lördag 8 december 2012

Snöröjningsparadoxen

Sverige är på det stora hela faktiskt ett rätt så bra land att leva i, faktiskt bland de bättre i världen. Det finns dock negativa saker. En del är politiska, och de brukar jag diskutera och kritisera här.

Sen finns det också negativa saker som inte är politikernas fel. Det värsta av dem enligt mitt tycke är att det snöar en hel del under vintern. Jag vet att de flesta ungar och även vissa vuxna tycker att det är kul med snö, men jag och många andra associerar mest snön med de trafikproblem som den orsakar.

Att förhindra att det snöar går tyvärr knappast, åtminstone inte till en rimlig kostnad. Det är i och för sig möjligt att oskadliggöra nederbördsområden genom att strö silverjodid och kolsyresnö över moln så att de upplöses i nederbörd innan de når oss, som kineserna gjorde under sommar-OS i Peking 2008, men att göra det med varje nederbördsområde som hotar oss under vintern skulle vara på tok för dyrt och kan dessutom medföra negativa bieffekter. Så därför så måste vi hantera det genom att skicka ut snöröjare i traktorer och plogbilar på vägarna.

När det nu som den senaste veckan har snöat ovanligt mycket till och med för att vara Sverige, då blir det dock omöjligt för snöröjarna att hinna med allt i tid, varför omfattande trafikproblem  som ni nog alla hört eller rent ut av själva upplevt, uppstått. Dessa trafikproblem skapar i sin tur problem för många att ta sig till sina arbeten i tid, varför det också blir störningar i produktionen.

Samtidigt påpekar vissa att snökaoset trots det faktiskt kanske kan höja BNP. Detta eftersom det arbete som slås ut oftast kommer utföras till slut, bara med viss försening, samtidigt som sysselsättningen bland snöröjare ökar.

För snöröjning så existerar därför paradoxen att trots att deras uppgift definitivt är något nyttigt, ja helt avgörande för att samhället ska fungera då stora mängder snö gör det svårt eller omöjligt för alla fordon (förutom naturligtvis snöröjningsfordonen samt snöskotrar om nu det senare räknas som ett fordon) att ta sig fram, så är en ökad mängd snöröjning i det här fallet inte något som innebär ökat välstånd.

Givet att det snöar så är deras jobb något viktigt och nyttigt, men det bästa hade varit om det inte snöat så vi inte hade behövt deras tjänster. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av ökade snömängder är därför något dåligt.

Denna paradox är inte unikt för yrket snöröjare. En liknande paradox finns för sjukvårdspersonal. Givet att vi blir sjuka eller skadade så är deras jobb viktigt och nyttigt, men det är klart att det bästa hade varit om vi alla varit friska och oskadade. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av att vi blir sjukare eller oftare skadade är något dåligt.

Hur allvarlig är då denna paradox för BNP-begreppet? Inte särskilt faktiskt, men det är klart att när vi beräknar hur mycket rikare vi egentligen är jämfört med länder där det inte snöar, exempelvis länderna kring Medelhavet, då bör vi från Sveriges BNP dra av utgifter för snöröjningen, eftersom man i de snöfria länderna får nyttan av såna tjänster så att säga gratis av "moder natur"