Arbetslöshetssiffrorna visar att stärkta incitament fungerar

Det mesta tyder nu på att arbetslösheten toppat. Om så är fallet så är det ett klart bevis för att regeringens jobbpolitik varit effektiv.

Trots att svensk ekonomi utsatts för en värre chock i form av minskad produktion än under 90-tals krisen har ökningen av arbetslösheten och utanförskapet i stort varit mycket mindre. Mellan 1990 och 1994 ökade det samlade utanförskapet med 400000 personer. Ökningen denna gång ser ut att stanna på mindre än 150000, alltså bara lite mer än en tredjedel av 90talskrisens ökning. Och tack vare den kraftiga minskningen mellan 2006 och 2008 kommer utanförskapet att förbli mindre medan antalet arbetade timmar förbli högre än när regeringen tillträdde i september 2006-trots att BNP är lägre.

Att produktiviteten därmed fallit är i och för sig inte bra, men regeringens politik har ju varit ensidigt inriktad på att öka sysselsättningen snarare än produktionen (högre sysselsättning ger allt annat lika högre produktion, men om man fokuserar sig på sysselsättning så kommer produktionen stiga långsammare) och poängen är att detta visar att stärkta incitament fungerar. Vill man få ökad produktivitet är det andra skattesänkningar än jobbskatteavdraget som gäller, exempelvis sänkt bolagsskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och slopad värnskatt (eller andra sänkningar av den statliga inkomstskatten).

Medialänkar i ämnet: SVD1, SVD2, DN

Statistisk källa: SCB