara ansvarig för en kris som började innan de tillträdde (90-tals krisen började hösten 1990, den borgerliga valsegern var 1 år senare)?

Därefter påstår Bodström att Sverige har "nästan den högsta ungdomsarbetslösheten i hela EU). Fakta är att i december 2006 så låg ungdomsarbetslösheten i Sverige på 21,1%, 4.3% enheter över EU-genomsnittet på 16,8%. I September i år låg den på 22,1%, endast 0.7%:enheter över EU-genomsnittet på 21,4%. Relativt genomsnittet har alltså den svenska ungdomsarbetslösheten fallit 3,6 %:enheter.

Det är inte mindre än 12 EU-länder som har en högre ungdomsarbetslöshet (I denna ordning: Spanien, Grekland, Litauen, Slovakien, Lettland, Italien, Belgien, Frankrike, Polen, Ungern, Rumänien och Cypern). Den spanska ungdomsarbetslösheten på 48% är mer än dubbelt så hög som den svenska. Svensk ungdomsarbetslöshet (och arbetslöshet i allmänhet) är förvisso fortfarande på tok för hög vilket är varför regeringen utan dröjsmål bör försöka sänka tillväxthämmande skatter, men den är inte ens i närheten att vara "nästan högst", utan snarare är den "något över genomsnittet".

Då är Bodströms beskrivning närmare sanningen för 2006, då bara 6 länder (Polen, Grekland, Slovakien, Frankrike, Rumänien och Italien) hade högre ungdomsarbetslöshet och då avståndet till 1:an , som då var Polen, bara var 4,9%:enheter, att jämföra med de 25,9 %:enheter som skiljer Sverige och nuvarande ettan Spanien.

lördag 5 november 2011

Väntad effekt av hyresreglering

Barbro Engman från Hyresgästföreningen noterar att i orter med bostadsbrist så blir underhållet av bostäder lägre än i orter som inte har bostadsbrist.

Detta är en ekonomiskt teoretisk förutsägbar effekt av hyresreglering. Om hyresreglering förhindrar hyresvärdar från att höja hyran då finns det inget incitament för dem att spendera pengar på att bibehålla kvaliteten. Och eftersom att det är i orter med bostadsbrist som hyran ligger som lägst under marknadspriset så är det just i orter med bostadsbrist som hyresvärdarna har svagast incitament att spenderas pengar på att bibehålla kvaliteten.

torsdag 3 november 2011

Stimulera genom att beskatta?

Den nya danska vänsterregeringen säger sig vilja stimulera konsumtionen-och höjer därför konsumtionsskatterna (mer specifikt punktskatterna på alkohol, tobak och "onyttig" mat). Annars så innebär ju högre beskattning av något att man får mindre av det.

Detta lär ju leda till att danskarna handlar mer i lågprislandet Tyskland. Från Köpenhamn är det bara 32 mil till Flensburg i norra Tyskland och för de flesta danskar är det närmare än så. Så denna skattehöjning lär stimulera den nordtyska ekonomin-men den kommer skada den danska ekonomin.

måndag 31 oktober 2011

Bra gjort av svenska regeringen

Till min förvåning ser jag att den svenska regeringen var en av 14 (tillsammans med bland andra USA, Kanada, Australien, Tyskland, Holland och naturligtvis Israel) som röstade emot ett palestinskt medlemskap i FN:s utbildningsorgan UNESCO. Eftersom att 107 länder röstade för och eftersom USA inte här har veto blev de dock ändå antagna. Att de antas är förstås groteskt eftersom att "Palestina" inte är eller bör vara en stat och dessutom så är det så att det palestinska utbildningssystemen (Fatahs och Hamas) genomsyras av grov antisemitism och förintelseförnekelse, något som naturligtvis inte hör hemma i ett utbildningsorgan.

Att Sverige röstade nej var en positiv överraskning för även om det framförallt Folkpartiet och Kristdemokraterna finns många Israelvänner så har den ansvarige ministern Carl Bildt varit rätt så fientligt inställd . Förmodligen så pressades han av de mer Israelvänliga i regeringen att rösta på det här sättet.

Däremot så lär man dock tyvärr inte som USA dra in sitt finansiella stöd till UNESCO på grund av det här, vilket varit en mer meningsfull åtgärd. Det kan förväntas att Obamaadministrationen kommer försöka blockera indragandet av stödet, men eftersom alla budgetposter kräver kongressens stöd och eftersom att det finns en förkrossande majoritet i kongressen för att dra in stödet så lär det ändå bli av.
Eftersom USA står för 22% av UNESCO:s budget lär det bli kännbart för organisationen.

lördag 29 oktober 2011

Går det att tala om globalt klimat?

Efter två relativt kalla vintrar i Sverige så ser det nu ut att bli en relativt mild vinter. Temperaturerna ligger nu klart över det normala och det mesta tyder på att det lär fortsätta så. Vilket jag för övrigt tycker är bra då snöoväder och sträng kyla inte är så trevligt.

Innan vi drar slutsatsen att det skulle visa på en "global uppvärmning" bör man dock notera att i nordöstra USA har man i år fått en rekordtidig vinter. Så vi har samtidigt temperaturer som är mycket högre än normalt och temperaturer som är mycket lägre än normalt.

Frågan är då om det är meningsfullt att tala om ett globalt klimat när skillnaderna mellan olika platser är så mycket större än förändringarna i globala genomsnitt. Och ännu viktigare, om då förändringarna i globala genomsnitt skulle ha en så stor påverkan varför tycks då de stora regionala variationerna vara inkapabla att skapa katastrofer. Borde inte exempelvis isbjörnarna i Svalbard alla drunkna nu på grund av den relativa värmeböljan i norra Europa om ännu mindre globala genomsnittsförändringar skulle gjort det mot alla isbjörnar?

fredag 28 oktober 2011

Svenska staten bör inte subventionera Facebook

Den svenska regeringen, här företrädd av nye centerledaren och näringsministern Annie Lööf, har beslutat att med mer än 100 miljoner i "investeringsstöd" subventionera Facebooks investering i datahallar i Luleå.

