tisdag 31 december 2013

Vad ändras för Lettland med eurointrädet?

Trots alla förutsägelser de senaste 4 åren om euroområdets snara upplösning har det inte skett. Och inte bara har någon upplösning eller ens någon uppdelning skett (inte ens Grekland har lämnat), utan det har expanderat. Först gick Estland med 2011 och imorgon, 1 januari 2014, går även Lettland med.

Lettlands regering har varit fast besluten att driva igenom det, så till den milda grad att man sänkte momsen i princip enbart för att klara inflationskriteriet, men opinionsundersökningar visar att det finns en majoritet emot.

Rent ekonomiskt/penningpolitiskt förändras dock i princip ingenting. Lettland har sedan länge (precis som Estland innan de införde euron) haft en fast växelkurs för sin valuta gentemot euron. Och en fast växelkurs är, särskilt givet fria kapitalrörelser, ekonomiskt likvärdigt med att ingå i en valutaunion. Penningpolitiken i Lettland har sedan 1999 bestämts av ECB i Frankfurt i princip lika mycket som om man haft euron som valuta.

Så varför är vissa så mycket emot och varför har den lettiska regeringen drivit igenom det?

Det finns två huvudskäl emot, och tre för. Det ena huvudskälet emot är att många av ickeekonomiska (känslomässiga/sentimentala/nationalistiska och kanske estetiska) skäl föredrar att ha lats som valuta istället för euron. När Danmark, vars krona också hade och har fast växelkurs mot euron,  2000 hade folkomröstning om att införa euron så framförde framförallt nationalistiska Dansk Folkeparti såna argument emot, och många i Lettland tänker nu säkert på liknande.

Sen finns det säkert en del av de som är emot eurons införande som hade föredragit om latsen haft flytande växelkurs och Lettland en egen penningpolitik. De ogillar förstås i grunden status quo lika mycket som den nya ordningen, men eftersom de praktiska svårigheterna med att ge upp en fast växelkurs är mindre än de praktiska svårigheterna med att återgå till en nationell valuta, så innebär euromedlemskapet att deras mål blir svårare att uppnå.

När det gäller skälen för så är det första att som formell EMU-medlem så får Lettland en representant i ECB:s beslutande styrelse, och får därmed åtminstone ett begränsat inflytande över penningpolitiken.

De två andra skälen är delvis en spegelbild av skälen emot. Dels finns det ekonomiska skäl för att vara med i en valutaunion i form av eliminerade transaktionskostnader vid växling och bättre transparens som dock är ganska små. Sen kan det där med att det är svårare att ta sig ur en valutaunion än en fast växelkurs ses som en fördel för det innebär att växelkursrisken elimineras på ett mer trovärdigt sätt.

Huvudskälet varför just Lettland, liksom Estland före dem och (troligen) Litauen efter dem, är så angelägen att ha euro som valuta är dock att de vill göra allt de kan för att så att säga undvika att de åter får rubel som valuta. Den långa eran av ockupation av de baltiska länderna från Rysslands sida, särskilt då den ockupation som skedde när Ryssland gick under namnet Sovjetunionen, har traumatiserat de baltiska länderna och allt som kan ses som en knytning av länderna till väst, och därmed distansering från Ryssland, ses därför som strategiskt nödvändigt för att förhindra att det någonsin händer igen.

Inga kommentarer: