Bostadsmarknad, inte arbetsmarknad, bakom räntehöjningar

Efter Riksbankens senaste räntehöjning så hävdar ett antal socialdemokratiska tyckare, exempelvis Aftonbladets Karin Pettersson, att detta bevisar att regeringens grundläggande jobbpolitik misslyckats.

Resonemanget är att Riksbanken höjde på grund av att man tror att man nått jämviktsarbetslösheten, och då arbetslösheten nu är väldigt hög så innebär det att jobbpolitiken inte sänkt den strukturella arbetslösheten.

Problemet med det resonemanget är för det första att räntorna faktiskt fortfarande är mycket lågt i ett historiskt perspektiv. Den nuvarande styrräntan på 1.5% kan jämföras med 2.5% när regeringen tillträdde.

För det andra är det inte arbetsmarknaden, utan bostadsmarknaden som provocerat höjningen. Det finns inga tecken på en ökning av vare sig löneökningstakten eller konsumentprisinflationen (exklusive boräntorna som är en funktion av Riksbankens räntebeslut). Däremot så har den aggregerade skuldbördan fortsatt öka till nya rekordnivåer.

Det finns i och för sig bättre lösningar på detta problem, men då räntehöjningar är allt Riksbanksledningen kan förfoga över är det vad som motiverar majoriteten i Riksbanksledningen att höja räntan trots att arbetslösheten ligger klart över jämviktsnvån.