Detta beslut är en illustration av varför Ayn Rand hade (mestadels) fel när hon beskrev storföretag som "en förföljd minoritet". Det är visserligen sant att i den allmänna debatten såväl när hon levde som nu så var/är storföretag diskuterade på ett negativt sätt. Men som det här beslutet illustrerar så är denna negativitet ofta (men inte alltid) berättigad, då storföretag kan (och som i det här fallet gör det när de kan) pressa sig till subventioner av det här slaget.

Att locka till sig investeringar med specifika subventioner av det här slaget innebär att man skapar en lönsamhet som folk inte frivilligt vill betala för, och som minskar ekonomins effektivitet. Det må gynna Facebook och Luleå som kommun-men förlusterna för oss andra blir desto större.

Alla former av "investeringsstöd" bör omedelbart avskaffas. Istället bör investeringar främjas genom en ordentlig generell sänkning av bolagsskatten (som då delvis finansieras via avskaffandet av all form av "investeringsstöd") så att marknaden istället för politikerna kan välja vilka företag som gör vinster.

torsdag 27 oktober 2011

Ingen risk för "Arlamonopol"

Konkurrensverket godkände till slut då fusionen mellan Arla och Milko. Vilket är bra, för även om det måhända varit bättre om Milko kunnat överleva som självständigt företag så tycks det inte varit möjligt då de kroniskt gått med förlust. Dock är det många, till och med normalt vettiga personer som oroar sig för att det ska ge Arla en monopolställning och därför vara dåligt för konsumenterna.

Jag ser dock inte det som en nämnvärd risk. Vad gäller mjölk har det sedan länge varit så att 4 företag haft nästan total dominans i geografiskt avgränsade områden. Skånemejerier i Skåne, Arla i Götaland exklusive Skåne och östra Svealand, Milko i västra Svealand och södra Norrland och Norrmejerier i norra Norrland (främst Norrbottens och Västerbottens län, men också norra Västernorrland). Att Arla tar över västra Svealand och södra Norrland innebär i grunden bara att en annan firma blir lokalt dominant i dessa områden. Det påverkar inte nämnvärt graden av konkurrens.

När det gäller andra mejeriprodukter är konkurrensen redan hård och lär förbli så. Fram tills för bara något år sedan har marknaden för smör-rapsoljeblandning i hela Sverige varit nästan helt dominerad av Arlas varumärke Bregott. Men under de senaste 2 åren har den ena konkurrenten efter den andra dykt upp. Först kom finska Valio med Mjukt & Gott för den svenska marknaden, sedan kom lanserade Skånemejerier Skånegott och allra senast har Norrmejerier kommit med Norrgott. Förvisso är Skånegott mest en konkurrent i södra Sverige och Norrgott i norra Sverige, men det har i alla fall i dessa områden blivit skärpt konkurrens, och skulle Arla börja ta ut för högt pris på Bregott så finns det för dem risken att affärskedjor även i mellersta Sverige kan börja sälja Skånegott eller Norrgott. Och Mjukt& Gott är en konkurrent i hela landet. Denna ökning av konkurrensen kommer inte begränsas alls av Arlas och Milkos fusion.

Och när det gäller ost så är konkurrensen på motsvarande sätt stenhård. I de flesta butiker finns en rad olika märken och sorter av ostar, bland annat då billig tysk ost under butikernas egna varumärken och även billig och väldigt god ost från Åland (Ockelbo gårdsost,som jag nämnde vid ett tidigare tillfälle) som är vad jag själv brukar köpa och rekommenderar till läsarna om ni kan hitta det i butiker ni handlar i. Arla ligger alltså även här väääldigt långt från "monopolställning" och lär inte nämnvärt närma sig det heller.

Kort sagt, trots att Arlas marknadsandel ökar särskilt vad gäller mjölk, som ett resultat av denna fusion så blir det nästan ingen påverkan alls på konkurrenssituationen.

onsdag 26 oktober 2011

När det "smarta" inte är så smart

Ibland är det som kan framstå som "smart" eftersom det är till synes en genomtänkt strategi inte så smart i bemärkelsen att det fungerar eftersom man bortsett från någon faktor.

Tidigare i år berättade jag om hur Carlsberg Sverige sänkte alkoholhalten på en rad ölmärken, däribland Pripps blå extra stark och Pripps blå export, vilket var ett sätt att de facto höja priset utan att formellt höja priset.

Att det de facto var en prishöjning beror på att dels var det så att det pris som Carlsberg Sverige fick ut steg då alkoholskatten sänktes med alkoholhalten eftersom alkoholskatten är en funktion av alkoholhalten för öl. Och även ur konsumenternas perspektiv var det att anse som en prishöjning då de flesta ser lägre alkoholhalt som en kvalitetssänkning. Resultatet var särskilt för Pripps blå extra stark en katastrof då försäljningen föll med en tredjedel, detta samtidigt som andra extra starka starköl (7% alkoholhalt eller mer) förutom för Björnebryg extra stark (vars minskning på 5,5% dock var blygsam jämfört med Pripps blå extra starks 33% minskning) ökade sin försäljning betydligt. Exempelvis ökade försäljningen av Sofiero Guld med 11%, sjukommatvåan med 8,5%, Åbro original extra stark med 46%, Arboga 7,3 med 14%, Arboga 10,2 med 14,5%, Kopparberg special brew 7,5 med 15%, Three Hearts Extra Strong med 47% och Swedish Elk Brew med hela 152%.

Även om det inte är säkert att hela minskningen berodde på sänkningen av alkoholhalten så är det uppenbart att den försäljningsminskning det orsakade mer än väl överväger vinsten från den höjda vinstmarginalen.

Jag noterar nu att de verkar ha insett sitt misstag och återställt alkoholhalten för Pripps blå extra stark från 7,0% till 7,2%.

Nu är det Ikea som verkar ha fått en "smart idé". De har nu beslutat sig för att enbart sälja matvaror med Ikeas egna varumärke i sina butiker. Syftet med det är naturligtvis detsamma som alla butikers lanserande av egna varumärken, nämligen att förbättra sin förhandlingsposition gentemot leverantörerna. Om varor säljs under det egna varumärket istället för leverantörernas är det nämligen lättare att byta leverantör utan att kunderna märker eller bryr sig om det, vilket ger butikerna en starkare position vid förhandlingar med sina leverantörer.

