söndag 30 december 2012

Vikten av att hålla nere kommunalskatter

P.J. Anders Linder uppmärksammar en glömd politisk fråga-kommunal- och landstingsskatten. Exakt hur den förändras nästa år beror på var du bor. Många kommer få höjd skatt, många kommer få oförändrad skatt oh åter andra kommer få sänkt skatt. Just att förändringen skiljer sig försvårar förstås en nationell debatt.

Till de som får höjd skatt hör exempelvis de som bor i Östergötlands, Upplands och Västra Götalands län (där landstingsskatten höjs), samt exempelvis de som bor i Habo kommun  i Jönköpings län, Dorotea i Västerbottens län och Malmö där kommunalskatten höjs.

I sju kommuner, inklusive landets folkrikaste, Stockholm, så sänks kommunalskatten. Intressant nog så ligger alla dessa kommuner i Stockholms län, förutom Kil i Värmland där dock skatten bara sänks med 5 öre. Detta lär stärka Stockholmsregionens ställning som tillväxtmagnet ytterligare. På motsvarande sätt lär Doroteas skattehöjning ytterligare påskynda dess avfolkning.

För kommun- och landstingspolitiker är ofta skattehöjning ett "enkelt" sätt att lösa budgetproblem, enklare än nedläggningar av verksamheter och för politikernas egon sämre än att avstå från skrytbyggen och andra prestigeprojekt. På motsvarande sätt framstår det kanske som mindre ärofyllt med sänkningar av skatten med några tioöringar per hundralapp än olika utgiftsprojekt. Men att hålla nere skatten borde ändå vara något som kommunal- och landstingspolitiker bör inrikta sig på. Dels för att det ökar friheten och dels för att en låg skattesats främjar tillväxten. Att Stockholmsregionen har lägre skatt är inte den enda, och förmodligen inte ens den enskilt viktigaste förklaringen till att den växer så snabbt i förhållande till övriga landet, men det är en bidragande orsak.

Det faktum att det i vissa fall är borgerliga partier, och i exempelvis Uppsala landsting, till och med en borgerlig majoritet, som höjer skatten är för övrigt  något som de ansvariga politikerna borde skämmas över, och som borde få borgerliga väljare där att avstå från att rösta på dem i kommunal eller landstingsvalet 2014.

lördag 29 december 2012

Norge nu Sveriges största exportmarknad

Under perioden januari-oktober 2012 så föll värdet av Sveriges export med 2% jämfört med januari-oktober 2011. Det skedde dock inte en minskning till alla exportmarknader. Till det relativt snabbväxande Norge ökade exporten med 7%. Eftersom exporten till Tyskland samtidigt föll med 2% innebar det att Norge gick om Tyskland som Sveriges största exportmarknad. Norge stod för 10,2% av exporten mot 10% för Tyskland. Tyskland är dock fortfarande den största handelspartnern totalt sett eftersom 17,4% av importen kom därifrån, medan Norge "bara" (vilket dock gör Norge tvåa) levererade 9,2% av importen.

Dessa siffror underskattar samtidigt hur stor del av inkomsterna från utomlands Norge står för-och hur stor del av utgifterna utomlands går till Tyskland. Detta eftersom dessa siffror inte inkluderar konsumenters egna gränshandel. Och eftersom varor i allmänhet och alkohol i synnerhet är klart dyrare i Norge än i Sverige så har det kommit att innebära omfattande inköp från norrmän i svenska butiker längs gränsen, något som förklarar varför Systembolagets försäljning per invånare är flera gånger högre i gränskommunerna Strömstad och Eda än riksgenomsnittet. Norges statistikbyrå uppskattade den totala gränshandeln till 12 miljarder norska kronor under tredje kvartalet. 12 miljarder norska kronor är något mer än 12 miljader svenska kronor, men å andra sidan kan man tänka sig att en mindre del av gränshandeln sker med Danmark, så 12 miljarder svenska kronor är inte en orimlig uppskattning av Sveriges inkomster från gränshandeln. 12 miljarder per kvartal är 4 miljarder per månad, att jämföra med den officiella varuexporten på 10 miljarder per månad till Norge.

En del av det norrmännen köper i Sverige är förmodligen producerade i Norge, men Sverige vinner ändå moms, alkoholskatt och detaljhandelns förädlingsvärde och för övrigt så gäller även för export i allmänhet att de ofta använder sig av importerade insatsvaror så det har nog inte så stor påverkan på uppskattningen av gränshandelns relativa betydelse.

