Svensk penningpolitiks begränsade effektivitet

Göran Zettergren från TCO och Tomas Ernhagen från fastighetsägarnas förbund menar att Riksbanken inte borde höja räntan för att motverka en fastighetsbubbla.

De har både fel och rätt. De har fel när de menar att man enbart ska bry sig om konsumentpriser. Det var vad Fed gjorde i USA när de skapade fastighetsbubblan där. Man misstänker för övrigt att fastighetsägarföreträdaren vill just att en sådan ska skapas i Sverige för det skulle hans medlemmar tjäna på (förutsatt att en senare krasch verkligen kan undvikas).

Samtidigt är dock höjd ränta ett trubbigt instrument för små länder som Sverige eftersom det leder till en starkare valuta, något som i sin tur leder till att det då blir billigare att importera vilket skapar en förskjutning från exportindustrin till inhemska näringar som fastighetssektorn, alltså just det som räntehöjningar ska motverka.

På Island finns det fog för att säga att den övervärderade valutan skapad av höga räntor som bidrog till att skapa Islands mycket djupa kris. Sverige är klart större än Island, men vi är ändå tillräckligt små för att effektiviteten i penningpolitiken ska vara högst begränsad i ett läge där exempelvis Fed, ECB och Bank of England har oförändrad ränta.

Det vore faktiskt därför bättre om man försökte motverka fastighetsbubblan genom exempelvis begränsad avdragsrätt för låneräntor och sänkt kapitalinkomstskatt, eller annan form av skatteväxling där fastighetssektorn betalar mer och andra mindre. Det skulle ha samma effekt på kapitalkostnaden, men skulle inte påverka kronans växelkurs och skulle därför vara effektivare när det gäller att motverka obalanser.