Pensionärer betalar inte mer i skatt

Jag har tidigare kommit med argument om varför påståendet från pensionärsorganisationer och andra om att pensionärer utsätts för en orättvis "pensionärsskatt" är felaktigt, nämligen:

1) Pension är inte att betrakta som "uppskjuten lön", eller åtminstonde inte enbart det. För de med de lägsta pensionerna (garantipension) är det snarare ett bidrag. Och även för andra är det minst lika mycket kapitalinkomst och försäkringsinkomst eftersom pensionsnivån beror på pensionspengarnas kapitalavkastning och hur länge man lever.

2) Olika former av inkomst har alltid beskattats olika och då skatt på pension till skillnad från många andra skatter knappast påverkar vare sig tillväxt eller sysselsättning negativt så är det inte orimligt givet ett begränsat skattesänkningsutrymme att fokusera på sänkningar av andra mer tillväxt- och sysselsättningshämmande skatter.

Nu påpekar dessutom DN:s ledarsida att det nog inte ens är så att pension beskattas högre än arbetsinkomster eftersom löntagarna betalar en så kallad "allmän löneavgift" som pensionärer inte betalar. Tar man hänsyn till det försvinner skillnaden som pensionärsorganisationer och andra gnäller om.

Östros vilseleder-igen

Thomas Östros går till angrepp mot regeringens skattepolitik och anklagar regeringen för att vilja genomföra omfattande skattesänkningar.

Jag anser i likhet med många andra att det vore bra med fler skattesänkningar-iallafall om de är tillväxtfrämjande och sker i den grad utgifterna för utanförskapet minskar. Många av de skattesänkningar som sägs vilja göras är också klart tillväxtfrämjande, som sänkt bolagsskatt, sänkt statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

Nu lär det dock knappast bli så stora skattesänkningar eftersom det Östros räknat samman är alla förslag från alla partier-trots att Östros mycket väl vet att det råder oenighet om många förslag och att många därför inte kommer genomföras. Skulle man på motsvarande sätt räkna samman alla utgiftsförslag från alla tre rödgröna partier skulle man få en mycket hög summa i utgiftsökningar.

Kort sagt-Östros är ohederlig, men det är knappast någon nyhet.

Intressant nog håller Östros också tyst om en skattesänkning som det länge flaggats för (och som av en slump(?) faktiskt presenterades idag formellt), trots att detta är en av få skattesänkningar som inte har en positiv effekt på tillväxten eller sysselsättningen (Det är dock naturligtvis möjligt att förespråka det på icke-ekonomiska grunder). Anledningen till tystnaden är förmodligen att Östros själv förespråkar det och inte vill erkänna att regeringen i någon fråga gör något han anser är rätt.

Fortsatt lånedriven konsumtionsboom-och fortsatt svaghet i andra sektorer

Utlåningstillväxten till hushållen steg igen i februari till 9,3%, samtidigt som penningmängdstillväxten steg från 7,5% till 9,0%. Detta indikerar att den tidigare trenden med en kreditdriven konsumtionsboom fortsätter.

Dock fortsätter samtidigt svagheten i andra delar av ekonomin, då utlåningen till företag föll med 5,9% jämfört med ett år tidigare (i januari var minskningen 5,0%), något som antyder att investeringarna fortsätter att falla.

Även handelsöverskottet fortsätter att falla och var i januari-februari sammanlagt bara 8,9 miljarder, att jämföra med 14,5 miljarder i januari-februari 2009 och 23,1 miljarder i januari-februari 2008.

Kort sagt så ökar konsumtionen (såväl den privata som offentliga) medan sparandet (både i form av investeringar och handelsöverskott) snabbt faller.

Statistiska källor: SCB1, SCB2

Varför facken skapar arbetslöshet

Som bekant har nu fackförbundet Handels varslat om strejk till 1 april (tyvärr lär det inte visa sig vara ett aprilskämt). Deras krav är mycket höga-en ökning på hela 3,7% för butiksanställda. Till detta kommer den kostnadsdrivande effekten av andra krav, som rätt till heltid. Med tanke på hur hög arbetslösheten är och med tanke på hur lätt handeln idag har att rekrytera personal så är detta ett fullständigt orimligt krav. Det är nödvändigt att Svensk Handel står på sig och inte går med på något som ens är i närheten av detta.

Frågan är då varför Handels driver så orimliga krav. Dick Erixon menar att facken kanske medvetet försöker skada ekonomin för att sabotera för en regering man inte gillar.

