Att jämföra tyska päron med svenska äpplen

Ibland kan man höra/läsa socialdemokratiska företrädare hävda att "arbetslösheten stigit mer i Sverige än genomsnittet i EU".

I själva verket är ökningen ungefär lika, alltså 2,5 procentenheter mellan juni 2008 och juni 2010.

Men även om det varit sant så hade det givit en missvisande bild av flera skäl. Dels eftersom den dolda arbetslösheten i form av exempelvis sjukskrivna och förtidspensionerade minskat i Sverige betydligt medan någon sådan minskning inte noterats i de flesta andra europeiska länder.

Dessutom bortser det från att vissa andra europeiska länder, framförallt då det största landet Tyskland, haft en alternativ politik för att minska arbetslösheten som varit väldigt effektiv men förespråkats av varken alliansen och de rödgröna och därför inte är relevant för att jämföra effekterna av alliansens politik och den politik de rödgröna förutspått.

Jag syftar då på att den tyska staten subventionerat en förkortning av arbetstiden med motsvarande reduktion i företagens lönekostnad när företag möts av fallande efterfrågan. Detta har gjort att när tyska företag drabbats av fallande efterfrågan så har de minskat den genomsnittliga arbetstiden istället för att avskeda anställa.

Detta var väldigt effektivt när det gäller att begränsa ökningen av arbetslösheten som bara steg några tiondels procentenheter (från 7,3% i juni 2008 till 7,7% i juni 2009) och som ett resultat av det senaste årets återhämtning är den tyska arbetslösheten faktiskt några tiondels procentenheter lägre än för två år sedan (i juni 2010 hade det fallit till 7,0%), medan som sagt arbetslösheten i Sverige och EU stigit med 2,5 procentenheter. Och eftersom Tyskland är ett så stort land så har det naturligtvis påverkat EU-genomsnittet betydligt, liksom liknande program i exempelvis Holland.

Att detta system varit väldigt effektivt när det gäller att minska arbetslösheten går knappast att bestrida med tanke på den positiva tyska erfarenheten. Det innebär inte nödvändigtvis att det är önskvärt, men poängen är att eftersom varken alliansen eller de rödgröna förespråkat det så är det osakligt att ta med effekterna av det i utvärderingar av effekterna av alliansens jobbpolitik.