Inrikespolitiskt innebar Palmeeran att Sveriges ekonomi kraftigt försvagades på grund av ökad socialism. På 1970-talet genomförde Palme massiva skattehöjningar framförallt i form av höjda arbetsgivaravgifter som bidrog till en kraftig sänkning av tillväxten samtidigt som inflationen sköt i höjden. Grunden för den kraftiga tillväxtsänkningen hade visserligen lagts redan under företrädaren Tage Erlander som gradvis höjde skatter och offentliga utgifter under hela sin tid och de borgerliga regeringar som avbröt Palmes tid vid makten i perioden 1976-82 gjorde inget positivt annat än att tillfälligt avbryta Palmes styre, men under de första 7 åren av hans styre så accelererade socialiseringen dramatiskt något som orsakade den låga svenska tillväxten under perioden 1970-93.
Efter hans återkomst 1982 så blev det inte så många nya skattehöjningar då skattetrycket redan låg på 50%, men då började han å andra sidan införa de så kallade löntagarfonderna, något som innebar ett allvarligt steg mot planekonomi.
Med tanke på Palmes hyllande av "demokratiseringen av det ekonomiska livet" i Kuba så tycks just det vara vad Palme ville uppnå.
Palme innebar alltså en dramatisk förvridning av Sverige i socialistisk riktning, något som orsakade en kraftig sänkning av den svenska tillväxten både jämfört med tidigare och jämfört med andra västländer.
Utrikespolitiskt var han också en katastrof då han med bara något enstaka undantag reserverade all sin kritik mot "höger"diktaturer som Franco i Spanien och Pinochet i Chile samt för demokratierna USA och Israel. När det gäller Israel kan det noteras att han gav sitt stöd till ärketerroristen Yassir Arafat och hans Fatah/PLO långt innan PLO ens började låtsas att de gett upp terrorismen och målet att förinta Israel. Något som innebar att Palme i praktiken gav sitt stöd till massmord på judar.
Arafat var dock inte den enda vedervärdiga figur som Palme gav sitt stöd till. Exempelvis demonstrerade han tillsammans med kommunistdiktaturen Nordvietnam och jämförde USA:s krigföring mot kommunistdiktaturen med den nazityska judeutrotningen samtidigt som han vid ett besök på Kuba gav ett vedervärdigt hyllningsstal till Castros diktatur som han inte hade ett enda kritiskt ord om utan istället hävdade att den representerade "frihet" och "rättvisa" och som han till och med menade var i många avseenden bättre än hans egen regering då den påstås ha åstadkommit "demokratisering av det ekonomiska livet".
Både inrikespolitiskt och utrikespolitikt var därför Palme nog den värsta statsminister som Sverige någonsin haft.
