måndag 31 januari 2011

Att jämställa krav på andra förintelse med kristdemokrati

Broderskapsrörelsen, gruppen av "troende" socialdemokrater är igång igen med sin kamp för islamism. Dess ordförande Peter Weiderud noterar att om Mubarakregimen faller då kan det bli det islamistiska Muslimska brödraskapet som tar över, något som även jag pekat på. Men till skillnad från mig så välkomnar han detta.

Han menar också att omvärlden måste välkomna detta, och menar att omvärldens negativa hållning när Muslimska brödraskapets palestinska gren, Hamas, blev vald till makten var fel. Och även om man medger att det finns mer extrema grupper så är islamister i regel ungefär som europeiska kristdemokrater, bortsett då från att islamister i broderskapsrörelsen ögon är trevligare för att de "slår underifrån".

Det hela är så förvridet att det är svårt att veta var man ska börja. Egentligen räcker det dock med att kolla lite närmare på den grupp som man menade var felbehandlat och missförstått och i grunden lite trevligare än kristdemokraterna, alltså Hamas, som som sagt har sina rötter i och har samma ideologi som det Muslimska brödraskap som kanske kan ta makten i Egypten.

En Hamaspredikant i Gaza uttrycker sig så här om judarna:


Översatt säger han då bland annat "Å Allah, släpp lös dina krafter på judarna. Snälla Allah, döda dem allihopa. Låt inte någon överleva".

Weiderud anser alltså att en rörelse som kräver judarnas utrotning är i grunden något mer sympatisk än kristdemokraterna. Det illustrerar med all önskvärd tydlighet hur förvriden världssyn som Weiderud och Broderskapsrörelsen har.

lördag 29 januari 2011

Risken med att ge bistånd till "moderata" arabledare

Som alla som följt nyhetsrapporteringen de senaste veckan vet så har Tunisiens diktatur fallit och Egyptens diktatur löper en hög risk att möta samma öde.


Nästan alla svenska tyckare anser att detta är bra då diktaturerna där inte är bra.
Och om det skulle bli så att relativt liberala krafter tar över så skulle jag naturligtvis hålla med om det.

Problemet är dock att bara för att något är dåligt så innebär det inte att det som ersätter dem är bättre. Den sista tsaren av Ryssland och den sista shahen av Iran var båda dåliga i en absolut bemärkelse, men det som ersatte dem, alltså Vladimir Lenin (och därefter Josef Stalin) respektive Ayatollah Khomeini visade sig vara mycket värre.

Förhoppningsvis slutar händelseutvecklingen nu i Tunisien, Egypten och kanske andra arabländer lika illa som Ryssland 1917 och Iran 1979. Men risken finns.

Detta vore för övrigt särskilt allvarligt i Egypten. Dels för att Egypten är det befolkningsmässigt största arablandet och dels för dess mer strategiska läge som granne till Israel och som den som kontrollerar Suezkanalen.


Skulle fundamentalisterna i Muslimska brödraskapet, ur vilken såväl Hamas som al-Quaida växt fram,  ta makten skulle inte bara egyptiernas frihet begränsas ännu mer än idag, utan det skulle också bli risk för krig.  Under Mubaraks tid har den egyptiska regimen fått avancerad militärteknologi för miljarder årligen från USA, vapen som skulle stå till Muslimska brödraskapets förfogande om de tar makten. Risken finns då att de i tron att dessa vapen, som är mycket bättre än vapnen man hade i tidigare krig, och Egyptens numerära överlägsenhet innebär att de skulle kunna besegra Israel i ett nytt krig tillsammans med Syrien, Hamas och Hizbollah.

En annan fördel som Egypten skulle ha i ett sådant krig är att man skulle kunna anfalla Israel från baser i Sinai, medan man i kriget 1973 var tvungen att börja från baser på andra sidan Suezkanalen.

Nu är jag trots det inte särskilt orolig för att Egypten och dess eventuella framtida allierade skulle ändå vara mycket negativt, särskilt då som Egypten kan komma att använda sin kontroll av Suezkanalen som ett utpressningsmedel för att stoppa amerikansk hjälp till Israel på motsvarande sätt som gulfstaterna gjorde med oljan 1973.