Denna analys är i grunden korrekt, men Ikeas drag att helt utesluta leverantörers varumärken bortser från en viktig faktor: många kunder är av olika skäl, endera för att vissa producenters produkter faktiskt är bättre eller för att de känner en mer eller mindre irrationell emotionell/sentimental lojalitet med vissa märken, lojala med vissa producenters varumärken, exempelvis Coca Cola, Red Bull, Scan, Bregott med flera. Slutar man sälja det så kommer många kunder att reagera genom att inte handla hos dem överhuvudtaget. Det är just därför som livsmedelskedjor som ICA, Coop, Axfood och Citygross säljer varor med det egna varumärken som ett komplement till varor med producenternas varumärken, istället för att enbart sälja varor med egna varumärken.

Förmodligen kommer de flesta, åtminstone i de utländska Ikeabutikerna, fortsätta köpa mat hos dem. Men som de omfattande protesterna mot beslutet indikerar så lär det nog vara mer än tillräckligt många som slutar handla hos dem för att beslutet ska innebära en förlust trots den förbättrade förhandlingspositionen gentemot leverantörerna. Frågan är om Ikea likt Carlsberg Sverige kommer vara lika villiga att medge sitt misstag.

tisdag 25 oktober 2011

Problemet med att översätta ordvitsar

Jag såg nyss "Family Guy" avsnittet "Brothers & Sisters" där Lois Griffins syster Carol Pewterschmidt gifter sig med borgmästaren Adam West. I samband med att de då skulle tala med varandra ärligt om varandras brister sa då Adam West att han hade "aids", vilket då chockade Carol eftersom hon trodde att han menade sjukdomen aids, men det visade sig att vad som menades var "aides", vilket är det engelska ordet för "medarbetare" som på engelska låter likadant som aids. I den svenska textningen så var dock ordvitsen helt frånvarande.

På motsvarande sätt så var en annan ordvits i ett tidigare Family Guy avsnitt, the Son Also Draws, där Peter Griffin försökte hjälpa sin son Chris utföra "insektsstudier" varpå de därefter sågs spana in en familj av blonda överklassmänniskor, som då Peter sa vara "a whole family of wasps". Skämtet var då att "wasp" normalt betyder "geting", men det är också så att WASP är en förkortning av "White Anglo-Saxon Protestant"., vilket då vad som var vad Peter och Chris spanade på. Återigen var ordvitsen förlorad i översättningen.

På grund av att ordvitsar baserar sig på språkspecifika ljudrelationer är de svåröversatta, och det finns i normala fall ingen bra lösning. Jag tror dock att en tillfällig förstoring av textmängden där man på motsvarande sätt som här vore det minst dåliga alternativet.

Ibland kan det dock vara möjligt att översätta med motsvarande uttryck. Ett exempel på det är i "Back to the future 2" där den fiktiva karaktären Biff Tannen från 2015 reser tillbaka till 1955 för att ge den 60 år yngre versionen av sig själv en lista på alla sportspelsresultat mellan 1950 och 2000 så att hans forna själv kan satsa på resultaten och bli rik. Tannen från 1955 tror dock inte på vad den 60 år äldre versionen av sig själv säger och uppmanar honom att "make like a tree-and get out of here". Det korrekta uttrycket är dock förstås "make like a tree-and leaf/leave", och ordvitsen är då att "leave" och "leaf" (löv) låter detsamma.

Översattarna där kom då på en bra svensk motsvarighet genom att översätta "make like a tree-and leave/leaf" med "gör som biet och stick" och sedan "make like a tree-and get out of here" med "gör som biet och försvinn".

fredag 21 oktober 2011

Bolagsskatt & arbetsgivaravgifter borde sänkas redan nästa år

Anders Borg meddelar att han 2013 vill se sänkt bolagsskatt medan Annie Lööf säger att hon vill se sänkta arbetsgivaravgifter istället. Båda vore bra när det gäller att stimulera tillväxt och sysselsättning och eventuellt kan en kompromiss bestå i att man gör en något mindre sänkning av båda.

Problemet är förstås att det finns en risk att oppositionen kan blockera det. Dessutom kan man fråga sig varför de vill vänta till 2012. Särskilt då om problemen i världsekonomin fortsätter så finns det ingen tid att förlora när det gäller att stimulera tillväxten. Tiotusentals svenskar kommer i onödan och till skada för framförallt sig själva men också samhällsekonomin att vara arbetslösa under 2012 på grund av dröjsmålet med att genomföra dessa tillväxtfrämjande skattesänkningar. Detta slöseri är allt annat än att "ta ansvar för landet".

Dock är det naturligtvis mycket mindre dåligt än att aldrig sänka dessa skatter, som dessvärre förmodligen är de 4 oppositionspartiernas linje.

onsdag 19 oktober 2011

Om exportmålet

Jag ser via Martin Flodén på ekonomistas att Handelsminister Ewa Björling har satt som mål att Sveriges export ska fördubblas under en 5-års period, ett mål inspirerat av Obamas ambition att fördubbla USA:s export inom 5 år.

Det första som kan sägas om det är att det är ett fullständigt orealistiskt mål. Även i USA är målet om fördubblad export högst orealistiskt, men för ett land som Sverige som har en mycket högre andel av BNP som exporteras så är det ännu mer orealistiskt.

Fördubblad export inom 5 år kräver en årlig exportökning på ungefär 15%. Visserligen steg exporten under 2010 med 14%, nära vad som krävs, men det var ett år då världshandeln återhämtade sig från finanskrisen. Ser man på perioden 5-års perioden 2005 till 2010, ser man att värdet av exporten bara steg med 16% (volymerna ökade på grund av inflationen naturligtvis ännu mindre) under denna 5-års period.

Att då sätta som mål att exporten ska fördubblas är därför fullständigt orealistiskt. Man kunde lika gärna sätta som mål att tre- eller fyradubbla exporten. Det hade varit nästan lika orealistiskt.

