Självmål från tidningen Arbetets ledare

Tidningen Arbetets ledare avvisar, återigen idén att lägre ingångslöner skulle vara ett sätt att sänka arbetslösheten i allmänhet, och arbetslösheten bland unga och invandrare i synnerhet.

Inget nytt under solen där, vad som däremot är nytt och anmärkningsvärt är att man argumenterar för det genom att använda sig av Calmfors-Drifillhypotesen. Då slutsatsen från den sägs vara att halvstarka fackföreningar innebär högre arbetslöshet än starka, och svaga, fackföreningar så är det bättre att behålla den traditionellt starka ställning som fackföreningarna haft i Sverige.

Men här vilseleder de genom att enbart redogöra för en del av dess slutsatser. De underlåter att berätta varför teorin kommer fram till att starka fackföreningar kan leda till lägre arbetslöshet än om facken är halvstarka.

Dels bör man för det första konstatera om man läser akademiska diskussioner av den att det teorin diskuterar är tvärtemot vad de påstår inte fackens styrka i sig, utan graden av centralisering av lönebildningen. Och anledningen till att helt centraliserad lönebildning innebär lägre arbetslöshet än bara halvcentraliserad är att det finns mycket lägre anledning vid det förra än det senare att försöka pressa upp lönerna ovan marknadsnivå eftersom högre  nominella lönehöjningar tenderar att leda till högre priser, vilket neutraliserar effekten på reallönerna. Om det däremot är så att lönebildningen är halvcentraliserad då är den prishöjande effekten av ens egna lönehöjningar något som främst drabbar andra löntagare, medan det vid ett helt centraliserat system blir så att de som får nyttan av de högre lönerna (dvs alla löntagare) drabbas av nästan hela bördan av högre priser.

Av den anledningen har facken vid full centralisering svagare incitament att höja lönerna över marknadsnivå, och paradoxalt nog blir därför utfallet av ett helt centraliserat system närmare det som ett helt decentraliserat system (alltså där lönen sätts enligt individuella avtal, och inte kollektivavtal) än utfallet från ett halvcentraliserat system

Att använda en sådan teori, som alltså bygger på att full centralisering begränsar arbetslösheten genom att begränsa lönelyften, som argument för att lägre löner inte skulle sänka arbetslösheten är därför värsta självmål.