Vad risken för det visar är att det är riskabelt att sälja vapen till och ge bistånd även till relativt västorienterade arabledare som Mubarak. Dessa tillgångar kan nämligen hamna i islamisters händer om dessa lyckas störta de västorienterade ledarna.

Det visar också risken för Israel att göra eftergifter om land. Även om vi nu för diskussionens skull antar att Fatah/PLO är sansade (vilket kan ifrågasättas) så är det inget som säger att de kommer att styra i all evighet. Fatah kan bli avsatta på samma sätt som Mubarak kanske blir och som de faktist för övrigt redan själva blivit i Gazaremsan. Ett avtal med Fatah där Israel lämnar Västbanken skulle kunna innebära att Hamas senare kan attackera Israel bara meter från västra Jerusalem och bara någon kilometer från de yttre delarna av Tel Aviv och resten av den tätbefolkade kustremsan med raketer och missiler från Iran, Syrien och kanske då även Egypten.

torsdag 27 januari 2011

"Skandal": Ikea följer svensk skattelagstiftning

Socialistiska vänstertelevionen (SVT) anser sig ha avslöjat att IKEA gjort något skandalöst: man har enbart betalat de skatter som den svenska skattelagstiftningen ålägger dem att betala. Eller som man själv uttrycker det så "skatteplanerar" man.

Men såvitt jag kan se så är ingen av IKEA:s drag olagliga, utan man har helt enkelt utnyttjat de lagliga möjligheter att skatteplanera. Men vad är fel med det? Om lagen tillåter det så är det högst förståeligt att IKEA utnyttjar de möjligheter som finns att minimera skatten då de annars helt i onödan skulle betala in mer än lagen kräver.

Exakt hur många av de reportrar som säger sig uppröras av detta betalar in mer i skatt än vad de är skyldiga att göra? Inga alls skulle jag gissa. Fram tills dess någon gör det så är de inget annat än hycklare när de kritiserar IKEA.

Man bör ju också komma ihåg att tack vare IKEA:s verksamhet så har många tusen fått jobb i Sverige, något som staten tack vare skatterna från det och lägre bidragskostnader tjänat väldigt mycket på.

onsdag 26 januari 2011

Stoppa dåliga butikers vinstutdelning!

Vinstuttag för butiker ska vara möjliga, men det förutsätter att man uppfyller alla krav och kriterier och har en god kvalitet. Om man missköter verksamheten och inte uppfyller kraven vill vi kunna begränsa vinstuttagen. I dag är det möjligt att missköta en butik och ändå ta ut en vinst, och det tycker jag är provocerande.

----

Nej, jag tycker naturligtvis inte vad som stod i ovanstående stycket. Men tänk om någon politiker hade sagt något sådant. Då skulle han eller hon med rätta hånas och avfärdas. Om en butik inte ger värde för pengarna till kunderna så lär man till slut få så kunder att man skulle gå i konkurs.

Men idag sa Jan Björklund exakt vad jag skrev i första stycket, bortsett från det där med "butik" där han istället sa "skola. Och det är lika löjligt att resonera så när det gäller skolor, då en skola som ger dålig kvalitet lär väljas bort av eleverna.

Det kan ju också noteras att det här är en sanktion som uteslutande riktar sig mot privata skolor då besparingar i kommunala skolor inte räknas som "vinstutdelning".

Varför genomför då en skolminister från ett parti som kallar sig liberalt ett sådant löjligt och antiliberalt förslag? Det kan bero på att Folkpartiet tvärtemot sitt rykte bland många borgerligt sinnade är mestadels irrationellt och antiliberalt i skolfrågor, vilket är varför det är tragiskt att de fått ansvaret för denna fråga.

lördag 22 januari 2011

Fackens hot leder till färre investeringar i Sverige

IF Metalls ordförande Stefan Löfven, som normalt är relativt vettig för att vara ordförande för ett LO-förbund (vilket dock som detta fall illustrerar säger betydligt mer om de andra LO-ordföranderna än om Löfven), hotar att om företagen ökar ledningarnas bonusar och aktieutdelningar för mycket då kommer man att öka sina lönekrav.

