Risken med att ge bistånd till "moderata" arabledare

Som alla som följt nyhetsrapporteringen de senaste veckan vet så har Tunisiens diktatur fallit och Egyptens diktatur löper en hög risk att möta samma öde.


Nästan alla svenska tyckare anser att detta är bra då diktaturerna där inte är bra.
Och om det skulle bli så att relativt liberala krafter tar över så skulle jag naturligtvis hålla med om det.

Problemet är dock att bara för att något är dåligt så innebär det inte att det som ersätter dem är bättre. Den sista tsaren av Ryssland och den sista shahen av Iran var båda dåliga i en absolut bemärkelse, men det som ersatte dem, alltså Vladimir Lenin (och därefter Josef Stalin) respektive Ayatollah Khomeini visade sig vara mycket värre.

Förhoppningsvis slutar händelseutvecklingen nu i Tunisien, Egypten och kanske andra arabländer lika illa som Ryssland 1917 och Iran 1979. Men risken finns.

Detta vore för övrigt särskilt allvarligt i Egypten. Dels för att Egypten är det befolkningsmässigt största arablandet och dels för dess mer strategiska läge som granne till Israel och som den som kontrollerar Suezkanalen.


Skulle fundamentalisterna i Muslimska brödraskapet, ur vilken såväl Hamas som al-Quaida växt fram,  ta makten skulle inte bara egyptiernas frihet begränsas ännu mer än idag, utan det skulle också bli risk för krig.  Under Mubaraks tid har den egyptiska regimen fått avancerad militärteknologi för miljarder årligen från USA, vapen som skulle stå till Muslimska brödraskapets förfogande om de tar makten. Risken finns då att de i tron att dessa vapen, som är mycket bättre än vapnen man hade i tidigare krig, och Egyptens numerära överlägsenhet innebär att de skulle kunna besegra Israel i ett nytt krig tillsammans med Syrien, Hamas och Hizbollah.

En annan fördel som Egypten skulle ha i ett sådant krig är att man skulle kunna anfalla Israel från baser i Sinai, medan man i kriget 1973 var tvungen att börja från baser på andra sidan Suezkanalen.

Nu är jag trots det inte särskilt orolig för att Egypten och dess eventuella framtida allierade skulle ändå vara mycket negativt, särskilt då som Egypten kan komma att använda sin kontroll av Suezkanalen som ett utpressningsmedel för att stoppa amerikansk hjälp till Israel på motsvarande sätt som gulfstaterna gjorde med oljan 1973.

Vad risken för det visar är att det är riskabelt att sälja vapen till och ge bistånd även till relativt västorienterade arabledare som Mubarak. Dessa tillgångar kan nämligen hamna i islamisters händer om dessa lyckas störta de västorienterade ledarna.

Det visar också risken för Israel att göra eftergifter om land. Även om vi nu för diskussionens skull antar att Fatah/PLO är sansade (vilket kan ifrågasättas) så är det inget som säger att de kommer att styra i all evighet. Fatah kan bli avsatta på samma sätt som Mubarak kanske blir och som de faktist för övrigt redan själva blivit i Gazaremsan. Ett avtal med Fatah där Israel lämnar Västbanken skulle kunna innebära att Hamas senare kan attackera Israel bara meter från västra Jerusalem och bara någon kilometer från de yttre delarna av Tel Aviv och resten av den tätbefolkade kustremsan med raketer och missiler från Iran, Syrien och kanske då även Egypten.