Ett annat sätt att minska statsskulden

P.J. Anders Linder ifrågasätter det kloka i att som Anders Borg satsa på att minska statsskulden från redan låga (i både svenskt historiskt och internationellt perspektiv) 35% av BNP till 21% av BNP 2014.

Att det allt annat lika är bra att skuldkvoten sjunker tycker jag står klart (särskilt då i dessa tider då olika länder får akuta problem på grund av stora underskott), men å andra sidan finns det andra saker som vore ännu bättre. Mer specifikt så vore det bättre med offensiva tillväxt- och sysselsättningshöjande skattesänkningar i form av framförallt sänkt bolagsskatt och generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna.

För medan Sverige kan vara nöjd över det statsfinansiella läget så är arbetslösheten och utanförskapet fortfarande (och lär förbli även om det blir fortsatt högkonjunktur) något som det finns anledning att vara väldigt missnöjd med. Offensiva skattesänkningar för att åtgärda det är helt klart mer angeläget än att sänka skuldkvoten med någon extra procentenhet.

Dessutom så behöver inte sådana skattesänkningar nödvändigtvis stå i konflikt med lägre skuldkvot. Detta dels eftersom den högre tillväxt och lägre arbetslöshet de genererar innebär att de minskar överskottet mycket mindre än vad en statisk analys (en som utgår från att beteende inte påverkas) ger vid hand. Dessutom innebär den högre tillväxten att BNP blir större, vilket givet en viss statsskuld i kronor innebär en lägre skuldkvot.

Så det är därför fel av regeringen att använda omsorg av statsfinanserna som ursäkt för att inte genomföra tillväxt- och sysselsättningsfrämjande sänkningar av bolagsskatten och arbetsgivaravgifterna.