Både konservativa och feminister inkonsekventa

När vissa konservativa försökt motivera varför de är emot homosexuella äktenskap har de svarat att äktenskapet är en institution som ska främja mänsklighetens fortlevnad och att eftersom homosexuella inte kan få barn så är de inte lämpade att gifta sig. Det är förvisso sant att homosexuella inte kan få barn som kommer till genom sex med varandra, men det kan å andra sidan inte heller heterosexuella par där en eller båda pga hög ålder (gäller framförallt kvinnor) eller andra skäl är infertila så det skulle utesluta dessa också.

Vad som får denna argumentation att framstå som ännu märkligare är att dessa konservativa också är emot när homosexuella genom adoption eller insemination för lesbiska kvinnor skapar fler barn eller åtminstone ser till att barn slipper vara föräldralösa. Denna inkonsekvens blir ännu tydligare när vi ser hur Kristdemokraterna också motsätter sig insemination för ensamstående kvinnor.

Deras argumentation i denna fråga motsäger också att de i frågan om föräldraförsäkringen inte anser att båda föräldrar bör ta hand om barnen utan att det räcker med att en gör det. För att inte tala om hur mycket det motsäger deras tidigare retorik om hur "verklighetens folk" inte ska tvingas lyda "pekpinnar" från politiker.

Slutsatsen man måste dra är att konservativa inte bryr sig om vare sig mänsklighetens fortlevnad eller om valfrihet utan om att alla familjer måste se ut som de vill.

Som PJ Anders Linder påpekar avslöjar frågan om insemination för ensamstående även feministers hyckleri. Feminister har ju länge hävdat att "ett barn har rätt till båda föräldrarna" när kvotering av föräldraförsäkringen och att kvotering innebär "individualisering" då halva tiden enbart kan utnyttjas av ena föräldern. Genom att stödja ensamståendes kvinnors rätt till inseminering så avslöjar de att de inte alls bryr sig om det där med "rätt till båda föräldrar" och de avslöjar återigen att de inte anser att föräldraförsäkringen utgår individuellt för vardera förälder när de inte kräver att dessa bara ska få hälften så lång föräldraledighet, något de dock redan avslöjat när de inte krävt att personer som blivit ensamstående föräldrar genom sex bara ska få hälften så lång föräldraledighet.

Både konservativa och feminister använder alltså argument emot valfrihet i vissa frågor som kan användas som argument emot deras valfrihetsståndpunkt i andra frågor, och på motsvarande sätt använder båda argument för valfrihet i vissa frågor som kan användas emot deras frihetsfientliga åsikt i andra frågor.

Endast liberaler är konsekventa i sin argumentation och sina ställningstaganden.

Rätt med avgifter för utländska studenter

Regeringen genomförde tidigare en reform som innebar att Sverige slutade vara det kanske enda land i världen som lät utländska studenter, eller mer specifikt studenter från länder utanför EES (och Schweiz), få gratis utbildning på svenska högskolor och universitet.

Argumenten för detta är starka. Dessa studenter har inga föräldrar som betalat skatt i Sverige och då de i de flesta fallen lär välja att arbeta i andra länder så det finns verkligen ingen anledning att betala deras studier. Om utländska studenter är villiga att betala för sig ska de självfallet vara välkomna, men om inte så klarar sig Sverige bättre utan dem.

Socialdemokraten Karin Wanngård argumenterar nu för att avgifterna bör tas bort. Hennes argument tycks vara dels att avgifterna lett till en dramatisk minskning av antalet utländska studenter och dels att detta skulle vara
negativt för att deras närvaro i sig förbättrar undervisningen.

Det är helt korrekt och väldigt väntat att avgiftsbeläggningen lett till att betydligt färre studenter från utanför EES kommit hit. Men då de utgjorde en finansiell börda för svenska staten under tiden då avgifter saknades är detta positivt. Det hade varit ännu bättre om ännu fler ändå kommit nu när avgifter införts, men jämfört med det avgiftsfria alternativet är det ändå en vinst för Sverige.

Vilket leder oss till hennes andra argumentet, att närvaron av utländska studenter skulle förbättra undervisningen. Det är dock svårt att se någon sådan betydande effekt. Annat än i ämnen som beskrivning av exempelvis kinesisk, rysk eller amerikansk historia (som ytterst få studerar till) så finns redan all relevant kunskap här eftersom att fysikens, datavetenskapens, nationalekonomins och så vidare lagar gäller överallt. Snarast finns en risk att kulturella och språkliga missförstånd kan distrahera från ämnena.