Problemet är att åtminstone för utdelningarna så kan detta hot vara kontraproduktivt om det faktiskt förverkligas. Anledningen är att företagen beslutar om utdelningar i hög grad utifrån om företaget kan åstadkomma hög avkastning med nyinvesteringar eller om de gör större nytta hos aktieägarna. Om facken i ilska över höga utdelningar driver upp lönerna så blir det mindre lönsamt att investera i Sverige.

Detta kommer i vissa fall att leda till att företagen investerar utomlands och i andra fall faktiskt leda till att man ökar utdelningarna då fackens lönekrav inte gör att man själv kan få någon bra avkastning på pengarna. I vilket fall som helst så kommer dock inte Löfvens hot att innebära fler investeringar i Sverige som jag förmodar avsikten var, utan tvärtom lär det leda till färre investeringar.

fredag 21 januari 2011

Fas 3 är inte ekonomiskt rationellt

Alliansregeringens jobbpolitik kan sägas bestå av två delar: en bra som är inriktad på att genom sänkta skatter och stramare bidragssystem göra det generellt mer lönsamt att arbeta och anställa.

Men den innehåller också en lång rad riktade åtgärder av ett slag som borgerliga politiker innan de vann regeringsmakten ofta med rätta avfärdade som "amspolitik".

Detta trots att all sund teori och erfarenhet visar att mer av generella sänkningar hade varit mer effektivt-och för övrigt också mer frihetligt.

Varför gör de det då? Ja, det är för att de tror att det visar att de "bryr sig" om grupper som är överrepresenterade i utanförskapet, som ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa samt att de tror att det ska få folk att tro att de är smkarta och sofistikerade.

Angående det första om att "bry sig" om "utsatts grupper" så bygger det som jag påpekat tidigare på en felsyn. Det spelar i sig ingen roll huruvida vissa grupper är överrepresenterade eller ej såvida det inte påverkar det totala antalet i utanförskap. Det blir ändå samma kostnader för staten och lika antal individer som får en begränsad inkomst.

Ett minskat antal ungdomar under 26 eller invandrare i utanförskap är inte till någon nytta om det sker till priset av en lika stor eller större ökning av personer över 26 och svenskar i utanförskap.

Riktade åtgärder kan därför endast rättfärdigas om det innebär att det totala antalet i utanförskap minskas-men det finns som sagt ingen anledning att tro att de ska göra det mer än generella åtgärder-tvärtom.

Sen är den andra förklaringen att jag tror att vissa politiker tror att specialutformade åtgärder riktade mot vissa grupper får dem att framstå som smartare. Att sänka inkomstskatten eller arbetsgivaravgifterna eller bidragen med x % för alla framstår som väldigt enkelt, medan mer komplicerade åtgärder framstår som mer sofistikerat.

Men om man inte har några bevis på att det fungerar bättre så är sådana "sofistikerade" åtgärder bara ett tecken på att politikerna tvärtom är dumma-eller tror vi väljare är dumma. Det är ungefär som om någon skulle vilja bli erkänd som smart för att man kommer på någon avancerad plan för att få upp en chipspåse genom att långsamt nöta upp förpackningen utifrån när det gått betydligt snabbare och enklare att slita upp den på normalt sätt.

Den på senare tid med rätta alltmer kritiserade "jobb- och utvecklingsgarantin" i "Fas 3" som regeringen införde 2007 är ett exempel på hur regeringens strävan att framstå som att de "bryr sig" och är smarta har ledit till något mycket dumt . Det går ut på att företag inte bara ska slippa betala någon lön om de utnyttjar de långtidsarbetslösa i "Fas 3", utan de ska tvärtom få 5000 kronor i månaden.

