Socialdemokratins otidsenliga partiledarval

F.d. LO-ordföranden Stig Malm är en av de socialdemokrater som jag respekterar mest, även om jag förstås är oenig med honom i de flesta sakfrågor då han trots allt fortfarande är socialdemokrat. Anledningen till att jag respekterar honom mer än nästan alla andra socialdemokrater är att han är ovanligt rakryggad.

Hans kritik mot det sätt på vilket hans parti väljer ny partiledare är också på många sätt väldigt bra. Till skillnad från de flesta av socialdemokraternas utländska motsvarigheter som Labour i Storbritannien och demokraterna i USA och till skillnad från exempelvis Miljöpartiet så är processen uppbyggd så att en liten grupp av sossepampar ska välja ut en kandidat som alla sedan förväntas stödja enbart för att sossepamparna sagt åt dem att stödja kandidaten, vilket förvandlar det formella valet på partikongressen till en fars.

Hans liknelse med hur det var i Sovjetunionen under Stalin där kommunistpartiets kongressledamöter alltid godkände Stalins beslut är huvudsakligen också en bra jämförelse, bortsett då från att eventuella dissidenter hos socialdemokratin inte bestraffas med livstids straffarbete i arbetsläger i Sibirien eller ett enkelt nackskott.

Det faktum att (S) fortfarande har en sådan urvalsprocess illustrerar dock bara hur otidsenligt partiet börjar bli.

Fast för all del, som motståndare till (S) så har jag inget emot att de har en självdestruktiv process, även om det dock tyvärr lär gynna det sakligt ännu destruktivare Miljöpartiet.