Wanngård menar vidare att personliga kontakter mellan dessa studenter och svenska studenter kan skapa exportmöjligheter. I den mån dessa studenter i framtiden får chefspositioner är det i och för sig ett i grunden korrekt argument, men det sker bara i undantagsfall och räcker därför inte för att kompensera för argumenten för avgifter.

Skattehöjningar leder till smuggling

Möjligheten till legal och illegal införsel av alkohol och tobak är något som är viktigt för friheten för de av oss som använder såna varor (jag dricker alkohol, men röker eller snusar inte) eftersom att det begränsar politikernas vilja att höja förmynderiskatterna på dem. Det var just risken för smuggling som ledde till att regeringen ställde in den planerade höjningen av alkoholskatten som annars hade genomförts vid det årsskifte som nyss varit.

Vi kan också se det på hur regeringen de senaste åren höjt skatten på cigaretter (och annan rökt tobak) mycket mindre än skatten på snus eftersom man upplever det som en risk att väldigt stora höjningar av cigarettskatten skulle leda till ökad smuggling, medan man ansett att det inte funnits någon risk för smuggling av snus eftersom det är förbjudet i alla EU-länder förutom Sverige. Skatten på snus har så mycket som tredubblats de senaste åren, vilket ger en antydan om hur mycket högre skatten på alkohol och cigaretter hade varit om regeringen inte fruktat ökad legal och illegal införsel.

Nu visar det sig att snus i allt högre grad börjat smugglats in till Sverige via Norge som ett resultat av de senaste årens skattehöjningar, något regeringen inte tänkt på. Detta är något snusare i Sverige bör vara glada för eftersom det nu när det uppmärksammats lär få regeringen att tveka mer inför fler skattehöjningar.

Svensk seger i finländsk schlager

Jag är i och för sig inte mycket av schlageranhängare, men jag finner det ändå intressant att vinnaren i den nationella schlagerfinalen i Finland var sångerskan Pernilla Karlsson med låten "När jag blundar". Låten kan ses och höras i nedanstående videoklipp:

Då folks musikaliska smak varierar så är det nog olika åsikter bland läsarna om hur bra den är. Min åsikt är att den är hyfsat bra, men långtifrån den bästa låt jag hört. Huruvida den rent musikaliskt är bättre än de finskspråkiga bidragen har jag svårt att bedöma då jag inte hört de flesta av dem (de jag hört var dock sämre).

Det mer allmänt intressanta är dock det faktum att en svenskspråkig sångerska och låt vann i Finland illustrerar att den svenskfientlighet som partiet Sannfinländarna (eller Perussuomalaiset som de nog föredrar att kallas) stått för bara delas av en liten minoritet av finnarna.

Är staten värre alkoholförmyndare i Finland eller Sverige?

I förra inlägget nämnde jag att det i Sverige är olagligt att överlämna champagne liksom alla andra drycker starkare än folköl till en 18-åring, medan det i Finland är tillåtet att överlämna champagne liksom alla andra drycker med en alkoholhalt under 22% (dvs allt utom sprit) till 18- och 19-åringar. Av detta kan man få intrycket att Finland är mer alkoholliberalt än Sverige. Det är det också, för 18-och 19-åringar, men för alla som är 20 eller äldre så är den finska staten värre förmyndare än den svenska.

Finland har liksom Sverige ett statligt drivet detaljhandelsmonopol för starköl, starkcider, vin och sprit, fast där kallas det för Alko istället för Systembolaget, så på den punkten är båda staterna i princip lika oliberala.

Vad gäller alkoholskatten så verkar den vara högre i Finland än i Sverige. Priserna exklusive skatt borde vara ungefär lika hög i Finland som i Sverige så därför är prisskillnaden inklusive skatt en indikator på hur hög den är.

Enligt Alkos hemsida är det billigaste starkölet Olvi export (alkoholhalt 5,2%), som exklusive pant kostar €1.30 för en 33 cl flaska. Då euron står i 8,82 kronor nu, motsvarar det 11,40 kronor. Det billigaste starkölet på Systembolaget med samma alkoholhalt, Femkommatvåan, kostar som kontrast 10,40 kronor exklusive pant för en 50 cl burk. Det är alltså billigare med 50 cl öl i Sverige än 33 cl i Finland (och nej, det fanns ingen 50 cl förpackning som var billigare i förhållande till volymen än Olvi export). Literpriset är alltså hela 67% högre i Finland än i Sverige.

För vin föreligger liknande förhållande. Det billigaste 3 liters lådvinet i Finland var Magyar Fehér Bor, som kostade €24.40, eller 215 kronor. Som kontrast kostar det billigaste lådvinet på Systembolaget, Castillo de Gredos, 137 kronor. Vinpriset är alltså 56% högre i Finland än i Sverige.