Detta system kostar därför staten betydligt mer än vad det hade kostat staten att bara passivt betala ut bidrag, samtidigt som det inte innebär någon högre inkomst för de arbetslösa.

Försvarare av systemet menar att alternativet att bara passivt betala ut bidrag är oacceptabelt. Men faktum är att då det kostar skattebetalarna ännu mer så är detta  ännu mycket mer oacceptabelt såvida det inte går att visa att tillräckligt många (för att finansiera de inledande kostnaderna) fler i framtiden får riktiga jobb som de annars inte skulle ha haft.

Något sådant har dock inte kunnat visas. Tvärtom visar de studier som gjorts att bara 4% av deltagarna får riktiga jobb efteråt. Och då bör man tänka på att många av dessa skulle ha fått jobb iallafall och att det finns risk att aktiveringen i sig tränger undan riktiga jobb.

Det finns alltså goda skäl att tro att "Fas 3" inte bidrar till några nya riktiga jobb alls utan tvärtom kan ha negativ effekt. Hade man istället satsat de pengar som slösats på "Fas 3" på större skattesänkningar hade vi däremot fått nya riktiga jobb.

Regeringen borde sluta upp med sitt amstramsande och istället mer konsekvent satsa på tillväxtskapande skattesänkningar.

onsdag 19 januari 2011

Lars Ohlys förvirrade straffresonemang

Jag såg delar av partiledardebatten idag. Det som slog mig var att Lars Ohly helt klart var den skickligaste debattören. Hans åsikter är vänsterextrema och felaktiga varför hans parti inte blir populärt men givet de åsikter som vänsterpartiet har så är faktiskt Ohly den kanske skickligaste företrädaren, vilket innebär att om inte vänsterpartiet tänkt ompröva sin politik så är nog Ohly det för dem bästa valet.

Jimmie Åkesson föreföll i debatten vara medveten om att många tycker att SD är för fixerade vid invandrings- och integrationsfrågor så han försökte delvis bredda partiet genom att tala om vikten att bekämpa den ökade brottsligheten genom hårdare straff. I det sammanhanget så konfronterade han Lars Ohly, vars parti tvärtom kräver lägre straff för våldsbrott (däremot vill de ha hårdare straff för det offerlösa brottet att betala någon för sex) .

Ohlys svar var att påstå att hårdare straff skulle öka brottsligheten, ett påstående som saknar all slags vetenskaplig förankring (tvärtom är forskarna ganska eniga om att det har en brottsminskande effekt, oenigheten gäller hur stor denna effekt) och som för övrigt också får lite underliga implikationer när det gäller vänsterpartiets krav på höjda straff för sexköp.

Om denna teori är korrekt så innebär ju deras förslag att det kommer att bli fler sexköp! Jimmie Åkesson var dock inkapabel att peka vare sig på Ohlys ovetenskaplighet och logiska brister.

torsdag 13 januari 2011

Inflationen över Riksbankens mål

Trots att kronan ligger nära rekordhöga nivåer mot euron så steg konsumentprisinflationen från 1,7% i november till 2,1% i december, enligt det EU-harmoniserade måttet. Trots den som sagt starka kronan så ligger därmed inflationen bara 0,1 procentenheter lägre än i euroområdet.



2010 blir därmed fjärde året i rad som inflationen överstiger Riksbankens 2%-mål.

Även om höjningen av inflationstakten delvis är resultatet av en förhoppningsvis tillfällig elprishöjning så lär denna nyhet stärka "hökarna" i Riksbanksledningen och öka risken för omfattande räntehöjningar.

Vilken hemsk tanke-ska LO sätta arbetarnas bästa först?

Sanna Rayman föreslår att LO efter Wanja Lundby-Wedins avgång borde välja någon som ser efter sina medlemmars bästa genom att exempelvis säga ja till jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar som både innebär att färre blir arbetslösa och att de som har jobb får högre nettolön.

Det vore verkligen en revolutionerande förändring av ett LO som idag sätter sin egen makt och socialdemokratisk ideologi före arbetarnas bästa

tisdag 11 januari 2011

Femte jobbskatteavdrag inte bästa skattesänkningen

Fredrik Reinfeldt flaggar nu för ett femte jobbskatteavdrag samt även ytterligare sänkt skatt för pensionärer nästa år.