Det ligger nog en del i det. Även om facken kanske inte önskar högre arbetslöshet så är det helt klart så att de struntar i om deras krav gör deras medlemmar (för att inte tala om icke-medlemmar) arbetslösa. De vet nämligen att eftersom så få vågar tala klarspråk i frågan kommer ingen att skylla högre arbetslöshet på dem, utan folk i allmänhet kommer att skylla det på en regering som facken ogillar. Samtidigt kommer folk att ge facken äran för att de som får behålla jobben inom dessa branscher får högre löner.

Kort sagt, regeringen får skulden för alla negativa konsekvenser av för höga lönekrav medan facken får äran för alla positiva konsekvenser. Med detta i åtanke är det knappast orimligt att anta att facken är beredda att kräva lönehöjningar på nivåer som de själva vet kommer att höja arbetslösheten.

Vänsterns dubbelmoral i Israel-Palestina frågan

Många motståndare till Israel brukar hävda att Israel "kollektivt bestraffar" Gaza för att en stor majoritet där röstade fram den våldsinriktade islamisk fundamentalistiska rörelsen Hamas till makten. Det har vidare hävdats att det är fel att försöka låta bli att ha med Hamas att göra, eftersom Hamas valdes på ett demokratiskt vis.

Nu handlar dock för det första inte blockaden i sig om att bestraffa Gazaborna för deras idiotiska röstande, utan snarare om att förhindra att Hamas och liknande grupperingar ska kunna smuggla in vapen.

Dessutom kan det noteras att helt plötsligt verkar vänsteranhängare se det som OK med kollektiv bestraffning. Helle Klein förespråkar idag att frihandeln mellan Israel och EU ska stoppas eftersom hon inte gillar den nuvarande israeliska högerregeringen och dess beslut.

Om denna uppmaning skulle följas skulle det dock drabba alla israeler inklusive medlemmar av den arabiska minoriteten och andra motståndare till Netanyahu (och det skulle för övrigt även drabba oss, eftersom frihandel gynnar vår ekonomi) och således utgöra ett fall av "kollektiv bestraffning". Dessutom innebär det att man motarbetar en demokratiskt vald regering, något som tydligen är OK om det gäller Likud men inte om det gäller Hamas.

Hur skapar jobbskatteavdraget jobb?

Katrine Kielos hävdar att påståendet att jobbskatteavdrag eller liknande kan skapa jobb bygger på "amerikanska forskiningsrapporter" och att det inte är tillämpbart på Sverige eftersom här kommer fackföreningarna att stoppa de sänkningar av arbetskraftskostnaderna som sysselsättningsökningen bygger på.

Detta är en intressant invändning, inte minst eftersom den innebär ett indirekt medgivande av att sänkta löner skapar fler jobb, något socialister annars frenetiskt försöker förneka, men den håller inte av 3 skäl:

1) För det första är det inte enbart genom lönejusteringar som det skapar kobb, utan även genom snabbare matchning då arbetssökande anstränger sig hårdare, något leder till att vakanser fylls snabbare.

2) För det andra är det inte så att alla anställda omfattas av kollektivavtal. På minst en fjärdedel av alla företag saknas det. Där utgör alltså inte facken något hinder för att öka sysselsättningen genom lägre löner.

3) Då kollektivavtal endast sätter ett minimum för löneökningar så kan jobbskatteavdraget ändå sänka arbetskraftskostnaderna även på företag med kollektivavtal genom att löneökningar utöver avtal (så kallad "löneglidning" begränsas.

Det är förvisso sant att facken ändå begränsar den sysselsättningsökning som jobbskatteavdraget annars skulle kunnat innebära. Men det handlar alltså bara om att begränsa något, inte om att förhindra.

För övrigt är Kielos påstående om att det innan finanskrisen inte var någon stark sysselsättningsökning direkt felaktig. Faktum var att sysselsättningsökningen mellan 2006 och 2008 var den snabbaste under hela den period som SCB:s statistik omfattar (från 1980), detta trots att 2008 års siffra berördes negativt av krisen.

Arbetsmarknaden stabiliseras

Antalet sysselsatta var i stort sett oförändrad i februari jämfört med ett år tidigare, medan antalet arbetade timmar steg återigen. Visserligen sjönk dock sysselsättningsgraden något och arbetslösheten ökade, men det var helt beroende på en ökad befolkning. Med tanke på hur kraftig produktionsnedgången varit så fortsätter alltså svensk arbetsmarknad att vara jämförelsevis stark. I Danmark exempelvis föll sysselsättningen mätt både i antal sysselsatta och arbetade timmar med mer än 5%, trots att produktionsnedgången inte varit mindre.

Förklaringen till den relativt starka svenska arbetsmarknaden är naturligtvis regeringens jobbpolitik med sänkt skatt på arbete och åtstramade bidragssystem.