torsdag 30 januari 2014

Klimatideologi vs frihet: ytterligare ett exempel

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) gjorde något som var bra, eller åtminstone kunde ha varit bra om det inte varit för ett mindre lyckat uttalande från en av deras företrädare: man protesterade mot en skolas "köttfria dag" genom att dela ut hamburgare till de elever som ville ha det.

Det mindre lyckade uttalandet var förstås det från LRF:s Lovisa Norberg (som för övrigt själv är en kvinna, kan det påpekas för alla som själv lägger in en "genusaspekt" på det hela) om att tjejer behöver kött för att "bli snygga". Hur snygg man är beror såvitt jag vet i första hand på gener och ej kostrelaterade miljöfaktorer, och i den mån kosten påverkar handlar det om mängden kalorier man får i sig (för mycket kan göra en tjock, för lite anorektiskt smal), inte vad för slags mat man äter. Så hennes uttalande var vetenskapligt inkorrekt. Att döma av upprördheten i vissas feministers kommentarer till det hela så tycks det dock inte vara det vetenskapliga som stör dem, utan själva tanken på att det är positivt om tjejer blir snyggare. Få saker retar gallfeber lika mycket på feminister som idén att det är positivt om kvinnor är snygga.

Hursomhelst, detta sidospår om utseende distraherade från vad som är kärnfrågan: ska en vegetarisk diet påtvingas de som vill äta kött eller ej? Notera nämligen att det på så gott som alla skolor brukar finnas vegetariska alternativ så elever som vill ha en köttfri dag kan ta det vilken dag som helst eller till och med alla dagar om de vill.  Och det är ingen som föreslår att elever som vill avstå från kött ska påtvingas det. Kärnfrågan är alltså inte egentligen vegetarisk diet vs diet med kött utan tvång vs valfrihet.

Vissa som försvarar attacken mot valfriheten, exempelvis Expressens ledarsida, argumenterar att det skulle vara mer hälsosamt. Men även om det är sant att överdrivna mängder kött är associerat med hälsorisker så gäller det bara vid mycket höga mängder. Och i stort sett allt vi äter och dricker kan vara negativt om det intas i för stora mängder.

Och sen handlar det faktiskt om en skola, en institution vars syfte ibland sägs vara att lära eleverna saker. Varför då inte ägna lite av den mycket långa tid eleverna tvingas vara där till att lära dem att det är mest hälsosamt med en balanserad diet och sedan låta dem välja fritt?

Det andra argumentet som används är att kött, särskilt då nötkött, skulle vara dåligt för klimatet. Jag har inte här åter tänkt upprepa alla argument för att klimathysterin inte är berättigad, utan bara konstatera att den återigen används som ett argument för att minska människors frihet.

onsdag 29 januari 2014

S förväxlar symptom med orsak

Socialdemokraterna noterar att arbetslösheten är mycket högre bland de som saknar gymnasieexamen än de som har det, något de använder som argument för att på olika sätt tvinga de som saknar det att ta det. Bland annat vill de förlänga skolplikten så att det blir ett lagligt tvång att gå i gymnasiet åtminstone fram tills man blir 18, och för de som senare trots allt inte har det ska förvägras socialbidrag om de inte anstränger sig tillräckligt för att slutföra gymnasiet.

Många kritiker, både liberala och vänsterpartistiska, har fokuserat sin kritik mot det sistnämnda förslaget, som lär leda till att fler blir hemlösa och på annat sätt helt utslagna. Det problem jag har tänkt fokusera på är dock att hela deras problemanalys för arbetsmarknaden är felaktig.

Att vissa inte klarar att slutföra gymnasiet är inte en orsak till arbetslöshet, det är ett symptom på samma problem som orsakar arbetslösheten. Att vissa inte klarar gymnasiet kan ha flera olika orsaker, inklusive otillräcklig studiebegåvning eller otillräcklig självdisciplin.

Brister inom dessa områden innebär också att de ofta har svårt att klara av att utföra de flesta arbetsuppgifter. Och vidare så är det så, inte minst i en tid som denna då den allmänna arbetslösheten är mycket hög, att arbetsgivare som har att välja mellan många ansökande, en del med gymnasieexamen och en del utan, använder det som tidigt kriterium för att sålla bort kandidater.

