Alkohol och fattigdom

För att återigen bekräfta Kristdemokraternas rykte som nykterhetsfanatiskt förmynderiparti så skriver förmynderiminister Maria Larsson i en debattartikel nu att barnfattigdom skulle bero på....alkohol.

Exakt på vilket sätt det skulle orsaka fattigdom anger hon inte, än mindre kommer hon med minsta antydan till belägg.

Om vi ska vara välvilliga och anta att av avsaknaden av det skulle bero på utrymmesbrist och därför försöka föreställa oss vad hon menade, kan vi notera att det finns två tänkbara sätt: dels att utgifterna för alkohol innebär att det blir mindre över till annat och dels att det minskar förmågan att dra in inkomst.

Om vi börjar med utgiftsaspekten så är det förstås sant att givet att man inte har obegränsade inkomster så innebär utgifter på alkohol minskat utrymme för andra utgifter. Men i den mån detta är ett problem så bör man då för att begränsa detta problem sänka eller helst slopa de särskilda punktskatterna på alkohol för att minska risken att dessa utgifter skapar finansiella problem hos vissa personer, och det är knappast vad Larsson tänkt sig (tvärtom vill hennes parti höja alkoholskatten).

Dessutom har detta för övrigt ingen betydelse för de officiella fattigdomsmåtten då dessa utgår ifrån inkomst, inte "inkomst minus alkoholutgifter".

Om vi sedan fortsätter med inkomstaspekten så finns det inga belägg för att alkoholkonsumtion minskar inkomsten. Tvärtom visar så gott som alla studier (se exempelvis här) ett positivt samband mellan alkoholkonsumtion och inkomst mellan olika grupper.

Det faktum att muslimska invandrargrupper (som torde ha väldigt låg konsumtion av religiösa skäl) är kraftigt överrepresenterade bland personer med låg inkomst, illustrerar också att alkohol inte orsakar låg inkomst.

Nu kanske vissa skulle invända att orsakssambandet bakom den positiva korrelationen mellan alkohol och inkomst är det omvända, alltså att högre inkomst orsakar högre alkoholkonsumtion, snarare än tvärtom. Och förvisso är det nog huvudorsaken, men poängen är att det här illustrerar att det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion sänker inkomsten.

Då det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion skulle sänka inkomsten och då utgiftsaspekten talar för sänkt alkoholskatt, så är slutsatsen av en koppling mellan fattigdom och alkohol inte som Larsson tror att vi behöver mer förmynderi, utan snarare mindre (i form av sänkt alkoholskatt).