Hur är det med priset på sprit i Finland då? Jag försökte kolla det också, men fick då meddelandet :

"Enligt 33 § alkohollagen är reklam och indirekt reklam för starksprit och annan verksamhet för främjande av försäljningen av starksprit förbjuden.

Därför visar vi på våra webbsidor inga alkoholvaror med en alkoholhalt på över 22 volymprocent."

Detta lämnar väl inget tvivel om att den finska staten är en värre förmyndare vad gäller sprit också.

Reflektioner om Estelle & "monarkin"

Vad ska man då säga om att födseln av en liten flicka (som får det lite udda namnet Estelle) helt dominerat mediabevakningen de senaste dagarna?

Först så bör man glädjas med och gratulera Victoria och Daniel för att deras familj fått ett önskat tillskott, och i grunden är det även bra för hela Sverige när det föds fler barn, men å andra sidan föds det faktiskt i genomsnitt strax över 300 barn per dag i Sverige så detta enda barn gör inte någon större skillnad.

Vilket för oss till den andra punkten. Varför ska just denna flicka behandlas som om hon vore mer värd än andra barn? Förklaringen är självfallet att hon är tronarvinge, men det leder oss till frågan om varför ska någon vara tronarvinge.

Victoria må vara en sympatisk person, och det blir troligtvis Estelle också när hon blir äldre, men det räcker verkligen inte som rättfärdigande. "Monarkin" (då monarki betyder envälde är det egentligen ingen monarki likt det var för några århundraden sedan eller som det fortfarande är i t.ex. Saudiarabien) är idag helt överflödigt, vi skulle kunna avskaffa det och ersätta det med ingenting (titeln som statschef kan helt enkelt överföras till statsministern) och ingen nödvändig eller önskvärd syssla skulle bli ogjord eftersom kungen eller i framtiden drottningen inte gör något annat än att bara finnas där för kamerorna och inneha sin titel.

Det är också principiellt fel att någon ska vara under sin livstid garanterade ett lyxliv finansierat av skattebetalarna enbart på grund av vilka deras föräldrar är. Vissa kanske skulle kanske jämföra det med arv eller att personer som Kinneviks Christina Stenbeck eller Hennes & Mauritz Karl-Johan Persson som fått VD-poster på basis av att de hade Jan Stenbeck respektive Stefan Persson som fäder, men skillnaden var att där är det föräldrar som väljer att ge pengar och uppdrag i företag de äger till sina barn, medan i det här fallet så handlar det om att skattebetalare tvingas finansiera en viss familjs lyxliv enbart på basis av vilka gener de har.

Det råder alltså ingen tvekan om att "monarkin" är principiellt fel för oss liberaler, men å andra sidan är kostnaden för det hela rätt så försumbar jämfört med allt annat slöseri i statsbudgeten. Jämför exempelvis de 100 miljoner som kungafamiljen får med de 35 miljarder som diktaturer av varierande vidrighet får så framstår frågan om avskaffandet av "monarkin" som en närmast trivial fråga.

Till sist kan jag, som ofta kollar in olika svenskfinländska tidningars på nätet notera att Ålandstidningens ledarredaktion föreslår att Ålands "regering" ska överlämna en champagneflaska till Estelle. Det bör de i så fall göra i Åland, för här i Sverige är det förbjudet att överlämna drycker starkare än folköl till 18-åringar (I Finland, inklusive Åland, är det bara starksprit som de har 20-års gräns på, drycker med alkoholhalt under 22% är det 18-års gräns på).

Folkpartiets skolpolitik blir alltmer antiliberalt

Folkpartiledaren Jan Björklund fortsätter sitt antiliberala förfall i sin hjärtefråga skolpolitiken. Efter att ha antagit och genomfört en fascistisk politik i frågan om hemundervisning, en fråga som berör bara något hundratal personer men som är principiellt viktig, så fortsätter han med nya antiliberala utspel angående friskolor där staten ska ytterligare försvåra för dem, bland annat med regel om att ägare av friskolor ska tvingas vara kvar minst 10 år. På vilket sätt det ska förbättra något är oklart.

Det enda som är klart är att det är antiliberalt, men ändå har Björklund häpnadsväckande nog mage att avsluta meddelandet med utspelet med hälsningen "med liberala hälsningar". Nu väntar vi bara på att Jonas Sjöstedt ska avsluta något nytt utspel om ökade statliga interventioner med hälsningen "med prokapitalistiska hälsningar" eller att Jimmie Åkesson ska avsluta ett utspel om begränsad invandring med "med invandringsvänliga hälsningar".