För all del är dessa sänkningar bättre än ingenting. Båda sänkningarna ökar den personliga friheten och jobbskatteavdraget har dessutom en positiv effekt på sysselsättningen.

Dock så är dessa sänkningar inte de som bör anses vara prioriterade. Istället är det framförallt 3 andra som bör prioriteras:

-Sänkta arbetsgivaravgifter. Ger sänkta arbetskraftskostnader, och därmed ökad sysselsättning, snabbare än jobbskatteavdraget och förbättrar även incitamenten i högre inkomstlägen.
Det är angående det senare ett mindre politiskt kontroversiellt sätt att minska marginalskattekilen även för högre inkomstlägen än vad direkta inkomstskattesänkningar hade varit.

-Sänkt bolagsskatt. Effektivt medel för att locka hit fler investeringar och på grund av det samt effekten på skatteplaneringen är den till stor del självfinansierad.

- Sänkt kapitalinkomstskatt kombinerat med sänkta ränteutgiftsavdrag, det är ett effektivt kortsiktigt vapen för att begränsa bostadsbubblan och stimulerar inhemsk kapitalbildning på lång sikt.

2002 var inte sämsta någonsin för moderaterna

Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida påstår att moderaternas valresultat 2002 var "det sämsta i partiets historia".

Visst var det med 15,2% av rösterna ett väldigt dåligt val för moderaterna, inte minst då jämfört med det allra senaste, men det var faktiskt långt ifrån det sämsta.

Som framgår här så hade partiet lägre andel i valen 1948, 1952, 1964, 1968, 1970 och 1973.

söndag 9 januari 2011

Har regeringen verkligen minskat de offentliga investeringarna?

Katrine Kielos dammar av John Kenneth Galbraiths gamla tes om hur de offentliga behoven blir försummade till förmån för de privata, och menar att det är något som präglat alliansregeringen och använder problemen i tågnätet som exempel på det.

Men i själva verket har de offentliga investeringarna kraftigt ökat de senaste 4 åren-från 18,6 miljarder tredje kvartalet 2006 till 26,1 miljarder tredje kvartalet 2010, en ökning med över 40% i nominella (ej justerat för inflation) termer. Under samma period ökade som jämförelse BNP i nominella termer med 12,7%. Den offentliga konsumtionen ökade under samma period med 14,6%-också det snabbare än BNP.

Källa: SCB:s databas.

Att regeringen trots den kraftiga ökningen av de offentliga inköpen kunnat sänka skatterna och ha fortsatt starka statsfinanser beror på att man däremot minskat bördan från bidragen. Och höjda bidrag är lika mycket något som går till "individuella behov" som skattesänkningar.

Att det blir problem i de offentliga verksamheterna (exempelvis tågtrafiken) som inte märks i de privata handlar inte,som Galbraith och Kielos tror, om att de får för lite pengar-utan om att den offentliga sektorn helt enkelt sköter saker sämre än den privata sektorn.

Var Arizonaskytten Tea Party-inspirerad?

Att svenska journalistkåren inte är objektiv angående republikaner i allmänhet och Sarah Palin i synnerhet är något jag pekat på förr då de använde en felsägning från Palins sida för att utmåla henne som okunnig, samtidigt som de tystat ner de betydligt värre och fler "grodor" som Barack Obama och hans vicepresident Joe Biden gjort sig skyldiga.

Nu då i samband med skjutningen av den demokratiska kongressledamoten Gabrielle Giffords så påstås att hon var på "Palins dödslista", en formulering helt klart avsedd att lura läsarna att tro att Palin uppmanat till mord på Giffords.

Visserligen var det i illustrationen av vilka distrikt man skulle inrikta sig på kikarsikte markerad för för de distrikten som valts på basis av att kongressledamoten där  röstat för Obamas sjukvårdsreform samtidigt som McCain vann distriktet i presidentvalet, men det var uppenbart från sammanhanget i vilket bilden publicerades att det som avsågs var att de skulle röstas bort.

