Snyltar personer utanför a-kassan på andra?

Ett av de argument som ibland förs fram för att göra medlemskap i a-kassan obligatorisk ( jag har bemöt andra vanliga argument här) är att de som väljer att stå utanför ändå kan förlita sig på socialbidrag (eller "försörjningsstöd" som det numera heter på byråkratsvenska) om de förlorar jobbet samtidigt som när de arbetade slapp betala a-kasse avgift och att de därför utnyttjar systemet.

Men detta bortser från att när folk arbetar betalar de skatter som finansierar socialbidrag. Dessa skatter är i nationalekonomisk bemärkelse helt likvärdig med a-kasseavgifter, särskilt då om de är obligatoriska. Att de inte formellt "öronmärkts" är bara en bokföringsformalitet som inte har någon meningsfull nationalekonomisk betydelse.

De enda som får socialbidrag som inte betalat dessa skatter som finansierat socialbidragen är personer som inte arbetat i Sverige, alltså vanligen invandrare och ungdomar, men dessa skulle hursomhelst inte ha betalat någon a-kasseavgift om systemet ändrats så att a-kasseavgift vore obligatorisk för personer som arbetar i Sverige, så de är irrelevanta för denna diskussion.

Ja, faktum är att eftersom de också betalar skatter i form av den så kallade arbetsmarknadsavgiften i arbetsgivaravgifterna som finansierar större delen av a-kassans utgifter så är det snarare personerna utanför a-kassan som missgynnas.

Just det faktum att de missgynnas är för övrigt ett annat argument som ibland framförs för att göra det obligatoriskt, ibland av samma personer som framfört det föregående argumentet trots att de båda argumenten motsäger varandra.

Men det argumentet håller inte heller för att även om dessa personer missgynnas nu så upplever de att de skulle missgynnas ännu mer om de var med i a-kassan.  Och om problemet är att de missgynnas så kan aldrig lösningen vara att missgynna dem ännu mer.