Problemet med åldersbaserade skatter

Det hävdas ofta felaktigt att pensionärer är utsatta för en "åldersskatt" på grund av jobbskatteavdraget. Detta är felaktigt av flera skäl, bland annat då för att skatten på pension faktiskt är lägre än på lön och för att pension är en annan typ av inkomst än lön.

Det finns dock två "åldersskatter" i Sverige, dels då att personer äldre än 26 har en högre arbetsgivaravgift än personer yngre än 26 och dels att personer äldre än 65 har ett dubbelt jobbskatteavdrag, vilket innebär att personer yngre än 65 har en högre skatt.

Denna typ av differentiering är alltid problematisk, inte bara av rättviseskäl, utan också på den krasst nationalekonomiska grunden att den likt alla selektiva skattesänkningar (förutom i fall där differentiering redan existerar som med restaurangmomsen) skapar snedvridningar.

Hur motiveras då dessa åldersskatter?

När det gäller den lägre arbetsgivaravgiften för personer yngre än 26 så motiveras det med att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem. Och det är den för all del. All ofrivillig arbetslöshet (bortsett från möjligen då viss oundviklig och mycket kortvarig friktionsarbetslöshet) är ett problem, och det gäller naturligtvis också när personer yngre än 26 är arbetslösa. Men varför skulle det vara värre att en 22-åring är arbetslös än att en 32-åring eller 42-åring eller 62-åring är arbetslös? Det är det inte, det minst lika allvarligt i de andra åldersgrupperna som bland de yngre. Om något så är det värre när äldre är arbetslösa för där är avkastningen på vidareutbildning för såväl individen som samhället lägre än för yngre.

Att andelen arbetslösa är högre bland yngre förändrar på intet vis denna analys då statistiska aggregat inte har några rättigheter utan det som spelar roll är effekten för individen och för samhället. Och i dessa två relevanta aspekter är det som sagt minst lika illa om personer äldre än 26 är arbetslösa som när personer yngre än 26 är det. Och då det inte finns någon anledning att tro att sänkta arbetsgivaravgifter har större effekt på personer yngre än 26 finns ingen anledning att ha en sådan differentiering.

Vad sedan gäller det högre jobbskatteavdraget för personer som är äldre än 65 så brukar det motiveras med att vi för att klara samhällsekonomin nu när befolkningen åldras behöver få fler av dem som är äldre att arbeta. Och visst är det bra om fler personer som är över 65 år arbetar, men precis som i förra fallet så är det minst lika viktigt att få fler personer yngre än 65 i arbete som att få de som är över 65 i arbete. Det har en lika positiv effekt på BNP och statsbudgeten oavsett vilken ålder de arbetande har. Och då det återigen inte finns någon anledning att tro på särskilt stor effekt för äldre och då det som bekant tyvärr definitivt inte råder full sysselsättning bland personer yngre än 65 så finns det ingen anledning att ha denna differentiering

Innebär det att man bör slopa rabatten på arbetsgivaravgifter för unga och ta bort det dubbla jobbskatteavdraget för äldre? Svaret är "nja" eller rättare sagt "det beror på". Det beror på om inkomsterna från detta oavkortat går till generella skattesänkningar för alla eller ej. Till skillnad från i fallet med instegsjobben så är det trots allt så att de betalar viss skatt ändå, och även om riktade skattesänkningar är sämre än generella skattesänkningar så är de bättre än inga skattesänkningar alls.

Så om alternativet är en generell skattesänkning på motsvarande belopp då skulle jag förorda att de tas bort. Men om alternativet är att man helt enkelt höjer skatten för de yngre och/eller äldre och inte sänker den för andra, som de rödgröna vill göra när det gäller den lägre arbetsgivaravgiften för personer yngre än 26, då tycker jag inte att man ska ta bort det.