För förhållandet till Tyskland så är gränshandelns flöden de motsatta eftersom varor i allmänhet och alkohol i synnerhet är klart billigare i Tyskland än i Sverige. Exakt hur stor det flödet är oklart då SCB inte gjort några uppskattningar av det på motsvarande sätt som den norska statistikbyrån, men troligen rör det sig om någon eller några miljarder per månad som svenskar handlar för i Tyskland.

söndag 23 december 2012

Självmål från tidningen Arbetets ledare

Tidningen Arbetets ledare avvisar, återigen idén att lägre ingångslöner skulle vara ett sätt att sänka arbetslösheten i allmänhet, och arbetslösheten bland unga och invandrare i synnerhet.

Inget nytt under solen där, vad som däremot är nytt och anmärkningsvärt är att man argumenterar för det genom att använda sig av Calmfors-Drifillhypotesen. Då slutsatsen från den sägs vara att halvstarka fackföreningar innebär högre arbetslöshet än starka, och svaga, fackföreningar så är det bättre att behålla den traditionellt starka ställning som fackföreningarna haft i Sverige.

Men här vilseleder de genom att enbart redogöra för en del av dess slutsatser. De underlåter att berätta varför teorin kommer fram till att starka fackföreningar kan leda till lägre arbetslöshet än om facken är halvstarka.

Dels bör man för det första konstatera om man läser akademiska diskussioner av den att det teorin diskuterar är tvärtemot vad de påstår inte fackens styrka i sig, utan graden av centralisering av lönebildningen. Och anledningen till att helt centraliserad lönebildning innebär lägre arbetslöshet än bara halvcentraliserad är att det finns mycket lägre anledning vid det förra än det senare att försöka pressa upp lönerna ovan marknadsnivå eftersom högre  nominella lönehöjningar tenderar att leda till högre priser, vilket neutraliserar effekten på reallönerna. Om det däremot är så att lönebildningen är halvcentraliserad då är den prishöjande effekten av ens egna lönehöjningar något som främst drabbar andra löntagare, medan det vid ett helt centraliserat system blir så att de som får nyttan av de högre lönerna (dvs alla löntagare) drabbas av nästan hela bördan av högre priser.

Av den anledningen har facken vid full centralisering svagare incitament att höja lönerna över marknadsnivå, och paradoxalt nog blir därför utfallet av ett helt centraliserat system närmare det som ett helt decentraliserat system (alltså där lönen sätts enligt individuella avtal, och inte kollektivavtal) än utfallet från ett halvcentraliserat system

Att använda en sådan teori, som alltså bygger på att full centralisering begränsar arbetslösheten genom att begränsa lönelyften, som argument för att lägre löner inte skulle sänka arbetslösheten är därför värsta självmål.

lördag 22 december 2012

Miljörörelsens krig mot glesbygden

Två politiska nyheter: -Naturskyddsföreningen kräver extra skatt på användandet av papper för att "rädda skogarna" (tydligen har de inte hört talats om att det nästan alltid planteras nya träd efter att existerande huggits ned).

-Miljöpartiet kräver att Sverige ensidigt inför kostnadshöjande skärpningar av djurskyddslagarna för svenska grisbönder.

Vad har dessa förslag gemensamt? Jo, dels att de framförs av olika "gröna" rörelser och dels att de båda slår hårt mot glesbygden och därmed lär förvärra problemet med avfolkning där.

När det gäller det första förslaget så kan det konstateras att Sverige är ett skogsrikt land och därför en stor pappersproducent, och även om det är så att det mesta exporteras så säljs faktiskt en stor del till den svenska marknaden och en skatt i syfte att minska svensk papperskonsumtion skulle förstås därför också minska svensk pappersproduktion. Något som skulle förvärra krisen i en bransch som redan drabbats hårt av konjunkturnedgången, och vars sysselsättning och produktion för det mesta är beläget i glesbygd.

När det gäller det andra förslaget så har jag som djurvän mer sympati för det än det föregåendemen faktum är att det skulle, särskilt om det inte kombineras med motsvarande kravskärpning på importerat griskött som EU knappast lär tillåta, bli ett dråpslag mot svenska grisbönder. Detta eftersom de flesta konsumenter, och alla offentliga myndigheter, väljer priset framför grisarnas levnadsförhållanden, något som den ökade importandelen och den låga populariteten för "ekologiskt" kött illustrerar. Och grisbönders verksamhet är förstås uteslutande i glesbygden.

