Barnfattigdom beror inte på jobbpolitiken

Tino Sanandaji påpekar att den barnfattigdom som nyvalde S-ledaren Håkan Juholt och andra inom vänstern tjatar så mycket om inte beror på regeringens jobbpolitik (alltså strategin med sänkta marginalskatter och stramare bidrsgssystem), utan snarare på dess (och den föregående S-regeringens) invandringspolitik.

Nästan två tredjedelar av alla fattiga barn har utländsk bakgrund och sannolikheten att de ska vara fattiga är nästan 8 gånger högre än för barn med svensk bakgrund.

Det är nog inte heller en alltför vågad gissning att vissa invandrargrupper, exempelvis somalier och afghaner är ännu mer överrepresenterade, medan invandrare från exempelvis Finland och Tyskland har en låg eller obefintlig överrepresentation.

Man kan ju ifrågasätta om detta i sig är ett skäl för att begränsa invandringen. Det är definitivt inte det om det är av omsorg för de fattiga invandrarna eftersom dessa i nästan alla fall skulle ha varit ännu fattigare i sina hemländer.

Det enda skälet, förutom den separata frågan om kostnader för statskassan, till det skulle då vara motstånd mot inkomstskillnader inom ett land, något som främst vänstern står för. Jag tvivlar dock på att Juholt skulle våga föreslå minskad invandring, i alla fall inte den asyl- och anhöriginvandring som bidrar till ökningen. Då är det då bekvämare att skylla det på jobbpolitiken, trots att det är sakligt felaktigt.