FN-beslutet om Libyen riskerar skapa stora problem

De flesta från liberaler till socialdemokrater applåderar beslutet i FN:s säkerhetsråd om en "flygförbudszon" i Libyen i det påstådda syftet att skydda civilbefolkningen men inte avgöra vem som ska styra Libyen, som nu börjat genomföras av amerikansk-brittiska-franska styrkor. Trots att jag avskyr Kadaffi (eller hur man nu ska stava hans namn, det finns åtminstone ett dussin olika alternativ) lika mycket som andra så är jag dock mer negativ.

För det första så finns det rent militära risker då ett sådant flygförbud måste genomdrivas med stridsflygplan som kan skjutas ner med libyskt luftvärn. Förhoppningsvis och troligtvis så kan det slås ut helt nu under den inledande attackvågen, men det finns en risk att det inte helt lyckas.

För det andra så kan flygförbudet om det genomdrivs effektivt medföra ett mer utdraget inbördeskrig och därmed fler dödsoffer. Som det nu är så verkar Kadaffis styrkor ha övertaget, men med ett flygförbud skulle de båda sidorna bli mer jämnstarka varför det blir ett mer utdraget inbördeskrig. Detta innebär fler dödsoffer och större störningar av världsekonomin då oljeleveranserna störs ännu längre.

Flygförbudet motiveras ibland med att det ska förhindra Kadaffi från att massakrera civila, men skulle han ha för avsikt att göra det så är det inget som förhindras av ett flygförbud. Det rådde trots allt flygförbud över Bosnien 1995, men det hindrade inte serberna från att genomföra massakern i Screbrenica.

Ett annat problem är att även om ett flygförbud ökar rebellernas chanser att segra så kan Kadaffi ändå segra då hans trupper har bättre vapen. Risken är då att Kadaffi, som han har hotat, senare försöker hämnas den västliga interventionen genom att aktivt stödja al-Quaida och annan terror. Sprängningen av Pan Am-planet 1988 var ju Kadaffis hämnd för de amerikansk-brittiska bombningarna av Libyen 1986, så Kadaffi är helt klart kapabel till sånt.

Ytterligare ett problem är att vi inte vet något om rebellerna annat än att de är emot Kadaffi. Då Kadaffi är klart mer avskyvärd än Egyptens Mubarak eller Tunisiens Ben Ali är oddsen i Libyen bättre för att det ska bli en förbättring, men det är långt ifrån säkert att rebellerna inte är minst lika avskyvärda.Bara för att man strider emot en avskyvärd diktator så innebär det inte att man själv inte också är avskyvärd. Som exempel på det kan nämnas att Adolf Hitler och Josef Stalin krigade mot varandra, liksom Saddam Hussein och ayatolla Khomeini.

Och stödet nu är inget som garanterar att de blir västvänliga. Osama bin Ladin fick trots allt stöd av USA i sitt jihad mot de sovjetiska styrkorna i Afghanistan, men det gjorde som bekant inte honom till USA-vän.

Mot bakgrund av ovanstående skäl menar därför att endera skulle omvärlden helt hållit sig utan konflikten (vilket var mitt förstahandsalternativ, men det är nu för sent för det) eller skulle man starta ett fullskaligt krig mot Kadaffiregimen i syfte att krossa den, något som troligen skulle kräva vissa markinsatser.

Nu när det är för sent att välja att inte intervenera så får vi därför nu hoppas att de västallierade överskrider mandatet från FN och ser till att göra vad som krävs för att eliminera Kadaffiregimen. Denna typ av halvmesyr som FN-mandatet utgör innebär på kort sikt ett mer utdraget inbördeskrig till skada för både Libyen och resten av världen och på lång sikt en risk att Libyen åter blir en terrorsponsor.