Butiker bör få själva välja betalningssystem

För en tid sedan förbjöd regeringen butiker från att ta ut avgifter vid kortbetalning. Syftet påstods vara att uppmuntra användning av kort.

Problemet är att den avgift som vissa, vanligen mindre, butiker tog ut helt enkelt var en vidarebefordring av den avgift som bankerna tog ut (att ta ut fasta avgifter från oss kortägare är tydligen inte nog för att bankerna ska få råd att genomföra elektroniska överföringar) och resultatet blev att de butiker som tidigare tog ut avgift ofta vägrade kortbetalningar för köp under en viss gräns som t.ex. 50 kronor.

Det blev med andra ord en kontraproduktiv effekt. Hade man velat reglera fram fler kortköp hade det då varit en bättre idé att tvinga bankerna sänka sina hutlösa avgifter.

Nu vill SD tillsammans med de rödgröna införa en reglering även av kontanthanteringen genom att kontanthantering ska ske i så kallade slutna system. Syftet sägs vara att minska rånrisken.

För all del så är såna bra, men problemet är att de kostar ganska mycket att installera, drygt 100000 kronor per kassa. Kanske det betalar sig på lång sikt eftersom försäkrings (mot rån)- och bokföringskostnader minskar, men det är inte säkert. Och då det ofta är svårt att få lån så kan det särskilt för mindre butiker skapa likviditetsproblem.

SD och de rödgröna tycks vara beredda att undanta små butiker, men ett sådant undantag skulle skapa ett nytt problem i form av att det då på grund av en tröskeleffekt kan bli olönsamt för många att expandera sin näring.

Precis som regeringens kortavgiftslag så riskerar alltså oppositionens kontanthanteringslag att skada handelns tillväxt.