Vikten av att hålla nere kommunalskatter

P.J. Anders Linder uppmärksammar en glömd politisk fråga-kommunal- och landstingsskatten. Exakt hur den förändras nästa år beror på var du bor. Många kommer få höjd skatt, många kommer få oförändrad skatt oh åter andra kommer få sänkt skatt. Just att förändringen skiljer sig försvårar förstås en nationell debatt.

Till de som får höjd skatt hör exempelvis de som bor i Östergötlands, Upplands och Västra Götalands län (där landstingsskatten höjs), samt exempelvis de som bor i Habo kommun  i Jönköpings län, Dorotea i Västerbottens län och Malmö där kommunalskatten höjs.

I sju kommuner, inklusive landets folkrikaste, Stockholm, så sänks kommunalskatten. Intressant nog så ligger alla dessa kommuner i Stockholms län, förutom Kil i Värmland där dock skatten bara sänks med 5 öre. Detta lär stärka Stockholmsregionens ställning som tillväxtmagnet ytterligare. På motsvarande sätt lär Doroteas skattehöjning ytterligare påskynda dess avfolkning.

För kommun- och landstingspolitiker är ofta skattehöjning ett "enkelt" sätt att lösa budgetproblem, enklare än nedläggningar av verksamheter och för politikernas egon sämre än att avstå från skrytbyggen och andra prestigeprojekt. På motsvarande sätt framstår det kanske som mindre ärofyllt med sänkningar av skatten med några tioöringar per hundralapp än olika utgiftsprojekt. Men att hålla nere skatten borde ändå vara något som kommunal- och landstingspolitiker bör inrikta sig på. Dels för att det ökar friheten och dels för att en låg skattesats främjar tillväxten. Att Stockholmsregionen har lägre skatt är inte den enda, och förmodligen inte ens den enskilt viktigaste förklaringen till att den växer så snabbt i förhållande till övriga landet, men det är en bidragande orsak.

Det faktum att det i vissa fall är borgerliga partier, och i exempelvis Uppsala landsting, till och med en borgerlig majoritet, som höjer skatten är för övrigt  något som de ansvariga politikerna borde skämmas över, och som borde få borgerliga väljare där att avstå från att rösta på dem i kommunal eller landstingsvalet 2014.

Norge nu Sveriges största exportmarknad

Under perioden januari-oktober 2012 så föll värdet av Sveriges export med 2% jämfört med januari-oktober 2011. Det skedde dock inte en minskning till alla exportmarknader. Till det relativt snabbväxande Norge ökade exporten med 7%. Eftersom exporten till Tyskland samtidigt föll med 2% innebar det att Norge gick om Tyskland som Sveriges största exportmarknad. Norge stod för 10,2% av exporten mot 10% för Tyskland. Tyskland är dock fortfarande den största handelspartnern totalt sett eftersom 17,4% av importen kom därifrån, medan Norge "bara" (vilket dock gör Norge tvåa) levererade 9,2% av importen.

Dessa siffror underskattar samtidigt hur stor del av inkomsterna från utomlands Norge står för-och hur stor del av utgifterna utomlands går till Tyskland. Detta eftersom dessa siffror inte inkluderar konsumenters egna gränshandel. Och eftersom varor i allmänhet och alkohol i synnerhet är klart dyrare i Norge än i Sverige så har det kommit att innebära omfattande inköp från norrmän i svenska butiker längs gränsen, något som förklarar varför Systembolagets försäljning per invånare är flera gånger högre i gränskommunerna Strömstad och Eda än riksgenomsnittet. Norges statistikbyrå uppskattade den totala gränshandeln till 12 miljarder norska kronor under tredje kvartalet. 12 miljarder norska kronor är något mer än 12 miljader svenska kronor, men å andra sidan kan man tänka sig att en mindre del av gränshandeln sker med Danmark, så 12 miljarder svenska kronor är inte en orimlig uppskattning av Sveriges inkomster från gränshandeln. 12 miljarder per kvartal är 4 miljarder per månad, att jämföra med den officiella varuexporten på 10 miljarder per månad till Norge.

En del av det norrmännen köper i Sverige är förmodligen producerade i Norge, men Sverige vinner ändå moms, alkoholskatt och detaljhandelns förädlingsvärde och för övrigt så gäller även för export i allmänhet att de ofta använder sig av importerade insatsvaror så det har nog inte så stor påverkan på uppskattningen av gränshandelns relativa betydelse.

