Sänkta arbetsgivaravgifter enbart för småföretag är ingen bra idé

Just nu, strax efter ett val vore egentligen den bästa att genomföra utgiftsminskningar. Men såna lyser med sin frånvaro, utan istället är det framförallt hos de rödgröna utgiftsökningar som gäller. Vissa skulle kanske framhålla SD som ett undantag då man vill minska utgifterna på bistånd och asyl- och anhöringinvandring. Men de besparingarna vill man inte använda till offensiva skattesänkningar, utan till att öka andra utgifter, så det räknas inte.

På grund av det och på grund av att starka statsfinanser på goda grunder eftersträvas så har därför politikerna kommit fram till att det inte finns utrymme för några offensiva jobbskapande skattesänkningar, vilket i såfall i första hand borde inneburit sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter och i andra hand ett utökat jobbskatteavdrag.

Men föreslår inte de rödgröna och vissa andra sänkt arbetsgivaravgufter enbart för småföretagen (Att de enbart vill rikta det till dem beror alltså på att de inte anser sig ha råd att sänka för alla på grund av sina utgiftsökningar). Är inte det en bra idé?

Nej. Beroende på hur det utformas och finansieras så kan det i och för sig bättre än ingen sänkning alls, men det är långtifrån den bästa lösningen och det kan faktiskt vara skadligt.

Om man som de rödgröna finansierar det med andra skattehöjningar på arbete då är det oavsett hur det utformas dåligt. Och även om det inte motsvaras av andra skattehöjningar är det inte så bra.

Selektiva eller riktade skattesänkningar är av skäl jag tidigare diskuterat sämre än generella. Detta eftersom de skapar snedvridningar och ökat krångel, något som båda innebär lägre produktivitet och därmed endera lägre reallöner eller lägre sysselsättning-eller både och. Ett exempel på en snedvridning i det här fallet är att det missgynnar restaurang- och detaljhandelskedjor vars restauranger/butiker alla ingår i samma företag medan kedjor där restaurangerna/butikerna drivs av franchisetagare gynnas, något som innebär en uppenbar snedvridning av konkurrensen.

Om vi sedan antar att denna riktade sänkning utformas som så att de x (ej klart exakt var gränsen ska dras) antal första anställda i alla företag får lättnaden uppstår visst krångel då det blir två olika arbetsgivaravgiftssatser. Och exakt vilka ska anses vara dessa första anställda? Förutom krångel riskerar det skapa mygel.

Om man skulle istället utforma det som så att enbart företag med upp till x anställda får lättnaden medan företag med fler än x anställda inte får det då blir det mindre krångel i de berörda företagen men då blir snedvridningarna långt värre. För isåfall hamnar företag som har x antal anställda och vill anställa en eller några till i situationen att de inte bara får betala högre arbetsgivaravgifter på de nyanställda utan de får också betala högre arbetsgivaravgifter på de tidigare anställda. Marginalkostnaden för dessa nya anställda blir då inte bara lön och arbetsgivaragifter för de nyanställda utan där ingår även högre arbetsgivaravgifter för de tidigare anställda, något som innebär att det blir svårt att ekonomiskt rättfärdiga sådana nyanställningar.

En sådan selektiv sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle därför innebära en extra "tillväxtskatt" för småföretag som skulle se till att dessa småföretag förblir inte annat än just småföretag. En sådan sänkning skulle därför faktiskt mycket väl kunna ha en negativ effekt på sysselsättningen.

Hela idén bakom denna sänkning bygger för övrigt på missuppfattningen att en större procentuell sänkning för en mindre grupp ger fler jobb än en mindre procentuell sänkning för en större grupp. Men även om det förutsatt att det utformas så att det inte skapar en tillväxtskatt stämmer att en större procentuell sänkning för en mindre grupp skapar fler jobb inom denna mindre grupp, så är det inte så att det totalt sett skapar fler jobb då det blir obefintlig eller negativ (då gynnade företag kan konkurrera ut missgynnade) effekt för resten av arbetsmarknaden, till skillnad från den positiva effekt i resten av arbetsmarknaden som en generell sänkning inneburit. Och en 1%:lig ökning för en tiondel av arbetsmarknaden innebär faktiskt inte fler nya jobb än en 0,1%:lig ökning för hela arbetsmarknaden.

Om politikerna tycker att den procentuella sänkningen vid en generell sänkning inte blir tillräckligt stor då bör de helst se till att minska de statliga utgifterna så att de får råda med stora sänkningar för alla. Men givet att de inte vågar eller vill göra det så är det mycket bättre med generella sänkningar med några få procentenheter än riktade sänkningar för några få med fler procentenheter.