Arbetslinje i konflikt med frihetslinje?

P.J. Anders Linder menar liksom tidigare Mats Odell och Mattias Lundbäck att det kan finnas en konflikt mellan arbetslinjen, där arbetade timmar ska maximeras, och en frihetslinje, där friheten ska maximeras. Vidare menar de då att frihetslinjen är överordnad, något som jag håller med om.

Förvisso är det möjligt med en sådan motsättning, om staten beslutar sig för tvångsarbete eller om den direkt subventionerar arbete eller beskattar fritid.

Och den svenska staten har ibland, och fortsätter delvis ägna sig åt sådant. Den nu avskaffade värnplikten var ett konkret exempel på tvångsarbete.

Vissa arbetsmarknadspolitiska aktiviteter som exempelvis instegsjobben är konkreta exempel på subventionering av arbete.

Många kvinnors arbete är också de facto subventionerade då dagissubventionerna är högre än de skatteintäkter som arbeterna genererar (särskilt då om man räknar bort de sociala förmåner som det genererar för kvinnorna).

I dessa fall finns det en konflikt mellan arbetslinjen och frihetslinjen.

I det sistnämnda fallet gäller dock det enbart om kvinnorna annars inte hade gjort något alls, inklusive själva sköta sin barnomsorg, vilket faktiskt också är ett arbete.

Vilket för övrigt är varför det så kallade vårdnadsbidraget tvärtemot vad Mats Odell påstår inte utgör en försvagning av arbetslinjen jämfört med den socialdemokratiska linjen att enbart subventionera dagis.

Men om man bortser från dessa specialfall så existerar ingen motsättning mellan en arbetslinje eller en frihetslinje. För de allra flesta så är det nämligen så att arbete beskattas medan icke-arbete subventioneras av staten. Att då sänka skatten på arbete är då något som stärker både arbetslinjen och frihetslinjen.