"Utredningar" som ett sätt att slippa ta beslut

Ifjol meddelade regeringen att den så kallade TV-licensen ska bli kvar till åtminstone 2020. Trots att många inom alliansen förespråkade att det skulle slopas så lyckades Anders Borg blockera ett sådant beslut. För att inte uppröra de som förespråkade ett avskaffande allt för mycket så sa man dock samtidigt att man skulle utreda frågan. Saken var dock att man redan hade gjort en utredning och den kom fram till att den borde slopas, en slutsats man dock alltså ignorerade.

Så efter att ha utrett frågan en gång så beslutade man sig för att göra motsatsen av dess slutsats samtidigt som man tillsätter en ny utredning om exakt samma fråga!

Det verkar bli lite samma sak i frågan om att införa krav på feministiska formaliteter vid sex, som i den allmänna debatten felaktigt benämns som "krav på samtycke" (felaktigt eftersom krav på samtycke i praktiken redan finns). Då Socialdemokraterna har tillgång till juridisk expertis som informerat dem om att det vore väldigt dåligt vill de inte införa det, men de står inför betydande press från ett fåtal högljudda och inflytelserika feminister inom och utanför partiet att ändra sig.

Så vad gör de? Ja, de föreslår att frågan ska utredas. Nu har ju, precis som med TV-"licens" frågan, redan frågan utretts och slutsatsen var att ett sådant formalitetskrav inte var lämpligt för definitionen av våldtäkt. Och det vet förstås S-ledningen. Så detta förslag om utredning tycks syfta till att undvika att ta den feministiska positionen utan att direkt avvisa den.

Skillnaden mellan de båda fallen är att i det första är undvikande av beslut antiliberalt, i det andra liberalt. Men det gemensamma är alltså att beslut om "utredning" används för att slippa ta ett beslut man är emot men inte vill argumentera emot.