Feministiskt argument mot "jämställdhetsbonus"

Min favoritsocialist Katrine Kielos framför idag ett feministiskt argument mot en av de få faktiskt antiliberala förändringar som regeringen genomfört, nämligen den så kallade "jämställdhetsbonusen":

"Var fjärde ensamstående mamma är fattig och precis som vänsterpartiets Ulla Andersson konstaterar på Aftonbladet Debatt är den enda reform denna grupp åtnjutit sedan 1994 en höjning av underhållsstödet. Det höjdes då med 100 kronor. Jämför det med att en jämställdhetsbonus på 3?000 kronor anses vara en rimlig summa för att övertala pappor att stanna hemma med sina barn och ni får en bild av hur olika grupper (och kön) prioriteras i svensk politik."

Om (med betoning på om) man nu ska öka utgifterna på något, så vore det mer logiskt för personer som bryr sig om kvinnor att satsa på underhållsstödet, snarare än en "jämställdhetsbonus" (som också är en utgiftsökning). Men för de borgerliga feministerna är det viktiga inte kvinnors välmående, utan att tvinga män och kvinnor att vara likadana.