Om bara Hägglund kunde ha varit mer konsekvent

Jag såg på delar av partiledarutfrågningen av Kristdemokraternas Göran Hägglund. Jag måste faktiskt erkänna att han var väldigt bra i den familjepolitiska (Som jag konstaterade häromdagen är det Kristdemokraternas allra starkaste sida) delen av utfrågningen, där han på ett uppfriskande och välformulerat sätt försvarade valprincipen.

Ett exempel på det var när han tillfrågades om varför han inte ville kvotera föräldraförsäkringen trots att han såg ett mer "jämställt" uttag som önskvärt och svarade att han gillade att äta sill men inte villa göra det obligatoriskt att äta sill. Klockrent bra!

Två anmärkningar måste ändå göras: dels borde han ha framfört det faktum att "vårdnadsbidrag" inte strider mot arbetslinjen.

Och kanske än viktigare är att Kristdemokraterna när det gäller alkoholpolitiken och alltför många andra områden i praktiken resonerar i stil med att "vi har kommit fram till att äta sill är bra. Därför är det bra om vi tvingar dig att äta sill".