Att personer utan gymnasieexamen har klart högre arbetslöshet är därför allt annat än chockerande. Men det innebär inte att om man med tvång och "piska" får fler av dessa att slutföra examen så kommer arbetslösheten att sjunka. De brister som tidigare orsakade arbetslösheten kommer finnas kvar, och därmed också deras låga produktivitet. Socialdemokraterna har en ideologisk fantasi om att alla egentligen är lika, men det stämmer inte, och om mer än 10 år i offentlig likhetsinriktad utbildning inte löst det lär något år till inte göra det heller annat än i undantagsfall.

Och om gruppen utan gymnasieexamen försvinner eller minskar kraftigt då kommer arbetsgivare bara använda andra kriterier för att sålla ut dessa individer, som exempelvis tecken i deras CV på att det krävdes extra hjälp och interventioner för att slutföra examen.

För att dessa personer ska få arbete krävs istället att det blir billigare att anställa dem och att antalet enkla jobb, i exempelvis restaurangsektorn, ökar. Men där vill ju Socialdemokratin gå i motsatt riktning.

Den politiska grenen vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och restaurangmomsen och den fackliga grenen kräver att en redan sammanpressad lönestruktur ska göras ännu mer sammanpressad. På så sätt försvagas möjligheterna att få jobb för de lågproduktiva ytterligare, och arbetslösheten ökas ytterligare.

Att staten slösat otaliga miljarder på att se till så att detta större antal arbetslösa har mer formell utbildning är inte en förbättring.

söndag 26 januari 2014

Var ska vänsterns valarbetare äta?

En ledare i SvD diskuterar det faktum att många socialister är så upprörda över att Max VD för sina anställda påpekat det obestridliga faktum att deras (Vänsterpartiets och Socialdemokraternas) skattepolitik är förödande för företaget att de nu säger sig bojkotta företaget.

Att det, i den mån denna bojkott faktiskt har någon effekt (många av de som nu säger sig bojkotta var nog aldrig Max-besökare till att börja med) drabbar samma arbetare (färre kunder innebär att vissa arbetare blir arbetslösa), som de säger sig värna bortser de naturligtvis från.

De bortser också, som påpekas i ledaren, att det inte bara är Max som uttalat sig positivt om den momssänkning vänstern vill riva upp. Även McDonald's, Burger King, Frasses och Sibylla har uttalat i princip sak som Max gjorde . Och jag tror nog så gott som alla restaurangföretagare, åtminstone om de är ärliga, har samma åsikt och inte önskar drabbas av en stor skattehöjning.

Så om de är konsekventa så får vänsterns valarbetare gå hungriga eller enbart äta hemlagat.

lördag 25 januari 2014

"Utredningar" som ett sätt att slippa ta beslut

Ifjol meddelade regeringen att den så kallade TV-licensen ska bli kvar till åtminstone 2020. Trots att många inom alliansen förespråkade att det skulle slopas så lyckades Anders Borg blockera ett sådant beslut. För att inte uppröra de som förespråkade ett avskaffande allt för mycket så sa man dock samtidigt att man skulle utreda frågan. Saken var dock att man redan hade gjort en utredning och den kom fram till att den borde slopas, en slutsats man dock alltså ignorerade.

Så efter att ha utrett frågan en gång så beslutade man sig för att göra motsatsen av dess slutsats samtidigt som man tillsätter en ny utredning om exakt samma fråga!

Det verkar bli lite samma sak i frågan om att införa krav på feministiska formaliteter vid sex, som i den allmänna debatten felaktigt benämns som "krav på samtycke" (felaktigt eftersom krav på samtycke i praktiken redan finns). Då Socialdemokraterna har tillgång till juridisk expertis som informerat dem om att det vore väldigt dåligt vill de inte införa det, men de står inför betydande press från ett fåtal högljudda och inflytelserika feminister inom och utanför partiet att ändra sig.

Så vad gör de? Ja, de föreslår att frågan ska utredas. Nu har ju, precis som med TV-"licens" frågan, redan frågan utretts och slutsatsen var att ett sådant formalitetskrav inte var lämpligt för definitionen av våldtäkt. Och det vet förstås S-ledningen. Så detta förslag om utredning tycks syfta till att undvika att ta den feministiska positionen utan att direkt avvisa den.

Skillnaden mellan de båda fallen är att i det första är undvikande av beslut antiliberalt, i det andra liberalt. Men det gemensamma är alltså att beslut om "utredning" används för att slippa ta ett beslut man är emot men inte vill argumentera emot.