Att försöka hejda urbaniseringen med åtgärder som begränsar den totala tillväxten vore fel. Men vi bör definitivt inte försöka påskynda den med åtgärder som ytterligare ökar avfolkningen i glesbygden utan att öka städernas tillväxt, och det skulle dessa båda förslag göra. Det illustrerar just hur verklighetsfrånvänd den strävan att framställa sig som både försvarare av "grön" ideologi och glesbygden, som vissa partier, bland annat Centerpartiet och Vänsterpartiet, har är. I båda dessa frågor finns en direkt målkonflikt, liksom exempelvis i kraven på högre bensinskatt och åtgärder för att begränsa köttätandet.

torsdag 20 december 2012

Bästa reklamparodin någonsin

Se först denna reklam för "Wash & Go". Det räcker med att ni ser de första 13 sekunderna:

Se sedan denna underbart roliga parodi:


tisdag 18 december 2012

Vad heter "höga skatter skapar skatteflykt" på franska?

Vilken chock. Beslutet från Frankrikes socialistiske presidenten Francois Hollande att kraftigt höja skatterna på de rika, bland annat med en högsta marginalskatt på 75%, har lett till att ungefär 500 rika fransmän, däribland Bernard Arnault (ägaren av lyxkoncernen LVMH) och den kände skådespelaren Gerard Depardieu (som bland annat spelat karaktären Obelix i Asterix-filmerna) flyttar till Belgien.

Belgien är visserligen också ett högskatteland, men särskilt då efter årsskiftet så är beskattningen av de allra rikaste klart mildare än i Frankrike. Att det landet väljs beror också på att det nu är lätt att få medborgarskap där, samt förstås att det ligger nära och att delar av landet är franskspråkigt. Förutom till Belgien så är det många som flyttat till Storbritannien eller Schweiz.

Lärdomen vad gäller den relativt höga högsta marginalskatten (högre än nästan överallt förutom då i just Frankrike) är förstås att höga marginalskatter driver många höginkomsttagare utomlands, något som innebär att den så kallade värnskatten knappast ger några intäkter netto för staten. Att den ändå lever kvar beror enbart på att Reinfeldt och Borg upplever utsikten att behöva höra socialdemokratiska företrädare i debatter tala om att någon bankdirektör fått någon miljon om året i sänkt skatt som en sådan mardröm att de hellre behåller en skatt som skadar landet än att behöva uppleva det. Att skatten skadar torde det dock inte råda något tvivel om, och effekterna av Hollandes skattehöjning i Frankrike illustrerar detta.

söndag 16 december 2012

Orsak och verkan

Orsak:Två (endast två, inte alla) av medlemmarna av det ungdomsgäng med invandrarbakgrund som misshandlade en 62-årig man i Kortedala i Göteborg så grovt att det var nära att han nästan dog, och gav honom men för livet i form av bland annat förlorad syn på ena ögat, förlorad styrka i ena armen, talsvårigheter och förlorat minne av de två senaste åren, fick patetiskt låga straff av det patetiska svenska rättsväsendet i form av endast en "aja-baja"-tillsägelse och 140 timmar av "samhällstjänst" (alltså städning och liknande).

Verkan: SD, det enda parti som tydligt verkar för en ordentlig skärpning av straffen, får rekordhöga opinionssiffror.

Varken ledande journalister eller politiker inom de övriga sju riksdagspolitiker verkar inse att de flesta faktiskt bryr sig mer om en rättsskandal  likt den ovannämnda än om tre SD-politiker för 2½ år sedan höll i några järnrör någon minut utan att ens vara i närheten av att använda dem mot någon. Och så länge de inte inser det så lär SD fortsätta att växa.

Vill de andra sju riksdagspartierna hejda SD:s framgång då är rabblande av enskilda SD-politikers privata snedsteg en sommarnatt 2010, som de flesta med rätta faktiskt tycker är irrelevant för sakpolitiken, rätt så ineffektivt. Istället måste man se till att invandringen görs mer nyttig för Sverige (vilket inte är synonymt med att minska den) och ordentligt skärper det regelverk som låter unga kriminella komma undan med grov brottslighet med på tok för milda straff.

torsdag 13 december 2012

Räntesänkning allt mer oundvikligt

Dagens statistik om arbetslösheten och inflationen gör att det framstår som i princip helt säkert att Riksbanken lär sänka räntan vid nästa möte.

Den formella inflationstakten föll under noll, och även om man exkluderar effekten av tidigare räntesänkningar så är konsumentprisinflationen endast 0,8%. Samtidigt steg sysselsättningen med endast 16000 personer, eller 0,35%, klart under den nivå som krävs för att hålla jämna steg med folkökningen och som ett resultat av det och att arbetskraftsdeltagandet ökat steg arbetslösheten till 7,5% från 6,7% i november 2011.

Mot bakgrund av dessa båda nyheter framstår det som nästan helt säkert att Riksbanken lär ge efter för trycket och sänka räntan igen. Det är dock inte detsamma som att en räntesänkning vore det lämpligaste sättet att sänka arbetslösheten.

Hushållens skulder och penningmängden ökade båda med 4,5% det senaste året, vilket visserligen är lägre ökningstakter än tidigare år, särskilt när det gäller skulderna, men som fortfarande är en högre ökningstakt än det senaste decenniets senaste genomsnittliga ökningstakt av nominell BNP. Att då försöka få igång tillväxten genom att försöka stimulera till att låna mer, vilket är vad en räntesänkning innebär, är minst sagt problematiskt.

Bättre vore då om regeringen hade genomfört större skattesänkningar än de 8 miljarder i bolagsskattesänkning man planerar samt den ytterst marginella höjningen av skatteskalorna (det senare lär också ätas upp av höjda skatter från vissa kommuner och landsting). 8 miljarder är helt enkelt på tok för lite för att motverka konjunkturnedgången.

Miljöpartiet stöder EU:s krig mot snuset

Själv är jag inte en snusare, men jag tycker det borde vara självklart att det ska vara tillåtet. EU-byråkratin är dock av en annan uppfattning och vill därför inte bara behålla förbudet i alla EU-länder utom Sverige utan också inskränka snuset i Sverige, trots att det strider mot det undantag vi fick i samband med EU-inträdet.

Svenska regeringen kämpar med rätta emot EU-byråkraternas förmynderi men nu ansluter sig det tidigare EU-skeptiska Miljöpartiet till EU:s korståg mot snuset. Ytterligare en sak att tänka på för de som påstått att Miljöpartiet är ett bra parti för liberaler.....

onsdag 12 december 2012

Minska regleringar-öka byggandet

En prognos talar nu om att bostadsbyggandet kan bli så lågt som 20500 bostäder i år och 22500 nästa år.

För att förstå hur otillräckligt det är bör det ställas mot att det senaste året har Sveriges folkmängd ökat med nästan 70000 (cirka 0,73%), en ökning som förmodligen varit ännu större utan bostadsbristen. Samtidigt så underskattar folkökningen behovet av nya bostäder eftersom en del existerande bostäder inte längre anses användbara, endera för att de fysiskt förfallit eller (vilket är ännu vanligare) för att de på grund av urbaniseringen ligger på fel ställe. Det må finnas ett växande antal lediga bostäder i kommuner som Dorotea och Arjeplog, men de duger inte för personer som vill bo i Stockholm eller Göteborg.

Då hushåll ofta består av fler än en person så behövs förvisso inte lika stor ökning av antalet bostäder som av antalet personer i de växande större städerna, men att antalet nya bostäder är på tok för lågt är ändå uppenbart.

Vad ska då göras åt problemet? Det finns flera saker som bör göras, men det kanske viktigaste är att ta bort de regleringar som idag hämmar byggandet. En utredning föreslår också att kommunpolitikers möjlighet att ställa krav på nybyggnationer utöver de nationella ska avskaffas. Det är helt klart en bra idé, och ett stort steg i  rätt riktning, men utöver det bör man även begränsa de nationella regleringarna, vilket exempelvis innebär att skippa allt trams om att bostäder ska vara "klimatsmarta".

tisdag 11 december 2012

(Alltför) Marginell sänkning av inkomstskatter

Av rädsla för att (S),och de andra rödgröna, ska upprört anklaga dem i TV-debatter för att sänka rik person X:s skatt med så många hundra tusen om året och sänka sin egen skatt med stora belopp, har alliansregeringen som bekant inte vågat infria sitt vallöfte från 2006 om slopad "värnskatt".

Dock har man ändå genomfört vissa sänkningar av marginalskatten för stora grupper, främst genom jobbskatteavdragen men också genom höjd brytpunkt för när man ska betala statlig inkomstskatt och "värnskatt".

 Det senare sker lite i det tysta tydligen nästa år, låt vara i allt för begränsad omfattning. Brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs med 1000 kronor från 34500 till 35500 kronor i månaden och brytpunkten för "värnskatt" från 49000 till 50400, i båda fallen strax under 3%, högre än inte bara inflationen utan också den genomsnittliga löneökningen.

