Vilket alliansparti är bäst?

Om man nu anser att en röst på något alliansparti är att föredra framför en röst på [Klassiskt] Liberala Partiet (jag återkommer till denna avvägning i en senare post), exakt vilket parti bör då väljas? För att komma fram till en slutsats ska jag analysera de fyra allianspartierna utifrån deras starka och svaga sidor och sedan utifrån det överväga vilket parti är bäst (eller minst dåligt).

Om vi börjar med Folkpartiet, vilket är dess starka sida relativt andra allianspartier? Ja, i princip ingen alls, vilket är det främsta skälet till varför jag rankar det lägst. Det skulle eventuellt vara att Folkpartiet tillsammans med Kristdemokraterna anses som det mest Israelvänliga partiet, att det tidigare drivit värnskattens avskaffande och att det drivit kraven på en utbyggnad av kärnkraften.

Men dessa "starka sidor" väger lätt då som sagt Kristdemokraterna är minst lika Israelvänliga, och då det finns Israelvänner även i Moderaterna (som Gunnar Hökmark, nuvarande ordförande i Samfundet Sverige-Israel) och Centern (som Fredrik Federley), och då partiet nu slutat driva frågan om värnskattens avskaffande och då hela alliansen nu sluter upp bakom en utbyggnad av kärnkraften.

Det är desto lättare att nämna Folkpartiets svaga sidor. Folkpartiet står rent allmänt sett för en vad man kan kalla för "socialliberal paternalism" som är direkt antiliberal, Man har exempelvis varit starkt skeptiskt mot ökad valfrihet i barnomsorgen och som ansvariga för skolpolitiken har man varit ansvarig för att driva igenom en starkt frihetsfientlig skolpolitik. Partiet har dessutom visat en relativ skepsis mot utgiftsminskningar i princip i alla andra områden.

Därför måste nog Folkpartiet ses som det sämsta alternativet inom alliansen.

Om vi sedan övergår till Kristdemokraterna har de en riktigt stark sida: deras kamp för ökad valfrihet i barnomsorgen. Denna fördel med Kd försvagas dock av att de inte ansåg det som en prioriterad fråga i förhandlingarna med övriga partier i alliansen. En annan fördel med Kd är att de är relativt Israelvänliga men även denna fördel är svag av samma skäl som diskuterades gällande Folkpartiets inställning till Israel.

Kristdemokraternas svaghet består dels i att de i nästan alla frågor (exempelvis alkoholpolitiken) utom barnomsorgsfrågan står för minst lika mycket eller ofta mer förmynderi än de andra partierna. Dessutom så verkar de fullständigt ointresserade av seriösa åtgärder för att minska utanförskapet då de anser att diverse utgiftsökningar inom vissa områden bör prioriteras framför skattesänkningar och då skattesänkningar med nästan eller helt obefintlig effekt på sysselsättning och tillväxt, som sänkt löpande beskattning av fastigheter, avdragsrätt för gåvor och sänkt skatt på pension, enligt Kristdemokraterna bör prioriteras framför jobbskapande skattesänkningar som utökat jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt bolagsskatt.

Av den anledningen så måste Kristdemokraterna anses vara det näst sämsta allianspartiet.

Om vi då ser på Moderaterna så består dess starka sida dels i att det traditionellt varit och mestadels fortfarande är det parti där relativt klassiskt liberalt inriktade personer, som exempelvis Johnny Munkhammar och Gunnar Hökmark, verkar. Stödjer man moderaterna innebär det då också att dessa mer liberalt inriktade personer stöds. Dessutom så har Moderaterna varit det parti som tillsammans med Centern traditionellt hårdast drivit arbetslinjen (sänkta bidrag och sänkt skatt på arbete) som en prioriterad fråga (även om alliansens valmanifest tyder på att Moderaterna liksom Centern börjat vakla i denna fråga och gett efter för Kristdemokraternas mindre sysselsättningsinriktade syn).

Det negativa med att stödja Moderaterna i rikspolitiken är att det kan tolkas som ett stöd för den förändring i riktning för ointresse för frihet som egenvärde som omvandlingen till "De Nya Moderaterna" kan tolkas som. Dessutom så har vissa företrädare för Moderatledningen, framförallt men tyvärr inte enbart Per Schlingmann, kommit med en del riktigt dåliga utspel, som att öppna för könskvotering av börsbolagsstyrelser efter 2014.

På det stora hela framstår det dock ändå som att Moderaterna är att föredra framför Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Centern har de största fördelarna. Partiet har börjat profilera sig som det parti som är mest inriktad på liberala reformer, som att liberalisera turordningsreglerna och att sänka arbetsgivaravgifterna och rent allmänt sett bry sig mest om att undanröja de hinder i form av skatter och regleringar som hämmar nyföretagande. Även Centern har en del väldigt liberala personer i sitt parti, som Jonas Pettersson.

Det enda negativa med Centern är att de traditionellt varit det mest "gröna" partiet inom borgerligheten, och till viss del är de det fortfarande. Men då Centern numera ställer sig bakom en utbyggnad av kärnkraften och då de andra allianspartierna i grunden ställt sig bakom den klimatalarmistiska syn som Centern (och för övrigt i ännu högre grad de rödgröna partierna) står för, så framstår det som mindre betydelsefullt.

Rankingen av allianspartierna i rikspolitiken blir därför som följer:

1) Centern
2) Moderaterna
3) Kristdemokraterna
4) Folkpartiet

Observera dock att denna ranking gäller riksdagsvalet. I kommun- och landstingsval så är nog rankingen ofta annorlunda. Vilken rankingen är skiljer sig mellan olika kommuner och landsting, men jag vågar nog ändå säga rent generellt sett att moderater i kommun- och landstingsförsamlingar är relativt sett mer liberala än den nuvarande moderatledningen i riksdagsvalet, medan det omvända ofta gäller för centerpartister i kommun- och landstingsförsamlingar. Därför är nog moderaterna i de flesta fall att föredra i kommun- och landstingsval.