måndag 21 december 2009

Varför vänstern är emot skattesänkningar

Två observationer:

1) Vänstern motsätter sig fortsätta skattesänkningar som höjer arbetandes disponibla inkomst. Som Dick Erixon påpekar så säger vänstern att högre inkomst för arbetande genom skattesänkningar är "läskigt" och ett fall av "att slarva bort pengar".

2) Vänstern (facket) kräver centralt beslutade löneökningar som höjer arbetandes disponibla inkomst.

Skillanden mellan de båda inkomstförstärkningarna är att den andra nyheten (om de får igenom det, vilket de nog tyvärr till viss del lär få) höjer arbetsgivarnas arbetskraftskostnader och därmed minskar efterfrågan på arbetskraft och därmed höjer arbetslösheten, medan den andra nyheten inte minskar efterfrågan på arbetskraft men däremot lär bidra till höjd sysselsättning via förbättrad matchning och dämpad löneglidning.

Så alla som bryr sig om det angelägna målet att minska arbetslösheten och utanförskapet bör därför vara för jobbskatteavdrag men emot centralt beslutade löneökningar. Så varför har då vänstern trots dess påstådda mål om "full sysselsättning" de rakt motsatta ställningstaganderna?

Dels handlar det nog om att de inte förstår sig på de ekonomiska sambanden. Men framförallt handlar det om makt. Jobbskatteavdraget ger löntagare nettolöneökningar som facket inte kan ta åt sig äran för. För att försvara sitt existensberättigande är de därför emot nettolöneökningar som de själva inte kan ta åt sig äran för, samtidigt som de kräver att det ska bli nettolöneökningar i en form som de själva kan ta åt sig äran för. Att det senare ökar arbetslösheten struntar dem i eftersom de själva nog inte fullt förstår det och i den mån de förstår det så räknar de med att andra inte förstår det.