Lättare förespråka tvångsarbete om du själv slipper

Det rapporteras att det fortfarande är fler som vill återinföra värnplikten, 48%, än som vill behålla frivillighetslinjen vad gäller försvarets rekrytering, 40%. Det innebär dock ett svagare stöd än tidigare för värnplikten.

Och intressant nog är det betydande skillnader mellan olika åldersgrupper i frågan, ju äldre folk är desto mer positiva är de till värnplikt. Bland de som är 15-29 är bara en tredjedel för återinförande. Till saken i detta sammanhang är att ju äldre folk är desto större är chansen att de inte skulle beröras, och det är nog framför allt personer yngre än 30 som riskerar att kallas in. Att folk är mer positiva till tvångsarbete om de själva slipper borde inte vara helt chockerande.

onsdag 22 januari 2014

Max-VD får kritik för att han säger sanningen

Max VD Richard Bergfors får kritik för att han i ett brev till sina anställda påpekar att om det blir en rödgrön valseger och restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga höjs då kommer det bli katastrofalt för hans företag och resten av hans bransch

Men detta är ju ett enkelt faktakonstaterande. Om beskattningen av branschen höjs kraftigt då kommer det att leda till att Max, och andra företag i branschen, tvingas dra ner på sin verksamhet ordentligt

Faktum är att numera så bestrider inte ens de allra flesta motståndarna till den sänkta restaurangmomsen och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga att det skapat jobb, och att en återställare därmed skulle kosta en massa jobb. Istället går deras argument ut på att de menar att det är ett "för dyrt" sätt att skapa jobb. Men det innebär ändå att de oavsiktligen medger att Bergfors konstaterande är helt korrekt.

Och nej, tvärtom vad som antyds i mediaartiklar och "Alliansfritt Sveriges" poster i frågan så har Max inte hotat sina anställda med avsked om de röstar på S eller V. Även om de ville göra det så skulle de inte kunna det eftersom det råder valhemlighet. Och ingen av formuleringarna i Bergfors brev antyder att de skulle straffa offentliga ställningstaganden för dessa partier från anställda med avsked. Utan det handlar som sagt om ett faktakonstaterande att om Max drabbas av dessa massiva skattehöjningar skulle de bli tvungen att begränsa sin verksamhet, vilket skulle innebära att en del anställda förlorar sina jobb.

måndag 20 januari 2014

Småpartier behandlas av journalister som stora-om de tycker som journalisten

Partiledaren för ett parti långt under riksdagsspärren får bre ut sig i en lång intervju i Sveriges Radio(SR). Då SR enligt sitt "Public service"-uppdrag är skyldiga att vara opartiska så utgår jag från att Liberala partiets ordförande Emil Tisell snart får en motsvarande intervju.

OK, nu var i och för sig Gudrun Schymans (som det naturligtvis handlade om) Feministiskt Initiativ tyvärr många gånger större än Liberala partiet i riksdagsvalet 2010, och man lär tyvärr bli det i årets val också, så SR skulle kanske kunna motivera särbehandlingen med att FI är större, men med tanke på att Piratpartiet var ännu större än FI i riksdagsvalet 2010 och till skillnad från FI lyckades vinna platser i EU-parlamentsvalet 2009, så borde Piratpartiets Anna Troberg kunna kräva att få minst samma tid.

Det verkliga skälet till att FI får mediautrymme som inte andra partier utanför Riksdagen får är förstås att många journalister, inte minst då i SR och SVT, i grunden sympatiserar med FI och låter det påverka deras arbete, trots att det i en påstått opartiskt mediaföretag inte borde det.

söndag 19 januari 2014

Kärnfrågan vad gäller "vinster i välfärden"

När det gäller frågan om "vinster i välfärden" så måste den omformuleras. Det är ytterst få, förutom möjligen de som själva gör vinsten, som ser det som ett självändamål att några pengar går till investerares vinster.

Däremot så är det så att de som utnyttjar exempelvis skola och omsorg vill få bästa möjliga kvalitet och de flesta vill själva kunna göra bedömningen var de kommer att få det. Och det innebär ofta vinstdrivande företag.

Och det som förslaget som bland annat Jonas Sjöstedt, Anna Dahlberg och LO står bakom innebär är helt enkelt att folk ska förbjudas att välja bättre men vinstdrivande alternativ. Det kärnfrågan här är, som ska ställas förbudsförespråkarna, är med vilken rätt de agerar förmyndare.

