Problemet med avdragsrätt för gåvor

Kristdemokraterna har länge varit det klart minst tillväxtpositiva av de borgerliga partierna. Man är minst entusiastisk inför skattesänkningar rent allmänt sett och det skattesänkningsutrymme man trots allt ser vill man i första hand ska gå till sänkningar som har ingen eller nästan ingen effekt på tillväxten, som sänkt skatt på pension, sänkt löpande beskattning av fastigheter och avdragsrätt för gåvor.

I två av dessa exempel, den löpande beskattningen av fastigheter och skatt på pensioner så kan man i och för sig dock hävda att de åtminstone är positiva ur frihetssynpunkt även om de inte är nämnvärt positiva ur tillväxtsynpunkt.

Idén om avdragsrätt för gåvor är betydligt värre. Inte bara är det inte positivt för tillväxten utan det är tveksamt om det är positivt för friheten. Till skillnad från andra skattesänkningar som säger att man får behålla sina pengar oavsett vad man använder dem till så innebär det här att det villkoras med att man ger bort dem till någon annan. Det är därför som såna avdrag i USA med rätta brukar betecknas som "tax expenditures" då de funktionellt är likvärdiga med formella subventioner, med den enda skillnaden att de förmedlas av skatteverket istället för andra myndigheter.

Vad som gör det hela värre, som Eric Erfors på Expressens ledarsida konstaterar, är att staten dessutom kommer att avgöra vilka organisationer som är värdiga och vilka som inte är värdiga, vilket lär innebära mer byråkrati och godtyckliga och/eller politiskt motiverade gränsdragningar.

Det innebär i sin tur ökad statlig styrning av den "civila sektorn". Förespråkarnas brukar hävda att avdraget behövs för att gynna av staten fristående hjälpverksamhet, men i själva verket kommer det innebära statlig styrning av just denna hjälpverksamhet då dessa kommer att vilja anpassa sig efter skattebyråkraternas krav.