En andra frågeställning är om målet hade varit önskvärt även om det (som det alltså inte är) varit realistiskt. Ja, i princip. Det är inte för att det skulle vara något självändamål med att öka exporten, eller utrikeshandeln i allmänhet. Utan för att genom att det innebär en möjlighet att fördjupa arbetsfördelningen, öka konkurrensen och dra större nytta av stordriftsfördelar så är det ett medel för att öka produktionen, något som i princip är ett självändamål.

I ett tidigare inlägg så påpekade dock Flodén att det knappast är önskvärt att öka det stora svenska bytesbalansöverskottet. På en global nivå är bytesbalansen ett nollsummespel och underskotten i länder som Grekland, Portugal och USA förutsätter därför överskott i länder som Kina, Tyskland och Sverige. Eller med andra ord, överskotten för länder som Sverige förutsätter underskott i länder som Grekland.

Hade Sveriges överskott använts till produktiva investeringar med högre avkastning än investeringar i Sverige hade detta varit gynnsamt, men nu används Sveriges sparandeöverskott alltså åtminstone indirekt för att finansiera osunda och ohållbara underskott i andra länder. Det vore därför önskvärt att vi istället investerade mer av sparandet i Sverige, vilket borde innebära att vi uppmuntrar ökade investeringar här genom till exempel sänkt bolagsskatt.

Även om jag delvis håller med Flodén i den poängen så kvarstår dock det faktum att ökad handel är önskvärt. Om målet hade varit mer realistiskt så hade det varit positivt om man omforumlerat det till att gälla ökad utrikeshandel i allmänhet snarare än bara export.

tisdag 18 oktober 2011

Att ge fienden repen som de hänger oss med

Lenin ska en gång ha sagt att "kapitalister kommer att sälja oss repen som vi hänger dem med". För svenska etablissemangspolitiker så tycks det dock snarare vara så att de skänker bort repen som de hänger oss med. Biståndet på över en halv miljard som vi ger till terrorgrupperna Fatah och Hamas är ett exempel, men vi kan nu se ett direkt för Sverige mer närliggande exempel är att svenska staten ger 283 miljoner till Etiopien, detta trots att regimen där nu fängslat och åtalat två svenska journalister för "terrorbrott" och hotar dem med långa fängelsestraff trots att de inte gjort något mer än att ta utan tillstånd ta sig in i landet utan tillstånd (något som på sin höjd borde bestraffats med deportering.

En svensk regering med ryggrad skulle förstås som ett minimum hota med indraget bistånd om de inte omedelbart släpps-och verkställa hotet om de inte ger efter. Synd att vi inte har en sådan regering.

måndag 17 oktober 2011

Juholts lön och sossarnas självbild

Om vi för tillfället bortser från de bidrag Håkan Juholt enligt regelverket korrekt eller inkorrekt mottagit så finns det en intressant aspekt av hans väldigt höga lön, 144 000 kronor i månaden. Juholt är riksdagsledamot och lönen för dessa är 56 000 kronor i månaden, så varifrån kommer de återstående 88 000 kronorna i månaden? Jo, från det Socialdemokratiska partiet som har bestämt att som princip ska dess ordförande när partiet är i opposition alltid få exakt samma lön som statsministern.

Egentligen angår inte de finansiella överföringarna mellan Socialdemokraterna och dess partiledare någon annan då Socialdemokratiska partiet trots allt får skylla sig själva om de vill välja att slösa pengar på att överbetala Juholt, och med tanke på att vad som är dåligt för Socialdemokraterna är bra för Sverige är det faktiskt i den mån det påverkar andra bara bra om de väljer att slösa bort sina resurser på att överbetala Juholt, resurser som annars kunde använts för att sprida deras skadliga budskap.

Däremot är det faktum att de anser det vara en viktig princip att Juholt bör ha det ekonomiskt exakt detsamma som om han var statsminister talande för deras syn att deras maktinnehav är det naturliga läget oc att man därför bör agera som om det var ett faktum. Förra socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog berättade att hon upplevde det som en "statskupp" när de borgerliga vann valet 1976, en kommentar som antyder en syn att Socialdemokraterna har en naturlig rätt att vara i regeringsställning. Att den Socialdemokratiska ledaren som princip ska vara lika mycket betald som statsministern tyder på att Ulvskogs mentalitet fortfarande dominerar det Socialdemokratiska partiet.

söndag 16 oktober 2011

Juholt får en att tänka på Tom Petty

Eller mer specifikt Pettys sång "Free Fallin" och ännu mer specifikt sångens titel, för "free fallin" (fritt fallande) är just vad Socialdemokraterna får en med tanke på den senaste opinionsmätningen att tänka på nu när de glädjande nog beslutar sig för att behålla den häpnadsväckande inkompetente Juholt som partiledare.

Jag förmodar att ledande sossar hoppas att den nuvarande "stormen" kring Juholt kommer att ha avtagit ordentligt inom de 35 månader som kvarstår inför nästa ordinarie riksdagsval. Och det kommer det förmodligen också att göra åtminstone delvis, men som fallet Mona Sahlin (som 15 år senare fortfarande förknippas med sina privata Tobleroneköp med skattebetalarnas pengar) illustrerar så lär det hela fortsätta vara en belastning så länge Juholt är partiledare.

onsdag 12 oktober 2011

Samma tid borde gälla året om

Jag har länge varit en motståndare till det här tramset att växla mellan sommar- och vintertid. De problem det skapar är i och för sig små, vilket är varför det inte är en viktig fråga för mig, men det är ändå fel.

Via Henrik Alexandersson ser jag nu att två centerpartister motionerat om att sommartid borde gälla året om.

Det vore i och för sig en förbättring då övergången är skadligt, men egentligen borde man faktiskt ha ungefärligt (då tids
zoner omfattar stora områden är det i praktiken omöjligt att uppnå exakt korrelation med solens rörelser för tidszoner) klockan 12 som den tid solen är högst, och klockan 00/24 då det är som mörkast, eftersom det bäst speglar verkligheten. De verksamheter som eventuellt kan gynnas av sommartid kan faktiskt justera tiderna själva-inklusive att införa de tider hela året som hade gällt om det varit sommartid året om.

tisdag 11 oktober 2011

Jag hoppas att Juholt stannar

Efter uppgifterna från Håkan Huholts assistent Peter Cervin att Juholt skickat in en felaktig bidragsansökan efter det att han informerats om det korrekta regelverket så framstår det som allt mer och mer osannolikt att Juholt kan stanna kvar som S-ledare. Särskilt då i ett parti som har jämlikhet som ideologi så torde det framstå som extremt stötande att en man som tjänar 144 000 kronor i månaden (mer än vad vissa deltidsarbetande, studenter, pensionärer och arbetslösa tjänar på ett år) också försöker fuska till sig stora summor i bidrag och de flesta torde nog också inse att han därför är en belastning för partiet.

Dock hoppas jag att Juholt på något sätt lyckas hålla sig fast vid sin post. Anledningen är just att han kommer vara en stor belastning för det Socialdemokratiska partiet. Då Socialdemokraterna är dåliga för Sverige är det som är dåligt för Socialdemokraterna bra för Sverige. Så även om det är troligt att han tvingas bort så får vi hoppas att den Socialdemokratiska ledningen är så dum så att de låter honom stanna kvar, för med en vingklippt partiledare associerad med bidragsfusk så lär partiet rasa till ännu lägre nivåer än senaste valet.

måndag 10 oktober 2011

Varför Sargent och Sims inte borde ha fått ekonomipriset

Jag var i stort sett positiv till fjolårets ekonomipristagare. Jag är betydligt mer missnöjd med årets pristagare Thomas Sargent och Christoper Sims. De får priset för att de utvecklat ekonometriska modeller för att bedöma kopplingen mellan ekonomisk-politiska beslut och makroekonomiska aggregat som BNP, arbetslöshet och konsumentprisinflation.

Jag har inte utförligt hunnit analysera alla detaljer i dessa modeller, men precis som andra ekonometriska modeller lider de av åtminstone två grundläggande problem. För det första så är det i princip omöjligt att exakt kvantifiera effekten av olika politiska åtgärder eftersom det alltid finns orsaksfaktorer som är mer eller mindre okända eller omöjliga att kvantifiera.

Och för det andra så är det så att även om man skulle överkomma problemet eller bedöma att man kan bortse från det så kvarstår problemet att dessa resultat på sin höjd enbart är tillämpbara för just det landet och den tidsperioden. Exakt hur stor effekt förändringar av skatter, bidrag eller räntor har skiljer sig mellan olika länder och mellan olika tidsperioder för samma land. Skillnader i exempelvis kultur, attityder och andra regelverk innebär att responsen blir annorlunda mellan olika länder och tidsperioder.

Exempelvis så hade Alan Greenspans lågräntepolitik i USA under början av 2000-talet en stor effekt på bostadssektorn för då var alla optimistiska om bostadssektorn och utnyttjade det för att ta stora lån eller utge stora lån. Efter det att bubblan sprack så är både långivare och låntagare dramatiskt mycket mer försiktiga, varför Bernankes lågräntepolitik inte haft en särskilt stor effekt på bostadssektorn.

Ett annat talande exempel är Sims påstående att med hjälp av sina modeller så har penningpolitik ingen effekt alls på konsumentprisinflationen förrän tidigast 1-2 år efter det att det implementerats. Men efter det att Bernanke för lite mer än ett år sedan introducerade sin plan QE2 (att genom obligationsköp betalade genom nyskapade pengar expandera den monetära basen och penningmängden) så började prisinflationen bara efter någon måmnad stiga, och innan ett år gått steg den från runt 1% till runt 4%.

Sådana här modeller kan därför i bästa fall om de är bra utformade på sin höjd ge ungefärliga uppskattningar om samband i vissa specifika länder och tidsperioder. De kan däremot inte ge oss information om några kvantitativa ekonomiska lagar-sådana finns nämligen inte.

Genom att ge ekonomipriset till Sargent och Sims så underblåser tyvärr priskommittén myten om att sådana kvantitativa lagar existerar. Och de ger understöd till de matematiska modeller som tyvärr dominerar akademiska nationalekonomikurser på framförallt avancerad nivå och som gjort dessa kurser till helt oförmögna att förmedla någon förståelse av hur ekonomin fungerar.

söndag 9 oktober 2011

Både SVT och S&V gör fel

I kväll hålls en debatt mellan 6 partiledare (inklusive Miljöpartiets kvinnliga "språkrör" Åsa Romson) i statstelevisionens samhällsprogram "Agenda". Då det finns 8 riksdagspartier borde det finnas 8 partiledare, men Socialdemokraternas Håkan Juholt och Vänsterpartiets Lars Ohly vägrar delta eftersom att statstelevisionen vill placera dem vid samma bord som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Hela den här "affären" är ganska löjeväckande. Vilket bord en partiledare sitter vid är egentligen rätt så trivialt. Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är missnöjda med placeringen borde därför bara inneburit samma reaktion som Miljöpartiets, nämligen att man offentligt uttryckt missnöje med det men ändå närvarat. Om man nu som sossarna och kommunisterna säger är rädd för att associeras med SD kunde de bara använt några sekunder av sin tid för att uttrycka sitt avstånd från SD. Den tidsförlusten är bagatellartad jämfört med den totala tidsförlust man nu lider.

Statstelevisionens agerande är ändå ännu märkligare. Om nu S&V känner så starkt om bordsplaceringen hade det då verkligen varit så svårt att ta in i studion ett tredje bord? Jag kan faktiskt inte se något hinder för att göra det (Nog har de väl ändå tillgång till mer än två bord?).

Ännu värre är dock statstelevisionens reaktion på avhoppen, att halvera debattens tid. Om S&V vill frivilligt avstå från ett gratis tillfälle att marknadsföra sig själv då är det bara dem som bör straffas, inte de 6 andra riksdagspartierna. Som det nu är så belönar de S&V för deras sandlådefasoner genom att också begränsa de andra partiernas tid.

Kort sagt så agerar S&V men framförallt statstelevisionen på ett riktigt korkat sätt. Ytterligare anledningar för att vara emot dem, med andra ord.

