Oppositionens stulna begreppsbudget

Ayn Rand påpekade en gång att vissa använder sig av det hon kallade "stulna begrepp"-alltså begrepp som rycks från sitt sammanhang och används för att förneka det som begreppen baserar sig på.

Som exempel finns exempelvis att vissa extrema filosofiska skepticister menar att vi inte kan veta säkert om vi existerar samtidigt som detta förnekande bygger på just den existens som förnekas. Ett annat exempel är den franske anarkisten Proudhons tal om att "egendom är stöld". "Stöld" förutsätter att någon äger det som tas, alltså att någon form av egendom existerar.

Nu när de 4 oppositionspartierna, Mp, V, S och SD, lagt fram sina budgetförslag så kan det konstateras att de på motsvarande sätt rycker det tillgängliga budgetutrymmet från det sammanhang där det skapas och försöker låtsas att det skulle existerar även med deras politik.

De 4 oppositionspartiernas politik skiljer sig åt en del, men de har det gemensamt att de alla säger nej till de tillväxtfrämjande skattesänkningar som regeringen föreslår, alltså ett femte jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt och sänkt restaurangmoms.

Ingen av dem förutom Miljöpartiet föreslår alternativa tillväxtfrämjande skattesänkningar och dessa är av skäl jag förklarade i föregående post djupt otillfredsställande. Och  de små positiva effekter som dessa ändå har lär mer än väl förtas av Miljöpartiets höjningar av energiskatter och andra åtgärder för att begränsa användandet av fossila bränslen och kärnkraft.

Samtidigt som deras skattepolitik motverkar sysselsättningen jämfört med regeringens så föreslår alla fyra en sysselsättningsbegränsande ökningar av utgifterna på a-kassan och sjukpenningen.

Resultatet av såväl skatte- och utgiftspolitiken från oppositionspartiernablir lägre tillväxt och lägre sysselsättning än med regeringens politik, vilket innebär att skatteintäkterna blir lägre och utgifterna blir högre än vad oppositionspartierna räknar med när de utgår från regeringens tillväxt- och sysselsättningsprognoser.

Då dessa prognoser, och därmed också det reformutrymme det innebär, förutsätter regeringens politik så blir de därmed "stulna begrepp" när de används som basis för oppositionens bidragslinje.