fredag 29 april 2011

Vad är pengar- och penningmängd?

När jag kommenterar monetära förhållanden i Sverige och för den delen även euroområdet och Storbritannien som använder samma EU-harmoniserade definition så använder jag mig av måttet M1 (gäller alltså bara EU, det ska ej förväxlas med "M1" i exempelvis USA som definieras annorlunda och därför inte är samma sak som M1 i EU).

Varför då M1 och inte de bredare M2 och M3? För att förstå det så måste vi fråga oss vad är pengar? Ja, det är ett allmänt accepterat betalningsmedel. Vilka saker fungerar då som allmänt accepterade betalningsmedel? Dels handlar det om kontanter men också banktillgodohavanden som omedelbart kan användas för kortbetalningar och omvandlas till kontanter via bankomatuttag.

Vilka banktillgodohavanden kan då användas på det sättet? Ja, det är i princip bara så kallade avistakonton som exempelvis lönekonton och de flesta sparkonton. M1 är i EU definierat som värdet av kontanter och avistakonton.

M2 definieras som M1 plus värdet i konton där saldot inte omedelbart kan användas som betalningsmedel då en uppsägningstid existerar. De delar av M2 som inte också ingår i M1 kan därför inte räknas som en del av penningmängden.

M3 definieras som M2 plus olika räntepapper med en löptid på upp till 2 år. Då man först måste sälja dessa värdepapper för att kunna använda dem som ett betalningsmedel så kan de inte heller räknas som pengar. Räknar man dem som pengar så skulle man lika gärna kunna också inkludera räntepapper med en löptid på över 2 år och aktier, och ja till och med värdet på hus och bilar och annat med en andrahandsmarknad. I så fall skulle alla tillgångar vara pengar och det vore inte en rimlig definition. Så det är därför inte rimligt att räkna med de delar av M3 som inte ingår i M2.

Denna diskussion kanske framstår som lite väl teknisk och abstrakt för vissa. Men ska man bedöma penningpolitiken i ett läge där olika definitioner ger olika resultat då är den nödvändig. Och idag så är det i Sverige en betydande skillnad mellan de olika måtten då M1 minskade med 0,5% medan däremot M3 ökade med 5,3%. De som förnekar att Riksbankens penningpolitik är deflationistisk nu tar fasta på den högre M3 skillnaden, men det är felaktigt då ökningen helt och mer därtill består av ökningar av tillgångar som inte är pengar.