Om ekonomistas "valplattform"

Av Maria Eriksson tipsas jag om att Jonas Vlachos på sajten ekonomistas har upprättat ett "nationalekonomiskt valmanifest".

Manifestet innehåller både bra och dåliga inslag. Till de bra inslagen som jag helt eller huvudsakligen instämmer i hör förslagen om sänkt bolagsskatt (kanske den skattesäkning som skulle ha den mest positiva effekten på BNP-tillväxten), avskaffad hyresreglering, betygsreform och privatiseringar av statliga tillgångar till marknadspriser.

Vad som är i varierande grad dåligt är de inte mindre än fem förslagen till skattehöjningar som finns med. Att höja fastighetsskatten och matmomsen är förvisso betydligt mindre tillväxtfientligt än många andra skatter (inklusive för övrigt alkoholskatt), men de är ändå svagt negativa. Enbart om man direkt kopplar det till att finansiera sänkningar av ännu mer tillväxtfientliga skatter så kan de sägas vara positiva.

Att återinföra arvsskatten är faktiskt dåligt för tillväxten eftersom det försvagar incitamenten till sparande och eftersom det kan allvarligt skada många företag vid generationsskiften.

Att höja koldioxidskatten är detsamma som att höja beskattningen av transporter industriell verksamhet och skulle därför vara uppenbart tillväxtfientligt, särskilt då om det införs ensidigt. Vlachos tycks vara medveten om det varför han talar om att det är önskvärt att införa det i hela världen. Men den som tror att den amerikanska kongressen kommer att gå med på något sådant känner inte amerikansk politik (Inte ens när det mer "gröna" av de två stora partierna, demokraterna, hade 60 av 100 platser i senaten så kom något sådant förslag att antas). Och även i många andra viktiga ekonomier, inte minst då Kina och Indien är motståndet om möjligt ännu mer kompakt. Vad gäller negativa externaliteter så har inga sådana kunnat bevisas.

Sedan vad gäller förslaget om en differentierad, statlig och obligatorisk är det både bra och dåligt. Att a-kassan ska vara differentierad baserad på vilken yrkesgrupp man tillhör och andra riskfaktorer är självklart då det ökar gör det till mer av försäkring och mindre av bidrag. Att den ska vara statlig är också självklart så länge som den är skattesubventionerad (sen kan man ifrågasätta det). Att den ska vara obligatorisk är däremot fel av flera skäl. Det strikt nationalekonomiska skälet för det är att det försvagar incitamenten då den innebär en de facto skattehöjning för dem som tvingas in, samtidigt som deras ersättning vid arbetslöshet blir högre.

Vlachos nämner inte denna effekt, samtidigt som han bara har ett argument för, nämligen att frivillighet skapar så kallad adverse selection, alltså att folk när de tecknar försäkring inte nämner att de har högre risk än andra. Men om avgiften och/eller ersättningen differentieras baserat på kända riskfaktorer som till exempel yrkestillhörighet och om man kräver att man varit med tillräckligt lång tid för att få ersättning så är det problemet minimalt, nästan obefintligt.