Den lättnaden är förstås välkommen. Men för att stärka den svenska tillväxten på ett mer signifikant sätt så krävs det dock betydligt mer än denna marginella förbättring

lördag 8 december 2012

Snöröjningsparadoxen

Sverige är på det stora hela faktiskt ett rätt så bra land att leva i, faktiskt bland de bättre i världen. Det finns dock negativa saker. En del är politiska, och de brukar jag diskutera och kritisera här.

Sen finns det också negativa saker som inte är politikernas fel. Det värsta av dem enligt mitt tycke är att det snöar en hel del under vintern. Jag vet att de flesta ungar och även vissa vuxna tycker att det är kul med snö, men jag och många andra associerar mest snön med de trafikproblem som den orsakar.

Att förhindra att det snöar går tyvärr knappast, åtminstone inte till en rimlig kostnad. Det är i och för sig möjligt att oskadliggöra nederbördsområden genom att strö silverjodid och kolsyresnö över moln så att de upplöses i nederbörd innan de når oss, som kineserna gjorde under sommar-OS i Peking 2008, men att göra det med varje nederbördsområde som hotar oss under vintern skulle vara på tok för dyrt och kan dessutom medföra negativa bieffekter. Så därför så måste vi hantera det genom att skicka ut snöröjare i traktorer och plogbilar på vägarna.

När det nu som den senaste veckan har snöat ovanligt mycket till och med för att vara Sverige, då blir det dock omöjligt för snöröjarna att hinna med allt i tid, varför omfattande trafikproblem  som ni nog alla hört eller rent ut av själva upplevt, uppstått. Dessa trafikproblem skapar i sin tur problem för många att ta sig till sina arbeten i tid, varför det också blir störningar i produktionen.

Samtidigt påpekar vissa att snökaoset trots det faktiskt kanske kan höja BNP. Detta eftersom det arbete som slås ut oftast kommer utföras till slut, bara med viss försening, samtidigt som sysselsättningen bland snöröjare ökar.

För snöröjning så existerar därför paradoxen att trots att deras uppgift definitivt är något nyttigt, ja helt avgörande för att samhället ska fungera då stora mängder snö gör det svårt eller omöjligt för alla fordon (förutom naturligtvis snöröjningsfordonen samt snöskotrar om nu det senare räknas som ett fordon) att ta sig fram, så är en ökad mängd snöröjning i det här fallet inte något som innebär ökat välstånd.

Givet att det snöar så är deras jobb något viktigt och nyttigt, men det bästa hade varit om det inte snöat så vi inte hade behövt deras tjänster. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av ökade snömängder är därför något dåligt.

Denna paradox är inte unikt för yrket snöröjare. En liknande paradox finns för sjukvårdspersonal. Givet att vi blir sjuka eller skadade så är deras jobb viktigt och nyttigt, men det är klart att det bästa hade varit om vi alla varit friska och oskadade. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av att vi blir sjukare eller oftare skadade är något dåligt.

Hur allvarlig är då denna paradox för BNP-begreppet? Inte särskilt faktiskt, men det är klart att när vi beräknar hur mycket rikare vi egentligen är jämfört med länder där det inte snöar, exempelvis länderna kring Medelhavet, då bör vi från Sveriges BNP dra av utgifter för snöröjningen, eftersom man i de snöfria länderna får nyttan av såna tjänster så att säga gratis av "moder natur"

söndag 2 december 2012

Stockholms kommun nu större än halva Sverige

Sveriges befolkning växer just nu med en årstakt på ungefär 0,7% (Något som för övrigt är den snabbaste befolkningstillväxten i Europa, efter Luxemburg, Norge och Schweiz). Detta är dock enbart ett riksgenomsnitt, det innebär inte att befolkningen ökar exakt med 0,7% överallt. Ja, faktum är att i stora delar av Sverige, i kommuner som till ytan utgör större delen av landet så sjunker tvärtom folkmängden. Som kontrast så växer Stockholmsområdets befolkning med ungefär 2% per år, samtidigt som även så gott som alla andra större orter också ökar, fast i regel klart långsammare än Stockholm. Kort sagt så sker det en mycket snabb urbanisering i Sverige.