Om det var så att det kostade mer för skattebetalarna hade det varit ett skäl, men nu är det i allmänhet inte så. Ofta är det tvärtom billigare.

Men har inte de privata inrättningarna lägre personaltäthet? Kanske, men inte nödvändigtvis. Och hursomhelst så borde det vara fritt för folk att välja det om man anser att deras kvalitet är högre ändå (högre personaltäthet innebär inte nödvändigtvis högre kvalitet), precis som folk i övrigt har rätt att välja vilken mat, vilka bilar, vilka tidningar osv. de anser vara bäst.

Diskussionen om "vinster" handlar alltså ytterst inte om det, utan om friheten att välja bättre alternativ även om de är vinstdrivande.

lördag 18 januari 2014

Partierna om feministisk "samtyckeslag"

Intressant sammanställning över hur riksdagspartierna står angående att införa krav på att sex måste föregås av feministiska formaliteter , som en medialt uppmärksammad demonstration av radikalfeminister i Södermalm krävde idag. Att MP, V och FP var för visste jag liksom att M och S är emot, däremot visste jag inte att även KD och C är för och SD är emot.

Även om Aftonbladet sammanfattar det som att fem är för och tre emot så representerar de tre partierna emot två tredjedelar av riksdagen (och ännu högre andel i de flesta mätningar). Om alla partier håller fast vid sina uppfattningar finns det  alltså  ingen risk att en sådan förkastlig förändring sker inom överskådlig tid.

Dock finns det en betydande risk att S kommer att svänga. Även om den pragmatiskt inriktade partiledningen är väl informerade av professionella jurister inom partiet, som förre justitieministern Thomas Bodström, om att en sådan lagändring vore väldigt dålig så kan de känna sig tvungna att svänga på grund av partiets officiella identifiering som "feministiskt" och tryck från feminister i och utanför (inklusive de tilltänkta samarbetspartierna MP och V) partiet att svänga för att värna den profilen, på motsvarande sätt som skedde inom FP., där partiledningen till att börja med var emot, men svängde efter internt tryck från partiets feminister.

Kanske mest förvånande är för övrigt att KD, som annars inte är så feministiskt, är för. Den troligaste förklaringen är att deras motiv är att de hoppas motverka utomäktenskapligt sex.

torsdag 16 januari 2014

Svenska Kyrkans moraliska härdsmälta

Per Hagwall sammanfattar det bra: i de flesta länder i Mellanöstern förföljs kristna i varierande grad. Endera av regeringarna, eller av islamistiska terrorgrupper regeringarna inte kan eller vill stoppa eller både och.  Det finns ett land som skiljer ut sig genom att kristna är helt säkra från våld och förföljelse (Israel naturligtvis). Varpå den klart största kristna församlingen i Sverige, Svenska Kyrkan, väljer att inleda bojkottkampanj mot just det landet, och endast det landet.

onsdag 15 januari 2014

Feministisk intellektuell härdsmälta om våldtäktsdomar

Det hela har ett rätt så förutsägbart mönster. Varje gång det kommer en våldtäktsdom som feminister inte gillar (i princip alltid utan att läsa domarna och sätta sig in i detaljerna i målet ) så sätter de igång ett mediadrev och kräver en så kallad samtyckeslagstiftning (jag förklarade här varför en sådan lagstiftning är helt förkastlig).

Så nu också efter en dom där mannen frias trots att kvinnan flera gånger sa "nej" och "sluta". I senaste partiledardebatten så använder Miljöpartiets Åsa Romson det som argument för en samtyckeslagstiftning. Sällan har den intellektuella härdsmältan hos feminister i denna fråga tydliggjorts så klart som genom Romsons och vissa andra feministers koppling mellan denna dom och en samtyckeslagstiftning.

Då det sedan länge varit förbjudet med sex där man som i det här fallet säger nej och sluta (och uppenbarligen menar det) så borde det vara uppenbart att samtyckeskrav inte skulle ha gjort någon skillnad. Om det som i den här domen är så att kraven redan överträdits då skulle andra krav inte göra någon skillnad för jurister anser uppenbarligen att det finns situationer där de formella kraven inte gäller, och om det kan överträdas med dagens lagstiftning skulle det överträdas med samtyckeslagstiftning också.

Om man sedan faktiskt läser domen, som DN:s Hanne Kjöller gjort, då framgår vilka situationer det handlar om. Nämligen att kvinnan i det här fallet haft erfarenhet av så kallad dominanssex där det ingår i ett rollspel att det ska framstå som påtvingat och att mannen efter att hon vid andra tillfällen där det mer tydligt sagt nej slutat.

Man kan ha olika uppfattning om domen var rätt eller fel trots allt, men vad som är klart är att en samtyckeslagstiftning inte ändrat på någon för även då skulle samma princip om att preferensen för dominanssex gjort att det som sades och inte sades under vad som kunde tolkas som ett rollspel inte gällde.

Den enda lagstiftningsändring som kunnat ändra domen vore om man ändrade den centrala principen i västerländskt rättsväsende om att "hellre fria än fälla" då nämnvärd osäkerhet råder. Den fråga som bör ställas Miljöpartiet och andra feminister är om de vill ändra på denna centrala västerländska rättsprincip och hellre fälla än fria vid oklara fall, och därmed förstöra rättssamhället och döma väldigt många oskyldiga.

tisdag 14 januari 2014

Vänsterextrem ironi

På den vänsterextrema webbportalen Motkraft tillkännages nu att de startar en ny "antifascistisk" våldsgrupp (som om inte AFA och RF var nog) som kommer kalla sig "SSU Molotov".


De döper alltså sin "antifascistiska" grupp efter Stalins utrikesminister, som slöt en "ickeangreppspakt" med nazi-Tyskland. Där har vi en ironi som heter duga.

söndag 12 januari 2014

Ogiltiga och giltiga skäl att vara kritisk mot Sharon

Ariel Sharon har nu dött efter att i mer än åtta år legat i koma,  och efter det Carl Bildt uttryckt sig positivt om honom så har företrädare för riksdagens två mest Israelfientliga partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, gått i taket. Israelhatarna i dessa partier önskar att genom att komma med falska anklagelser mot Sharon även kunna smutskasta Israel som stat eftersom Sharons påstådda brott utfördes som israelisk befälhavare.

Påståendet, som bland annat MP  och V fokuserar på, att Sharon gjorde sig skyldig till krigsbrott i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila i Libanon, är falskt.

Det var inte Sharon eller israeliska soldater som utförde massakern 1982 där, det var medlemmar av den kristna libanesiska Falangistmilisen som på eget bevåg beslutade sig för (de var visserligen allierade med Israel, men de var en självständig grupp som fattade egna beslut bland annat då om den här massakern) att ta ut sin hämnd för PLO:s övergrepp på kristna libaneser genom att inte bara döda PLO-terrorister utan även massmörda civila palestinier. Israel hade ingen del i detta, och hade faktiskt avslagit en begäran från Falangisterna att beskjuta lägren med artillerield just för att detta skulle döda civila palestinier.

Vissa tar i detta sammanhang fasta på att även en israelisk utredning klandrat Sharon för detta, men den har på intet vis beskyllt Sharon för att organiserat eller beordrat massakern, utan vad den sa var helt enkelt att Sharon visade dåligt omdöme genom att inte aktivt försöka stoppa falangisterna från att gå in i lägren. Utredarna menade att Sharon borde ha insett risken att Falangisterna skulle ta ut sin hämnd på civila palestinier. Att visa dåligt omdöme är dock knappast likvärdigt med att vara skyldig till krigsbrott

Detsamma gäller anklagelsen  att Sharon genom sitt besök på Tempelberget i Jerusalem hösten 2000 "provocerat" fram den blodiga "andra intifadan". Palestinska företrädare har länge erkänt att Sharons besök bara var en förevändning och att den verkliga orsaken var "fredsprocessens" kollaps efter det att dåvarande palestinske ledaren Yassir Arafat avvisat det mycket generösa bud som Bill Clinton och dåvarande israeliske premiärministern Ehud Barak gav honom. Och för övrigt hade Sharon all rätt att besöka Tempelberget, som är judendomens heligaste plats, så även om det hade motiverat palestinierna så skulle de själva helt bära skulden, inte den man som utövade sin rätt att besöka sin religions heligaste plats.

Men även om vi bör avvisa de falska anklagelser som Israelhatare, bland annat i MP och V, kommer med,så bör vi inte vara helt okritiska mot Sharon.

