Hur skapar jobbskatteavdraget jobb?

Katrine Kielos hävdar att påståendet att jobbskatteavdrag eller liknande kan skapa jobb bygger på "amerikanska forskiningsrapporter" och att det inte är tillämpbart på Sverige eftersom här kommer fackföreningarna att stoppa de sänkningar av arbetskraftskostnaderna som sysselsättningsökningen bygger på.

Detta är en intressant invändning, inte minst eftersom den innebär ett indirekt medgivande av att sänkta löner skapar fler jobb, något socialister annars frenetiskt försöker förneka, men den håller inte av 3 skäl:

1) För det första är det inte enbart genom lönejusteringar som det skapar kobb, utan även genom snabbare matchning då arbetssökande anstränger sig hårdare, något leder till att vakanser fylls snabbare.

2) För det andra är det inte så att alla anställda omfattas av kollektivavtal. På minst en fjärdedel av alla företag saknas det. Där utgör alltså inte facken något hinder för att öka sysselsättningen genom lägre löner.

3) Då kollektivavtal endast sätter ett minimum för löneökningar så kan jobbskatteavdraget ändå sänka arbetskraftskostnaderna även på företag med kollektivavtal genom att löneökningar utöver avtal (så kallad "löneglidning" begränsas.

Det är förvisso sant att facken ändå begränsar den sysselsättningsökning som jobbskatteavdraget annars skulle kunnat innebära. Men det handlar alltså bara om att begränsa något, inte om att förhindra.

För övrigt är Kielos påstående om att det innan finanskrisen inte var någon stark sysselsättningsökning direkt felaktig. Faktum var att sysselsättningsökningen mellan 2006 och 2008 var den snabbaste under hela den period som SCB:s statistik omfattar (från 1980), detta trots att 2008 års siffra berördes negativt av krisen.