Har regeringen verkligen minskat de offentliga investeringarna?

Katrine Kielos dammar av John Kenneth Galbraiths gamla tes om hur de offentliga behoven blir försummade till förmån för de privata, och menar att det är något som präglat alliansregeringen och använder problemen i tågnätet som exempel på det.

Men i själva verket har de offentliga investeringarna kraftigt ökat de senaste 4 åren-från 18,6 miljarder tredje kvartalet 2006 till 26,1 miljarder tredje kvartalet 2010, en ökning med över 40% i nominella (ej justerat för inflation) termer. Under samma period ökade som jämförelse BNP i nominella termer med 12,7%. Den offentliga konsumtionen ökade under samma period med 14,6%-också det snabbare än BNP.

Källa: SCB:s databas.

Att regeringen trots den kraftiga ökningen av de offentliga inköpen kunnat sänka skatterna och ha fortsatt starka statsfinanser beror på att man däremot minskat bördan från bidragen. Och höjda bidrag är lika mycket något som går till "individuella behov" som skattesänkningar.

Att det blir problem i de offentliga verksamheterna (exempelvis tågtrafiken) som inte märks i de privata handlar inte,som Galbraith och Kielos tror, om att de får för lite pengar-utan om att den offentliga sektorn helt enkelt sköter saker sämre än den privata sektorn.