UPPDATERING: Det visar sig nu att det inte ens var gemensamma bord, utan ett för vardera parti, och att regeringspartierna var på ena sidan programledarna och oppositionspartierna på andra sidan, vilket får statstelevisionen att framstå som något mindre dåliga, men S&V att framstå som ännu mer fåniga.

fredag 7 oktober 2011

"Fredspris" till jihadist

Nobels fredspris har sedan länge varit ett dåligt skämt, där exempelvis vänsterpolitiker som Al Gore, Jimmy Carter och Barack Obama belönas (för att de drivit vänsteråsikter) liksom tveksamma mikrofinansprojekt, ett i bästa fall inkompetent internationellt atomenergiorgan och ärketerroristen Yassir Arafat. Då och då har man hyfsat bra pristagare som fjolårets kinesiske människorättskämpe, men de flesta är tveksamma eller värre.

Som Anna Ekström påpekar har det hänt igen, då en av pristagarna, Tawakkul Karman från Jemen är knuten till ett radikalt islamistiskt parti motsvarande Muslimska brödraskapet och som förespråkar "befrielsen" av "Palestina" (precis som andra islamister menas med "Palestina" naturligtvis hela Israel) med "alla till buds stående medel". "Fredspristagaren" förespråkar alltså startandet av ett aggressionskrig med målet att mörda eller åtminstone fördriva miljoner judar.

Bara i vänsterns (där den norska kommittén ingår) moraliskt depraverade och verklighetsfrämmande värde skulle en sådan person förtjäna ett fredspris.

torsdag 6 oktober 2011

Det finns faktiskt en skillnad mellan blocken

Jag är som trogna läsare vet väldigt ofta kritisk mot regeringen och de partier som ingår i den, men jag anser likafullt att den är att föredra (och hade varit ännu mer att föredra om den som under förra mandatperioden haft riksdagsmajoritet) framför en rödgrön sådan. DN påminner oss idag om ett skäl för detta, nämligen att Socialdemokraternas "skuggbudget" innehåller 20 miljarder högre skatter och utgifter än regeringens budget.

Detta är i sig betydande nog (det motsvarar över 2000 kronor per svensk), och med tanke på de 100 miljarder i skattesänkningar som genomfördes under förra mandatperioden så finns det anledning att tro att det inte handlar om en engångssumma, utan en positiv skillnad som med åren bara blir större.

tisdag 4 oktober 2011

Att förespråka en förtryckarstat och kritisera en annan

På Aftonbladets ledarsida kritiseras nu att "kung" (i praktiken snarare dokusåpaskådis)Carl Gustaf hyllat kung (i den ursprungliga bemärkelsen envåldshärskare) Abdullah av Saudiarabien.

Jag har inte egentligen, för första gången på länge, något att direkt invända mot denna Aftonbladetledare. Det var naturligtvis helt fel av Carl Gustaf att hylla en vidrig förtyckare som kung Abdullah. Vilket är väldigt ovanligt då jag annars i princip alltid är oenig med det som står på Aftonbladets ledarsida.

Det är dock ironiskt att Aftonbladet kritiserar Carl Gustafs hyllning av en muslimsk diktatur då en av deras hjärtefrågor är att på områden som nu kontrolleras av det fria landet Israel etablera en annan muslimsk diktatur. Carl Gustaf nöjer sig åtminstone med att hylla ett etablerat faktum, men Aftonbladets ledarsida vill skapa nytt förtryck.

måndag 3 oktober 2011

Inkonsekvensen är Kristdemokraternas problem

Som bekant råder stor tumult inom Kristdemokraterna då allt fler förespråkar Göran Hägglunds avgång och ersättande med Mats Odell.

Vad det skulle lösa kan man fråga sig. Mats Odell kan knappast ses som mer folklig eller populär, vilket illustreras av hur han i Stockholms kommun (landets befolkningsmässigt näst största riksdagsvalkrets) endast fick 308 personröster, att jämföra med 332 i samma valkrets för den okända Caroline Szyber och 3873 för Hägglund. Mot den bakgrunden är det betydligt troligare att Odell kommer sänka partiets siffror ännu mer, snarare än att höja dem.

Det som är problemet med Kristdemokraterna är inte Göran Hägglund som person, utan snarare dess politik. Deras politik är hopplöst inkonsekvent och ologisk, så det är svårt att se hur någon som tänker över frågorna kan vilja rösta på partiet.

Ett sådant exempel är hur Hägglund under en tid talade om "verklighetens folk" som skulle få bestämma själva utan politikers pekpinnar. Men i samtliga frågor ej relaterade till barnomsorg så är man minst lika eller ännu mer inriktade på att inskränka valfriheten som andra partier. Om "verklighetens folk" inte kan bestämma hur mycket de ska röka eller supa, hur kan de då kunna bestämma hur de ska ta hand om barnen? Och om "verklighetens folk" kan bestämma hur de ska ta hand om sina barn då borde de kunna bestämma hur mycket de ska röka eller supa? Hur man än vänder sig framstår Kristdemokraternas politik som ologisk och i vissa frågor felaktig.

Ett liknande exempel är på hur man å ena sidan försvarar att regeringen i förra mandatperioden införde jobbskatteavdrag och andra tillväxtfrämjande skattesänkningar, men nu säger att bidragshöjningar och skattesänkningar som inte främjar tillväxten bör prioriteras.

Om man nu säger att sänkt skatt på pension bör prioriteras eftersom den påstådda (men i själva verket ickeexisterande) överbeskattningen av pensioner jämfört med lön är principiellt fel, hur kan man då försvara förra mandatperiodens politik? Och om man säger att jobbskatteavdrag prioriterades förra mandatperioden för att det ska bekämpa arbetslösheten och utanförskapet hur kan man då säga att det inte ska prioriteras nu med tanke på att arbetslöshet och utanförskap fortfarande är ett problem? Hur man än vänder sig så har Kd gjort fel, endera när man försvarar den tidigare politiken eller när man försvarar den nuvarande.

