Jan Björklunds skråväsende

En vanlig uppfattning bland borgerliga debattörer, såväl folkpartister som andra, är att Folkpartiets starka sida ligger i skolpolitiken, och det är nog just därför som Folkpartiet fått ensamt styra utbildningsdepartementet.

Förvisso har Folkpartiet en del vettiga förslag som gör upp med vissa av de galnaste socialistiska idéerna i skolan, som att skolor inte ska ha rätt att flytta mobbare eller att alla i gymnasiet ska tvingas läsa högskoleförberedande ämnen även om man inte har några planer på att studera på högskolor eller universitet, utan bara vill få en yrkesutbildning.

Problemet med Folkpartiets skolpolitik är dock att den är starkt auktoritär och strävar efter statlig kontroll och detaljreglering av alltför många aspekter av skolan.

Förbudet mot hemundervisning och en negativ inställning till friskolor är ett utslag av detta.

Och nån gång i månaden ungefär så kommer Jan Björklund med nya förslag på hur allt fler aspekter i skolan ska styras av honom och utbildning, medan elever, föräldrar och skolorna får mindre och mindre att säga till om.

Det senaste förslaget om "lärarlegitimation" och förbud mot så kallade "obehöriga" lärare är ytterligare ett led i detta. Självfallet bör lärare vara kompetenta i sitt ämne och kunna undervisa, men det finns inget som säger att lärare inte kan vara det utan formell behörighet (dvs att ha gått på¨lärarhögskolan) eller den föreslagna "lärarlegitimationen". Och det finns för övrigt inte heller något som säger att lärare nödvändigtvis är lämpliga även om de har formell behörighet eller "lärarlegitimation". Det borde vara upp till skolorna att bestämma vilka som är lämpligaste som lärare. Skolor med dåliga lärare lär knappast attrahera några elever utan lär då gå till andra skolor.

Björklunds förslag innebär i praktiken ett form av skråväsende som inte garanterar bättre lärare-men som däremot innebär att det endera kommer att uppstå lärarbrist eller att lönerna för lärare måste höjas. I den mån det blir det senare glädjer måhända det de lärare som uppfyller Björklunds krav men det innebär endera att skolorna får mindre över till annat eller att vi andra måste betala högre skatter.

Hur vore det om Björklund, som ändå företräder ett parti som kallar sig liberalt, började försöka tillämpa deb liberala principen om att minska den statliga styrningen och låta de närmast berörda, alltså elever, föräldrar och skolor själva bestämma hur de vill att undervisningen ska utformas?