Användande av kikarsikte och liknande är bara en del av en jargong som är typisk i vissa delar av USA men som verkligen inte syftar till uppmanande av våld. Jämför med hur man ibland kan säga att "Sverigedemokraterna ska krossas" utan att mena att SD:s sympatisörer ska fysiskt krossas.

Det finns heller inga tecken på att den skyldige, Jared Lee Loughner, skulle ha inspirerats av bilden eller ens sett den. I det han skrivit på internet så nämns aldrig Palin eller någon annan republikan eller Tea Party-aktivist, och inte heller diskuterar han deras frågor.

Hans exakta politiska ideologi är svårtolkad då hans uttalanden på Internet var av allmänt förvirrat slag om exempelvis hur staten påstås använda grammatik för att manipulera folket och att eftersom den amerikanska flaggan inte nämns i konstitutionen så följer enligt Loughner att den bör brännas. 

Vidare ingår i hans lista av favoritböcker så olikartade böcker som Adolf Hitlers Mein Kampf, Karl Marx Kommunistiska manifestet och Ayn Rands We the Living.

Hur man kan kombinera dessa ideologier och böcker har jag svårt att förstå. Mein Kampf var grovt antisemitiskt-samtidigt som de två andra böckerna författades av personer av judisk börd. Och We the Living handlade om fasorna av att leva i ett kommunistiskt samhälle medan Kommunistiska manifestet då gick ut på att kommunism är bra. Och att kombinera två av de så olikartade ideologierna nationalsocialism, kommunism och klassisk liberalism verkar svårt nog-att kombinera alla tre är i det närmaste omöjligt.

Han verkar alltså inte ha någon genomtänkt politisk filosofi överhuvudtaget utan verkar bara vara allmänt galen. Men det kommer förstås inte hindra vänsterjournalister från att skylla hans handlingar på Rush Limbaugh, Sarah Palin och Tea Party-rörelsen.

fredag 7 januari 2011

Gamar, hajar och antijudisk paranoia

Nyligen har såväl hajar som en gam, till synes på fullt allvar, anklagats i Egypten respektive Saudiarabien för att vara agenter för den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Angående gamen som arresterats i Saudiarabien för samröre med Mossad har Ingerö hittat denna roliga bild.

På den israeliska nyhetsbyrån Israel national news hemsida (som för övrigt rekommederas starkt för alla som vill hålla reda på Israelrelaterade nyheter) har man nu därför en omröstning av vilken djurart Mossad nu bör värva efter hajar och gamar. Valar, löss eller valfritt annat djur som man kan specifiera.

Själv så har jag alltid sett kaniner som det farligaste djuret.....


Om vi nu ska vara lite allvarligare så är ju dessa anklagelser symptomatiska på hur många i arabvärlden kommit att ta över den nazistiska världsbilden.

Den kanske viktigaste delen av den nazistiska världsbilden är deras paranoia om judar. Judar anses ligga bakom allt de anser vara dåligt: invandring, "rasblandning", homosexualitet, aborter, pornografi, slaveri, organiserad brottslighet, "skräpmat", dåliga TV-program osv. Det finns nästan ingen ondska som inte judar anses ligga bakom.

Vi ser nu tilltagande tendenser i arabvärlden hur liknande föreställningar sprids där. Mossad och andra  judar anses av en stor del av arabvärlden ha legat bakom 11:e september attackerna
 , legat bakom tsunamin julen 2004, legat bakom attentatet mot den koptiska kyrkan i Alexandria för någon vecka sedan, de anses stjäla organ av araber (en myt som Aftonbladet som bekant också spridit) och de anses alltså ha planterat ut hajar i de egyptiska kustvattnen för att skada Egyptens turistindustri.

