Frihet och skatter

Som jag noterade i föregående inlägg är skattesänkningar inte enbart bra för att de (med vissa undantag som sänkt skatt på pension) stärker den ekonomiska tillväxten. All beskattning är nämligen associerad med den negativa egenskapen att den inskränker folks frihet. Det innebär inte nödvändigtvis att alla skatter borde avskaffas då det finns andra värden och då det kanske skulle vara svårt att frivilligfinansiera det rättsväsende och den militär som krävs för att bevara folks frihet från kriminellas och utländska staters och andra gruppers aggression, men det innebär att det allt annat lika finns ett egenvärde i att minimera mängden skatt som tas ut.

Samtidigt bör det noteras att precis som alla skatter, och framförallt inte alla skattesänkningar inte är likvärdiga när det gäller effekten på ekonomin så är det också så att alla skatter och skattesänkningar inte är likvärdiga när det gäller effekten på friheten.

Exempelvis så finns det "skattesänkningar" som inte alls ökar friheten. Det är avdrag villkorade på att man beter sig på ett visst sätt. Detta är något som framförallt förekommer i USA där allmänheten är mer ideologiskt skeptisk till bidrag än till skattesänkningar varför politikerna där ofta väljer att subventionera vissa beteenden och branscher, exempelvis välgörenhet, bostadslån och "gröna" bilar, med skatteavdrag snarare än bidrag.  I praktiken så är dock dessa avdrag (ofta kallade "tax credits") funktionellt identiska med bidrag kombinerat med ett högre formellt skatteavdrag. Den enda skillnaden är att det är skattemyndigheten som betalar ut bidraget.

Det finns å andra sidan skatter som är ännu mer frihetsinskränkande än andra skatter. Detta gäller rena förmynderiskatter som skatter på alkohol, tobak, socker/fett (Detta finns lyckligtvis ännu inte i Sverige, men det planeras eller finns i Danmark och vissa andra länder) och koldioxid. Det är skatter där både syftet och effekten är att politiker omyndigförklarar medborgarnas livsval och lägger sig i saker som verkligen inte angår dem.  Medan skatter i allmänhet "bara" minskar skattebetalarnas köpkraft i allmänhet så innebär dessa förmynderiskatter förutom denna allmänna effekt också att politikerna dessutom försöker detaljstyra vad medborgarna gör med de pengar de får behålla.

Förmynderiskatter som punktskatter på alkohol och tobak är alltså ännu värre ur ett frihetsperspektiv än andra skatter, och därför (samt även på grund av den negativa effekten på ekonomin) är den föreslagna höjningen av alkohol- och tobaksskatterna helt förkastlig. Tvärtom så borde de vara  prioriterade skattesänkningar.