Samarbete med MP bör undvikas

Nu står det då som sagt klart att trots att alliansen fick en något högre röstandel än i valet 2006 så kommer man förlora den egna majoriteten i Riksdagen. Hur ska då landet regeras. Det finns i princip 6 alternativ:

1) Samlingsregering med SD
2) Samarbete med SD där SD är stödparti i organiserad samverkan.
3) Samlingsregering med något av de rödgröna partierna
4) Samarbete med något av de rödgröna partierna där de är stödparti i organiserad samverkan.
5) Nyval
6) Alliansen regerar som obunden minoritetsregering.

De två första alternativen kan avfärdas direkt då alla i alliansen kategoriskt avvisat det. Det tredje och fjärde alternativen finns det en liten möjlighet till då Miljöpartuet (det parti som det troligen skulle vara frågan om) visserligen i princip avvisat det, men inte på ett kategoriskt sätt. Vilket innebär att det finns en viss öppning för det. Men även om det är ett möjligt alternativ, är det verkligen inte ett önskvärt sådant.

För att bryta upp från det rödgröna samarbetet och stödja alliansen så skulle Miljöpartiet nog kräva ett mycket högt pris. Och tvärtemot vissa framstående liberalers absurda fantasier om att Miljöpartiet skulle vara ett förhållandevis liberalt alternativ så är sanningen att dessa eftergifter skulle så gott som uteslutande vara antiliberala. Miljöpartistiska företrädare som Maria Wetterstrand och Maria Ferm och Jakob Dalunde har nämligen upprepade gånger sagt att det de ogillar med regeringen är att den sänkt skatterna för mycket,stramat år bidragssystemen för mycket, inte vill avveckla kärnkraften och inte är tillräckligt ambitiösa i sin klimatpolitik (trots att det 40% mål för 2020 som regeringen har är mer långtgående än i något annat land).

Med Miljöpartiet i regeringen eller som inflytelserikt stödparti skulle Sverige få kraftigt minskad frihet och tillväxt och kraftigt ökad arbetslöshet. Det är helt enkelt inte acceptabelt.

Alternativet nyval är väldigt lätt genomförbart, men knappast särskilt önskvärt heller. Risken är att väljare ser det som att etablissemanget underkänner deras åsikt, och det innebär att det nya resultat som det nyvalet skulle innebära förmodligen inte innebär någon förbättring av situationen.

Kvar står då det sista alternativet, att regeringen regerar som minoritetsregering, med i de frågor det är nödvändigt med "hoppande majoritet". Alltså driver igenom sin politik med det oppositionsparti som man är enig med i vissa frågor. Visserligen innebär det inte att man kan få igenom alla sina förslag heller då SD och de rödgröna är eniga i en del frågor, men det innebär nog faktiskt att en mycket större del av allianspolitiken kan drivas igenom än vid något av de andra alternativen.

Detta gäller som jag nu läste (och där måste jag erkänna att jag gav ett missvisande intryck i vissa tidigare poster) framförallt i budgetfrågor. Enligt de nya budgetreglerna så behövs nämligen inte en majoritet i riksdagen för att budgeten ska gå igenom. För att regeringen ska få igenom sin budget räcker det med att oppositionen inte ska gå ihop om en gemensam alternativ budget. Och då sannolikheten för att de rödgröna och SD skulle gå ihop om en gemensam budget är i princip noll så skulle det faktiskt gå att få igenom större delen av regeringens politik, åtminstonde i frågor som rör budgeten.

Det som skulle kunna hota detta vore om de rödgröna och SD båda ilsknar till över deras bristande inflytande och kräver ett misstroendevotum och gemensamt röstar för det.

Det vore isåfall beklagligt förstås men det finns en god chans att vi skulle kunna undvika det osh skulle det ändå ske skulle vi hamna i situation nummer 5 med ett nyval. Och om nyvalet sker med bakgrund av det så är sannolikheten större att väljarna straffar de ansvariga (de rödgröna och SD) än om nyval direkt utlystes bara för att de etablerade partierna anser att väljarna röstade fel.

Regeringen bör därför ge upp planerna på MP-samarbete och istället försöka styra som minoritetsregering och med den nya budgetlagen som hjälp ensam driva igenom budgeten och i andra frågor försöka använda sig av "hoppande majoriteter".