Nationalism och EU & Invandringskritik

Utrikesminister Carl Bildt menade i en debattartikel att främlingsfientlighet och EU-fientlighet hör ihop. Detta har upprört vissa andra bloggare som Flute och Cornucopia som intygar att deras fientlighet mot EU inte alls avspeglar fientlighet mot invandring.

Något jag inte alls betvivlar. Men det de missar är att även om det inte behöver hänga ihop så kan det hänga ihop och gör ofta det.

En på sätt och vis logisk implikation av en etnisk nationalistisk ideologi är nämligen att motsätta sig allt som innebär att den egna gruppens inflytande, särskilt över sig själv, begränsas. Detta innebär då dels att man motsätter sig att utländska politiska entiteter, som exempelvis EU, får något inflytande, men också att man motsätter sig att invandrare som tillhör andra grupper får inflytande, något som implicerar motstånd mot sådan invandring. I stater med flera infödda etniska grupper innebär det också motstånd mot andra infödda grupper, ett bra exempel på det är det finskt etnisktnationalistiska partiet Sannfinländarnas negativa syn på finlandssvenskar och svenska språket i Finland som då är kopplad till andra saker som upplevs som hot mot etniska finnars ställning, som invandrare och EU. Invandringsmotstånd och EU-motstånd är alltså i fallet Sannfinländarna inte bara kopplade till varandra utan också till deras svenskfientliga hållning.

Att EU innebär mer eller mindre fri invandring inom EU är förstås också något som gör personer som ogillar invandring ännu mer negativ till EU.

Det innebär dock inte att man kan vara kritisk mot vare sig EU eller invandring av andra skäl.

Att vilja begränsa framför allt asylinvandring men också anhöriginvandring kan ha den marknadsliberala grunden att vilja begränsa de betydande statliga utgifter som sådan invandring innebär. Och att vilja begränsa arbetskraftsinvandring kan, som är fallet när det gäller exempelvis LO, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, grunda sig på övertygelsen att det ökade utbudet av arbetskraft det innebär försvagar löntagarnas förhandlingsläge gentemot arbetsgivarna något som i sin tur sänker lönerna, något de ser som negativt.

Oavsett om man tycker att dessa argument är hållbara eller ej, så är de inte i sig främlingsfientliga, utan snarare utgiftsfientliga respektive lönesänkningsfientliga.

På motsvarande sätt kan motstånd mot EU ha helt ickenationalistiska grunder.Många invandringsförespråkare är exempelvis negativa till EU faktiskt åtminstone delvis på basis av att samarbetet delvis består av ansträngningar för att hindra folk som kommer från länder utanför EU (eller rättare sagt EU/EES) från att komma in.

Och det finns förstås också många marknadsliberala och socialistiska skäl att vara emot EU också. I det marknadsliberala fallet de kostnader för staten som avgiften för EU-budgeten innebär och de regleringar som EU påtvingar medlemsstaterna och i det socialistiska fallet de avregleringar som EU påtvingar medlemsstaterna (exempelvis i Sveriges fall den alkoholliberalisering som EU påtvingat den svenska staten).