Bortsett från att nämnda incident av dåligt omdöme i Libanon, så var Sharon en mycket skicklig militär ledare. Hans skickliga insatser som befälhavare på fronten mot Egypten under oktoberkriget 1973 bar stor del i att krigslyckan vände på denna front och kriget slutade med att israeliska trupper avancerat bortom förra krigets stilleståndslinje.

Som politisk ledare var Sharon däremot inte så lyckad. Visserligen lyckades han, främst genom att bygga en skyddsbarriär i "Västbanken", få slut på vågen av palestinska självmordsbombningar riktade mot civila israeler, men han var också ansvarig för det katastrofala uttåget ur Gaza 2005 som resulterade i att Gaza förvandlades till en Hamasenklav, något som i sin tur tvingade fram exempelvis kriget årsskiftet 2008/2009
och den till synes permanenta partiella blockad av Gaza som varit så kostsam för Israel, inte minst i PR-termer, (bland annat pga "Ship to Gaza") att upprätthålla.

lördag 11 januari 2014

Krugmans nobelpris hade inget att göra med hans keynesianism

Världens mest framstående vänsterekonom Paul Krugman är tydligen på besök i Sverige  och givetvis så får han stort utrymme av olika vänstervridna journalister som presenterar honom som nobelpristagaren som tycker att våra problem beror på för lite inflation.

Att Krugman vill ha mycket mer inflation är förvisso korrekt, men för denna åsikt är hans nobelpris helt irrelevant.

Detta dels för att auktoritetsargument i grunden inte är giltiga. Men också för att hans nobelpris handlade inte alls om penningpolitik, utan om handelsteori.

Som någon sa efter han fick sitt pris så var det i praktiken ett fall att ge det postumt. Den Paul Krugman som på 1970-talet och 1980-talet ägnade sig åt att utveckla teorier om handelns effekter är död. De senaste 20 åren har han istället helt ägnat åt att agitera för keynesiansk penning- och finanspolitik och vänsterpolitik i allmänhet.

För all del har Krugman förstås rätt att ändra inriktning på det han skriver, men poängen är att det han uttalar sig om helt saknar koppling till det han fick nobelpriset för.

Och det är därför det var problematiskt att han fick det. Hans handelsteorier var faktiskt till skillnad från det han nu uttalar sig för mestadels sunda men eftersom han aldrig nämner dessa teorier numera så kom priset felaktigt att tolkas som, och användas som, stöd för hans keynesianism och socialism.

torsdag 9 januari 2014

Bonniers allt mer vänstervridna ledarsidor

DI:s politiska chefredaktör PM Nilsson noterar att hans kollega på DN, Peter Wolodarski, delar Vänsterpartiets syn på penningpolitik och budgetpolitik, och att hans kollega på Expressen, Anna Dahlberg, delar Vänsterpartiets syn på "vinster i välfärden".

Själv har han dock givit stöd åt en vänsterpartistisk syn på a-kassan och könskvotering.

Ingen av dessa delar Vänsterpartiets syn i alla politiska frågor, men att ett extremistparti som Vänsterpartiet får stöd för sin syn i så många frågor i de tre viktigaste Bonniertidningarna är inte bra.

onsdag 8 januari 2014

Svenska politikers skol"analys"

Svenska skolan blir allt sämre och sämre. Vilka slutsatser drar då politikerna?

Folkpartiet: Stoppa alla möjligheter till alternativa bättre lösningar som hemudervisning och förläng tiden man tvingas vara i denna dysfunktionella institution med minst ett år.

Socialdemokraterna: Håller med, fast tvånget borde förlängas tre år till.

Med undantag från vissa kristdemokratiska ledamöter (dock ej partiledningen som gått med på Folkpartiets förslag) finns det inga avvikande uppfattningar från denna inriktning bland de andra partierna.

Ju mer något misslyckas desto mer behöver vi av det, är alltså svenska skolpolitikers "logik".

tisdag 7 januari 2014

Bra av Göran Hägglund

Medan justitieminister Beatrice Ask som konstaterades i föregående inlägg skämt ut sig ordentligt idag, har en annan minister, Göran Hägglund, skrivit en riktigt bra artikel där han kritiserar journalister i allmänhet och Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg i synnerhet, för att kopiera Vänsterpartiets argumentation i fråga om "vinster i välfärden" och använda enstaka exempel på missförhållanden i privata vårdinrättningar och skolor som argument för att stoppa det, samtidigt som de helt ignorerar liknande eller värre problem i kommunala inrättningar.