Hur långt urbaniseringen gått illustreras av att det nu är så att Stockholms kommun ensamt (alltså ej medräknat andra kommuner i Stockholmsområdet som Huddinge, Täby och Solna) sedan några månader tillbaka har fler invånare på sina 187 kvadratkilometer än de fyra nordligaste länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, har på sina sammanlagt över 200000 kvadratkilometer (ungefär halva Sveriges yta). Stockholms kommun hade 30 september i år 877543 invånare, något fler än de 876627 som bor i de fyra nordligaste länen.

Även inom dessa län kan man se urbaniseringstendensen. Norrbotten och Västerbottens län ökade båda sin befolkning under årets första nio månader, även om det särskilt i Norrbotten var klart under riksgenomsnittet. I Västerbotten ökade befolkningen med 209 personer, men mer än 100% av den ökningen skedde i de två största kommunerna, Umeå (+426) och Skellefteå (+176). Exklusive Umeå och Skellefteå minskade alltså folkmängden med 393. I Norrbotten ökade befolkningen med 17 personer, men exklusive ökningen i de två största kommunerna Luleå (+344) och Piteå (+144) så minskade folkmängden med 471.

I Jämtland och Västernorrland minskade länens totala folkmängd, med 142 respektive 123, men även där ökade de största kommunerna. Östersund ökade med 106 och Sundsvall med 473.

Är den snabba urbanisering som dessa siffror ett problem? Både ja och nej. Att folk bor allt närmare varandra underlättar fördjupad arbetsdelning och begränsar behovet av långa transporter. Både ekonomisk logik och de flestas preferenser innebär att det innebär större nytta.  Samtidigt så är det förstås dåligt för de som fortfarande är kvar i glesbygden då det ofta leder till att butiker stänger pga bristande kundunderlag och kommuner och landsting stänger ner skolor och, som i Västerbottens landsting, drar in ambulanser i inlandet. Och det orsakar övergångsproblem i form av tomma hus i glesbygden samtidigt som det i framför allt Stockholm men i mindre grad också många andra större orter råder skriande bostadsbrist.

Hursomhelst så har jag svårt att se att det går att göra något åt det, utan att skada ekonomin. De enda jag "på rak arm" kan komma på är att sänka bensinskatten samt ändra de diskriminerande reglerna mot svenska bönder, men de åtgärderna skulle nog bara ha en mindre effekt.

lördag 1 december 2012

Jonas Vlachos fel om RUT för läxhjälp

Jonas Vlachos hävdar att förslaget om RUT-avdrag för läxhjälp är "dyrt och ojämlikt" jämfört med alternativet att fler offentliganställda lärare anställs för det syftet. Frågan om "ojämlikt" lämnar jag åtminstone för tillfället därhän, utan istället koncentrerar jag mig på hans kalkyl som kommer fram till att kostnaden är tre till fyra gånger högre med RUT-avdrag än med direkt anställda lärare.

Det Vlachos jämför är dock kostnaden  för att ha en elev en timme i skolan i fallet med den offentligfinansierade skolan med timkostnaden för en lärare för privatundervisningen. Om det var så att det alltid varit en lärare per elev i undervisningen hade det varit en korrekt jämförelse, men nu är det inte så. I de flesta klassrum är det som bekant betydligt fler än en elev per lärare, varför han då jämför "päron med äpplen".  Totalt sett är det bara 92000 grundskolelärare i Sverige vilket innebär att med den kostnad på 40 miljarder som Vlachos anger så är kostnaden drygt 440000 kronor per lärare. Med en medelarbetstid på 1767 timmar (om man ska tro Lärarförbundet vars siffror, om de nu avviker från sanningen, helt klart överskattar arbetstiden, och därmed underskattar timkostnaden, då en lång arbetstid allmänt anses vara skäl för högre lön). så innebär det en timkostnad på 249 kronor, lika högt eller högre än de belopp som Vlachos anger att skattesubventionen uppgår till.

Dessutom bortser kalkylen från att mer skatt betalas in från början eftersom tjänster från företag är momsbelagda, till skillnad från tjänster utförda av kommuner.

Jag har inte hunnit läsa på om de tekniska detaljerna i förslaget så jag väntar med slutligt omdöme om förslaget tills jag läst dem. Men det borde stå klart att extra läxhjälp av kommunalanställda lärare innebär en nettokostnad för skattebetalarna ( i alla fall om man bortser från eventuella framtida positiva effekter från bättre utbildade elever, men en sådan eventuell positiv indirekt framtida effekt kan även skatteavdragsförslaget räkna in), medan däremot en rimligt utformat avdrag där avdraget inte överskrider de skatteintäkter som verksamheten genererar däremot inte innebär en sådan kostnad.