Till detta kommer mängder av bluffhistorier om småskaliga påstådda israeliska övergrepp.
Att en sådan antijudisk paranoia är så populär och ofta stöds av regeringar i arabvärlden (hajanklagelsen kom från södra Sinais guvernör Abed Al-Fadij ) är ytterligare en illustration att konflikten inte grundar sig i Israel, utan i arabländerna.

torsdag 6 januari 2011

Vänsterpartist medger att hög arbetslöshetsersättning minskar motivationen till jobb

Expressen berättar att få av de riksdagsledamöter som slutade (frivilligt eller ofrivilligt) efter det att den förra mandatperioden tog slut har varit intresserade av att skaffa nya jobb.

Att detta beror på att de har en garanterad ersättning som klart överstiger vad en stor majoritet av svenskarna har i lön torde vara uppenbart.

Ja, faktum är att det är så uppenbart att till och med vänsterpartisten Jonas Sjöstedt kommenterar det med att problemet är att det är för generöst system och att det gör dem dåligt motiverade att söka nya jobb.

Det är ett rätt så intressant konstaterande från en vänsterpartist då han alltså medger att hög ersättning till folk som är arbetslösa innebär att de inte blir motiverade att skaffa nya jobb. Något som även är tillämpbart på de i och för sig klart lägre (i kronor) ersättningar som a-kassan ger icke-politiker.

måndag 3 januari 2011

Bra från Elise Claeson-denna gång

Elise Claeson har skrivit en bra kolumn där hon exempelvis skriver:

"Vi har blandat i hop lika möjligheter med lika utfall. Moderna, välutbildade kvinnors fria livsval görs till ett politiskt problem, som bara en liten elit bryr sig om...Varken Fredrik Reinfeldt eller andra makthavare har i våra hem och livsval att göra."

Detta kan man som liberal bara instämma i. Problemet är dock att den konservativa Claeson inte varit särskilt konsekvent angående den principen, då hon tidigare uttryckt stöd för förslag att ge särskilda skattelättnader enbart för gifta, något som innebär en politiskt inblandning i´vanliga människors livsval.

lördag 1 januari 2011

Är skuldkrisen verkligen ett hållbart argument mot svenskt euromedlemskap?

Många, inklusive vissa som tidigare var för, tycks anse att den skuldkris som drabbat framförallt Grekland och Irland i kombination med styrkan i svensk ekonomi bevisar att Sverige tjänat på att behålla kronan.

Men dessa argument håller inte. Är det exempelvis rimligt att tro att Sverige skulle ha drabbats av skuldkris om vi haft euron? Nej, det kan nog ingen ärligt tro, då de flesta euroländer inte drabbats av det (och som nämns nedan, många länder med flytande växelkurs också drabbats av såna kriser), trots att alla utom Luxemburg och den nyaste medlemmen Estland har svagare statsfinanser.

Och argumentet att vi då skulle behöva betala för Greklands och Irlands problem håller inte eftersom för det första så blir lån till dem troligen en vinstaffär (då räntan de betalar är högre än den ränta vi får betala) och för det andra är det frivilligt att delta oavsett vilken valuta man har. Eurolandet Slovakien valde att avstå, medan ickemedlemmarna Storbritannien och Sverige valde att delta med lån till Irland.

Och inte heller är Sveriges starka ekonomi något argument. Det finns flera starka euroländer också, inte bara ett exempel (Finland) som Mattias Lundbäck påstår, utan även exempelvis Tyskland, Luxemburg och Slovakien.

Samtidigt finns det flera exempel på europeiska länder utanför euron med både djupa ekonomiska nedgångar och skuldkriser. Det kanske bästa exemplet är Island, men även Ukraina, Ungern och Rumänien. Om en svag valuta verkligen hade varit ett effektivt botemedel mot ekonomiska problem skulle även dessa länder ha starka ekonomier, men istället lider de av djupa problem.

Så det finns inget klart samband mellan nuvarande ekonomisk styrka och valutapolitik. Istället är det andra faktorer, inte minst då budget- och skattepolitik som styr detta. Euron är naturligtvis inte ett substitut för sund ekonomisk politik, däremot så eliminerar den
transaktionskostnader och risker som begränsar ekonomisk effektivitet.