Varför generella skattesänkningar är bättre än riktade

DN rapporterar om hur ROT-avdraget (eller "husavdraget" som det nu tycks kallas) bidrar till att höja företagens kostnader och därmed också det pris de tar ut av kunderna, något som naturligtvis motverkar syftet med avdraget, att sänka kostnaderna för kunderna och därmed öka efterfrågan på tjänsterna.

Denna effekt är en väldigt förutsägbar följd av att avdraget är selektivt. Många inom både regeringen och socialdemokratin har fått för sig att riktade, selektiva skattesänkningar skapar fler jobb än generella skattesänkningar. Detta dels på basis av att de selektiva sänkningarna är procentuellt större och dels eftersom vissa grupper och verksamheter anses mer känsliga än andra.

Det första argumentet är ett fall av matematisk närsynthet. Visserligen ger den selektiva skattesänkningen större effekt på målgruppen, men den har till skillnad från den generella direkt endast effekt på den lilla gruppen. Och 10% ökning för 5% av arbetsmarknaden innebär inte fler jobb än 0,5% ökning för hela arbetsmarknaden. Faktum är att den också kan ha direkt negativ effekt för alla grupper (skattesänkningar inriktade på personer under 26 minskar viljan att anställa dem över 26).

Det andra argumentet är sant, men bortser från de kostnader som gränsdragningsproblem, ökade administrativa och andra snedvridningar som selektiva sänkningar skapar. Det finns flera exempel på det, bland annat då just detta.

Av det skälet skapar selektiva sänkningar betydligt mindre samhällsekonomiska vinster än generella sänkningar. Selektiva sänkningar är vanligen ändå bättre än inga sänkningar, men de är sämre än generella sänkningar.