Claes Arvidsson konstaterar att Reinfeldt i sin "statsmannaroll" agerat för miljöpartistisk politik, något som han menar nog gör Miljöpartiet gröna av avund. Att Reinfeldt agerat för miljöpartistisk politik i klimatfrågan är tyvärr definitivt rätt (dock inte fullt lika extremt som Miljöpartiet själva), och det är nog också möjligen så att en del i Mp blir avundsjuka av det. Att Reinfeldt står för en lightvariant av den miljöpartistiska politik som gör oss fattigare och ofriare är dock sannerligen inget som borgerliga sympatisörer bör glädjas över, tvärtom.
Eventuell avundsjuka dämpas nog också för Miljöpartiet av de opinionsframgångar som partiet på senare tid haft. Det går också på goda grunder att hävda att en del i dessa framgångar beror just på att de borgerliga ledarna accepterat den miljöpartistiska världsbilden i klimatfrågan. Om minskningar av utsläppen verkligen är en sådan akut ödesfråga som Reinfeldt hävdar då framstår det som mer logiskt att som Mp vill minska utsläppen med 80% till 2020 än de 30-40% som regeringen talat om.
Här kan man göra en koppling till det som statsvetaren Björn Jonsson skriver på DN debatt, nämligen att stort fokus på invandring och integration som ett allvarligt problem gynnar Sverigedemokraterna. På motsvarande sätt så skjuter Reinfeldt sig i foten när han fokuserar så mycket på klimatfrågan och att där argumentera för en i grunden miljöpartistisk syn.
Ny attack mot hemundervisande familj i Norge (engelsk text)
-
What should have been a happy homecoming to Norway for Leif and Terese
Kristiansen turned into a parent’s worst nightmare when the Barnevernet
(Norway’s c...