Beatrice Ask och risken med ett konformistiskt debattklimat

Många kritiserar nu, med rätta, justitieminister Beatrice Ask för att hon länkade till en artikel på den amerikanska satiriska nättidningen "The Daily Currant" som felaktigt hävdade att 37 personer dött i den amerikanska delstaten Colorado av "överdoser" av marijuana första dygnet efter det att det legaliserades där och kommenterade den med orden "Dumt och sorgligt. Min första motion i ungdomsförbundet hette "Krossa knarket". I den frågan har jag inte ändrat uppfattning".

Hon försöker nu hävda att det hon menade var att det var dumt och sorgligt att göra en satir om en så allvarlig fråga, men det framstår som en efterhandskonstruktion då man knappast reagerar på att en i Sverige okänd (fram tills nu) utländsk satirtidning publicerat ännu en satir genom att helt enkelt upprepa hur man alltid haft ståndpunkten som förlöjligades i artikeln.

Denna incident visar på två saker. För det första att vi har en justitieminister som inte hört talats om det där med "källkritik" och därför inte brydde sig om att kolla upp vad för slags webbsida "The Daily Currant" är. I sin "About"-avdelning skriver "The Daily Currant" bland annat "The Daily Currant är en engelskspråkig satirisk nättidning" och skriver uttryckligen att deras "nyheter" inte är sanna utan påhittade.

Sen visar det också på faran med ett konformistiskt debattklimat. I Sverige är det fortfarande tabubelagt i den offentliga debatten att föreslå en legalisering av och nyansering kring ens den lättaste av de preparat som brukar betecknas som "knark", alltså marijuana. Just eftersom ingen nyansering kan göras etableras tron att "all form av knark är sig likt", varför personer som Beatrice Ask felaktigt kan luras att tro att folk dör i stor skala av "överdoser" av marijuana. Marijuana är på intet vis ofarligt för ens hälsa, då missbruk på längre sikt riskerar skada kroppen på olika sätt (precis som missbruk av tobak, fet mat och alkohol riskerar skada kroppen på längre sikt), men risken att dö från överdoser från marijuana är ungefär på samma nivå som risken att dö från överdoser från tobak, dvs i princip helt obefintligt om det brukas på normalt sätt.

Hade det varit en nyanserad debatt varit tillåten hade ingen, inte ens Beatrice Ask, trott att marijuana varit förenat med samma risker som heroin och andra tyngre droger. Men då så inte är fallet så uppstod denna pinsamhet.

Vilket leder oss tillbaka till "The Daily Currents" sida om sig själv, där man skriver att dess syfte är att "förlöjliga feg okunnighet". Man kan verkligen säga att de lyckades i fallet Beatrice Ask.

söndag 5 januari 2014

Den stora Irakironin

Den sunniislamistiska terrorgruppen Al-Qaida attackerar USA 11:e september 2001. Som en reaktion på det beordrar dåvarande presidenten George W. Bush en invasion av Irak för att avsätta Saddam Husseins regim, som förvisso var allmänt avskyvärd, men på intet vis allierad med al-Qaida.

Nu, i det maktvakuum som uppstått i och med att den nya Iranallierade shiamuslimska regimen i Irak misslyckats med att etablera kontroll över de sunnimuslimskt arabiska delarna av landet, så har istället al-Qaida tagit kontroll över stora delar av dessa delar av Irak.

Ironin i det hela går inte att ta miste på, och är ytterligare ett exempel på hur den amerikanska regeringen, oavsiktligt (?) gynnat den terrorgrupp som angrep landet september 2001 (och vid en del andra något mindre spektakulära incidenter).

lördag 4 januari 2014

Vårdnadsbidrag förvärrar inte integrationsproblemen

Andreas Bergh menar här och här att vårdnadsbidrag försämrar invandrares arbetsmarknadsintegration. Argumentet är att de är överrepresenterade bland de som får det. 38% av de som får det är födda utomlands, att jämföra med utlandsföddas befolkningsandel på 15%

Det finns flera problem med denna syn.

För det första så bör det konstateras att till skillnad från exempelvis a-kassa, sjukpenning och socialbidrag/försörjningsstöd är det inte pengar man får för att göra ingenting. Man får det för att sköta om sina barn. Det kan därför ses som en form av vårdnadslön likt den som personalen på skattefinansierade dagis och förskolor får. Det kan därför ifrågasättas om det verkligen är att betrakta som mer av ett utanförskap än när barnen sköts på skattefinansierade dagis och förskolor.