Kort sagt, Kristdemokraterna är ett parti som med sina egna resonemang (utan att inse det) dömer ut sin egen politik. Hur kan någon vilja stödja ett sånt parti? Det är detta som är partiets verkliga problem, inte Göran Hägglund som person.

lördag 1 oktober 2011

Det blir mindre dejligt att va dansk

Det är dejligt (härligt) att va dansk, sägs det från danskarnas sida, men nu har de klåfingriga danska politikerna bestämt sig för att det ska bli mindre dejligt genom att införa en särskild fettskatt.

Maria Ludvigsson argumenterar emot det genom att mena att eftersom Danmark i sin turistreklam framställt sig som smörrebrödens och godsakernas land så kan det minska turismen där, något som kan förta de besparingar som politikerna hoppas göra på sjukvården.

Kanske har hon rätt i att det påverkar turismen negativt, men hon missar att även om det inte blir någon påverkan på turismen så blir det inga vinster. I den mån folk blir hälsosammare av det så kommer lägre kostnader vid tidigare åldrar för sjukvård kompenseras av kostnaderna vid senare ålder när folk lever längre för sjukvård, äldreomsorg och pension. Det finns alltså inget giltigt "externalitetsargument" för fettskatt, eller andra förmynderiskatter på tobak och alkohol.

Men är det inte bra om folk lever längre? Ja, i och för sig är det det allt annat lika, trots nämnda kostnader. Men det är också allt annat lika bra om folk får ha det så "dejligt" som möjligt medan de lever, och folk bör själva få bestämma den avvägningen i den mån en konflikt finns mellan ett långt och ett trevligt liv. Och det är just det som är det starkaste argumentet mot fettskatt liksom tobaksskatt och alkoholskatt, att det begränsar människors frihet att utforma sina liv.

torsdag 29 september 2011

Språk & objektivitet

Jag skrev för några månader sedan ett inlägg om missvisande ord i politiken. Det som var gemensamt för dessa ord var att de var uttryck för missvisande beskrivningar.

Men medan åtminstone mer rationella filosofer är eniga om att det går att objektivt utvärdera definitioner av begrepp utifrån deras relation till verkligheten så antas det allmänt att språk i sig enbart kan ses som sociala konventioner. Då "social konvention" är en form av kollektiv subjektivism innebär det att det inte går att objektivt utvärdera om språk är objektivt bättre eller sämre, eller ens om enskilda delar av språk är objektivt bättre eller sämre.

Att det rent deskriptivt är så att språk är i grunden är sociala konventioner råder det ingen tvekan om. Det innebär dock inte att vi inte kan normativt objektivt bedöma om vissa aspekter av språk är objektivt bra eller dåligt, precis som vad gällde begreppsdefinitioner som i språket deskriptivt är sociala konventioner men som kan objektivt bedömas.

Den grund på vilket aspekter av språk ska bedömas är i mångt och mycket detsamma som för begreppsdefinitioner. Enkelhet är ett självändamål och när det inte existerar någon funktion i termer av förståelse bör vi därför göra det så enkelt som möjligt, men när det fyller en signifikant positiv funktion då bör vi komma med nya bokstäver, ord eller regler.

Vi kan till att börja med se hur denna princip kan tillämpas är när det gäller alfabetet. Vi bör inte ha bokstäver som inte kan motsvaras av ljud då dessa bokstäver inte fyller någon positiv funktion, men vi bör inte heller ha flera ljud för samma bokstav . Ett exempel på det är svenskans särskilda alfabet.

Svenskan använder som bekant en variant av det latinska alfabetet, precis som alla andra västeuropeiska språk och en del östeuropeiska språk och sedan 1920-talet även turkiskan. Svenskan skiljer sig dock från andra genom att vi har å, ä och ö (det finns dock också i finska, och i danska och norska har man också å, och de ä och ö snarlika æ och ø ). I detta avseende är faktiskt svenskan (och de andra nordiska språken) objektivt bättre eftersom å, ä och ö faktiskt motsvarar faktiska ljud och därför främjar den språkliga förståelsen jämfört med exempelvis engelskan där man ordnar det genom att låta "a" ibland betyda det ljud som ä och ö uttrycker.

Som kontrast kan ü som finns i de tyska och turkiska varianterna av det latinska alfabetet inte objektivt rättfärdigas eftersom det motsvarar ljudmässigt i princip y, och är därför överflödigt och därför bara något som krånglar till det. Detsamma gäller för övrigt även w som också motsvarar en annan bokstav (v) och som därför också bara krånglar till det.

Ett annat exempel är grammatiken. I engelska har man särskilda ord och böjningar som enbart finns för tredje person singular (han, hon, det) exempelvis för svenskans "har" så har engelska "have" allmänt sett, men just för tredje person singular så har man "has". Då man genom att säga "he", "she" eller "it" redan klargjort att det handlar om tredje person singular så är den särskilda böjningen av exempelvis motsvarigheten till "har" överflödig och därför bara något som krånglar till det och således objektivt fel.

När det sedan gäller glosorna så är det lite svårare att fastslå att något ord skulle vara objektivt bättre än ett annat. Det är svårt att exempelvis säga att "kanin" är ett bättre eller sämre ord än "rabbit" eller "conejo" (kanin på spanska) eller "kaninchen" ( kanin på tyska). I grunden duger alla ungefär lika bra. Även om det har mindre betydelse kan dock olika ord vara mer eller mindre lämpliga för att de upplevs som för korta (vilket är varför personer med "Bo" som förnamn ofta spontant kallas "Bosse" istället) eller för långa.

Så i grunden kan framförallt de alfabetiska och grammatiska aspekterna av språk objektivt utvärderas.

måndag 26 september 2011

Utrymme för skattesänkningar på minst motsvarande 115 miljarder

Johnny Munkhammar pekar på hur regeringens prognos (sidan 39 i dokumentet) visar på att de offentliga utgifternas andel av BNP förväntas falla från 49,7% i år till 46,4% 2015.

Nu finns det tyvärr viss anledning att vara skeptisk till prognonsen. Dels för att det förutsätter att det inte blir några ytterligare utgiftsreformer, något som knappast lär ske. Dels för att prognosen förutsätter en hög tillväxt åren 2013 till 2015, något som inte är garanterat särskilt då om enda tillväxtfrämjande skattesänkningen blir sänkt restaurangmoms (något som är positivt, men otillräckligt).