Sen bör man tänka på att invandrarkvinnor, eller mer specifikt invandrarkvinnor som kommit hit via skattefinansierad asyl- och anhöriginvandring, med eller utan vårdnadsbidrag kommer att vara mycket starkt överrepresenterade bland de som blir beroende av olika former av bidrag. Om de inte kan få något arbete samtidigt som de fått barn så kommer det naturligtvis ligga dem mycket närmare att välja att söka vårdnadsbidrag än om de har arbete och därmed förlorar stora summor på att stanna hemma. Vårdnadsbidrag är för dem ett substitut för socialbidrag med andra ord.

Utlandsfödda må vara överrepresenterade när det gäller vårdnadsbidrag, men de är betydligt mindre överrepresenterade än när det gäller socialbidrag som till 60% går till utlandsfödda.

Mot den bakgrunden bör det knappast förvåna att sysselsättningsgraden bland invandrare är ännu lägre i Malmö och Göteborg, som saknar vårdnadsbidrag, än i Stockholm, som har vårdnadsbidrag.

fredag 3 januari 2014

Nationalism och EU & Invandringskritik

Utrikesminister Carl Bildt menade i en debattartikel att främlingsfientlighet och EU-fientlighet hör ihop. Detta har upprört vissa andra bloggare som Flute och Cornucopia som intygar att deras fientlighet mot EU inte alls avspeglar fientlighet mot invandring.

Något jag inte alls betvivlar. Men det de missar är att även om det inte behöver hänga ihop så kan det hänga ihop och gör ofta det.

En på sätt och vis logisk implikation av en etnisk nationalistisk ideologi är nämligen att motsätta sig allt som innebär att den egna gruppens inflytande, särskilt över sig själv, begränsas. Detta innebär då dels att man motsätter sig att utländska politiska entiteter, som exempelvis EU, får något inflytande, men också att man motsätter sig att invandrare som tillhör andra grupper får inflytande, något som implicerar motstånd mot sådan invandring. I stater med flera infödda etniska grupper innebär det också motstånd mot andra infödda grupper, ett bra exempel på det är det finskt etnisktnationalistiska partiet Sannfinländarnas negativa syn på finlandssvenskar och svenska språket i Finland som då är kopplad till andra saker som upplevs som hot mot etniska finnars ställning, som invandrare och EU. Invandringsmotstånd och EU-motstånd är alltså i fallet Sannfinländarna inte bara kopplade till varandra utan också till deras svenskfientliga hållning.

Att EU innebär mer eller mindre fri invandring inom EU är förstås också något som gör personer som ogillar invandring ännu mer negativ till EU.

Det innebär dock inte att man kan vara kritisk mot vare sig EU eller invandring av andra skäl.

Att vilja begränsa framför allt asylinvandring men också anhöriginvandring kan ha den marknadsliberala grunden att vilja begränsa de betydande statliga utgifter som sådan invandring innebär. Och att vilja begränsa arbetskraftsinvandring kan, som är fallet när det gäller exempelvis LO, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, grunda sig på övertygelsen att det ökade utbudet av arbetskraft det innebär försvagar löntagarnas förhandlingsläge gentemot arbetsgivarna något som i sin tur sänker lönerna, något de ser som negativt.

Oavsett om man tycker att dessa argument är hållbara eller ej, så är de inte i sig främlingsfientliga, utan snarare utgiftsfientliga respektive lönesänkningsfientliga.

På motsvarande sätt kan motstånd mot EU ha helt ickenationalistiska grunder.Många invandringsförespråkare är exempelvis negativa till EU faktiskt åtminstone delvis på basis av att samarbetet delvis består av ansträngningar för att hindra folk som kommer från länder utanför EU (eller rättare sagt EU/EES) från att komma in.

Och det finns förstås också många marknadsliberala och socialistiska skäl att vara emot EU också. I det marknadsliberala fallet de kostnader för staten som avgiften för EU-budgeten innebär och de regleringar som EU påtvingar medlemsstaterna och i det socialistiska fallet de avregleringar som EU påtvingar medlemsstaterna (exempelvis i Sveriges fall den alkoholliberalisering som EU påtvingat den svenska staten).