Men om man avstår från mer än marginella utgiftsreformer och faktiskt genomför mer omfattande skattesänkningar då innebär detta att även med oförändrat finansiellt sparande (jag anser annars att det bör sänkas) så faller utgiftskvoten med 3,3%: enheter, vilket givet nuvarande* BNP på ungefär 3500 miljarder motsvarar ungefär 115 miljarder.

Detta skulle möjliggöra exempelvis sänkt bolagsskatt, kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, slopad värnskatt och femte jobbskatteavdrag.

Särskilt då givet det faktum att sådana omfattande skattesänkningar skulle kraftigt förbättra oddsen för att tillväxten ska bli lika hög eller högre än i prognosen (vilket innebär att de är delvis självfinansierande) så borde skattesänkningar motsvarande 115 miljarder idag vara en miniminivå för hur mycket regeringen bör försöka få igenom. Givet den besvärliga parlamentariska situationen där de fyra oppositionspartierna har majoritet lär det knappast gå att få igenom, men regeringen bör göra allt den kan, inklusive opinionsbildning, förhandlingar och hot om nyval, för att försöka få igenom så mycket som möjligt.

*=framtida BNP lär bli större framförallt i nominella termer, men jag använder nuvarande för att det är lättare att förstå översatt till dagens förhållanden.

söndag 25 september 2011

Hur bostadsbrist löses

Maria Ludvigsson har en rätt så bra ledare i SvD om hur problem med bostadsbrist i framförallt Stockholm men också en del andra orter ska lösas som rekommenderas.

Det kan tilläggas att ett annat sätt att öka bostadsbyggandet vore att ta bort makten från kommunala byråkrater att bygga på exempelvis höjden.

torsdag 22 september 2011

Bra om Israel

Via Erik Svansbo ser jag denna utmärkta videopresentation av fakta kring konflikten mellan Israel och olika arabiska förtryckar- och terroristgrupper. Jag har i tidigare inlägg i frågan redan nämnt de viktigaste fakta som presenteras, men även om ni läst dessa inlägg kan det vara bra att påminna sig om det.

Det vore faktiskt bra med fler infrastrukturinvesteringar nu

Av mågon anledning så får Lars Calmfors jämnt mycket utrymme i media, nu senast i en ledarkrönika i DN.

Calmfors artikel är mestadels dålig, men inte helt. Jag delar inte hans skepsis mot sänkt restaurangmoms, och menar att fler skattesänkningar utöver det vore det bästa sättet att mota konjunkturavmattningen, medan däremot mer pengar till kommunerna inte vore bra. Dock så håller jag med om att regeringen i sin helhet är för försiktig.

Dessutom finns faktiskt skäl att just nu tidigarelägga infrastrukturinvesteringar. Detta är dock inte av de skäl som Calmfors anger, utan snarare att den svenska statens upplåningskostnader nu är häpnadsväckande låg. 10-års räntan ligger i skrivande stund på endast 1.67%, medan 5-års räntan ligger på 1,33% och 2-års räntan på 1,1%. Givet Riksbankens inflationsmål på 2%, innebär det att realräntan för staten nu är negativ, till och med för långa löptider som 10 år.

Det innebär i sin tur att just nu är ett gyllene tillfälle att genomföra de infrastrukturinvesteringar som man ändå på lång sikt ser som nödvändiga. Gemom att göra det nu när det råder negativ långsiktig realränta så ger obligationsmarknaderna i praktiken staten betalt för att investera, att jämföra med normalläget då staten betalar obligationsmarknaderna.

Detta innebär nödvändigtvis inte större infrastrukturinvesteringar på lång sikt, utan helt enkelt att de som ändå ska ske sker nu när det råder ett ovanligt gynnsamt läge, något som därmed innebär långsiktigt lägre statliga utgifter.

onsdag 21 september 2011

Vänsterkrönikör säger att hon inte kan säga något

Aftonbladet, särskilt då dess ledarsida och kultursidor, innehåller så gott som alla dagar ett eller vanligen flera exempel på galet vänstertrams. Så är det också idag. Men idag fanns det ett närmast komiskt och självavfärdande form av vänstertrams i form av en krönika från någon vid namn Elin Grelsson:

"Det är aldrig den som tillhör normen som kan definiera vad som upplevs som kränkande och obehagligt. En vit svensk har ingen rätt att förklara vad som är rasism och inte."

Det finns många idiotiska saker med detta, som motsägelsen att i "antirasismens" namn säga att personer från en viss ras inte får uttrycka sig just för att de tillhör den rasen eller det faktum att personen vars åsikter hon vänder sig emot är Sakine Madon, en invandrare från Mellanöstern.

Det allra roligaste är dock att Grelsson att döma av sitt namn och foto själv är just vit svensk. Om hon har rätt i den här frågan innebär det att hon inte kan uttrycka någon åsikt om det. Genom att säga att det är ickevita som kan förklara vad som är rasism så förklarar hon själv indirekt vad som är rasism, vilket innebär att hon enligt sig själv gör något hon säger att hon inte kan göra.

Det är i och för sig lite deprimerande att någon så förvirrad som Grelsson kan bli krönikör i Sveriges största tidning, och för övrigt att en blaska av så låg kvalitet som Aftonbladet kan bli den största tidningen. Men en tröst i det här fallet var att förvirringen var så stor att den var komisk.

måndag 19 september 2011

Bra att inte höja alkoholskatten-men varför höja cigarettskatten?

Enligt SvD så ställer regeringen in den tidigare aviserade höjningen av alkoholskatten nästa år. Vilket är väldigt bra då en sådan höjning hade minskat både friheten och tillväxten. Även om det är oklart om de permanent skrotar idén eller bara skjuter upp det till 2013 eller 2014 är nyheten helt klart värd att fira med en drink.... :-)

Tydligen beror omsvängningen på att många inom alliansen insett att detta skulle ökat smugglingen och privatimporten. Man kan dock då fråga sig varför de inte skippar även höjningen av skatten på cigaretter då cigarettsmuggling också är ett stort problem och också lär öka vid en skattehöjning.