För förhållandet till Tyskland så är gränshandelns flöden de motsatta eftersom varor i allmänhet och alkohol i synnerhet är klart billigare i Tyskland än i Sverige. Exakt hur stor det flödet är oklart då SCB inte gjort några uppskattningar av det på motsvarande sätt som den norska statistikbyrån, men troligen rör det sig om någon eller några miljarder per månad som svenskar handlar för i Tyskland.

Självmål från tidningen Arbetets ledare

Tidningen Arbetets ledare avvisar, återigen idén att lägre ingångslöner skulle vara ett sätt att sänka arbetslösheten i allmänhet, och arbetslösheten bland unga och invandrare i synnerhet.

Inget nytt under solen där, vad som däremot är nytt och anmärkningsvärt är att man argumenterar för det genom att använda sig av Calmfors-Drifillhypotesen. Då slutsatsen från den sägs vara att halvstarka fackföreningar innebär högre arbetslöshet än starka, och svaga, fackföreningar så är det bättre att behålla den traditionellt starka ställning som fackföreningarna haft i Sverige.

Men här vilseleder de genom att enbart redogöra för en del av dess slutsatser. De underlåter att berätta varför teorin kommer fram till att starka fackföreningar kan leda till lägre arbetslöshet än om facken är halvstarka.

Dels bör man för det första konstatera om man läser akademiska diskussioner av den att det teorin diskuterar är tvärtemot vad de påstår inte fackens styrka i sig, utan graden av centralisering av lönebildningen. Och anledningen till att helt centraliserad lönebildning innebär lägre arbetslöshet än bara halvcentraliserad är att det finns mycket lägre anledning vid det förra än det senare att försöka pressa upp lönerna ovan marknadsnivå eftersom högre  nominella lönehöjningar tenderar att leda till högre priser, vilket neutraliserar effekten på reallönerna. Om det däremot är så att lönebildningen är halvcentraliserad då är den prishöjande effekten av ens egna lönehöjningar något som främst drabbar andra löntagare, medan det vid ett helt centraliserat system blir så att de som får nyttan av de högre lönerna (dvs alla löntagare) drabbas av nästan hela bördan av högre priser.

Av den anledningen har facken vid full centralisering svagare incitament att höja lönerna över marknadsnivå, och paradoxalt nog blir därför utfallet av ett helt centraliserat system närmare det som ett helt decentraliserat system (alltså där lönen sätts enligt individuella avtal, och inte kollektivavtal) än utfallet från ett halvcentraliserat system

Att använda en sådan teori, som alltså bygger på att full centralisering begränsar arbetslösheten genom att begränsa lönelyften, som argument för att lägre löner inte skulle sänka arbetslösheten är därför värsta självmål.

Miljörörelsens krig mot glesbygden

Två politiska nyheter: -Naturskyddsföreningen kräver extra skatt på användandet av papper för att "rädda skogarna" (tydligen har de inte hört talats om att det nästan alltid planteras nya träd efter att existerande huggits ned).

-Miljöpartiet kräver att Sverige ensidigt inför kostnadshöjande skärpningar av djurskyddslagarna för svenska grisbönder.

Vad har dessa förslag gemensamt? Jo, dels att de framförs av olika "gröna" rörelser och dels att de båda slår hårt mot glesbygden och därmed lär förvärra problemet med avfolkning där.

När det gäller det första förslaget så kan det konstateras att Sverige är ett skogsrikt land och därför en stor pappersproducent, och även om det är så att det mesta exporteras så säljs faktiskt en stor del till den svenska marknaden och en skatt i syfte att minska svensk papperskonsumtion skulle förstås därför också minska svensk pappersproduktion. Något som skulle förvärra krisen i en bransch som redan drabbats hårt av konjunkturnedgången, och vars sysselsättning och produktion för det mesta är beläget i glesbygd.

När det gäller det andra förslaget så har jag som djurvän mer sympati för det än det föregåendemen faktum är att det skulle, särskilt om det inte kombineras med motsvarande kravskärpning på importerat griskött som EU knappast lär tillåta, bli ett dråpslag mot svenska grisbönder. Detta eftersom de flesta konsumenter, och alla offentliga myndigheter, väljer priset framför grisarnas levnadsförhållanden, något som den ökade importandelen och den låga populariteten för "ekologiskt" kött illustrerar. Och grisbönders verksamhet är förstås uteslutande i glesbygden.

Att försöka hejda urbaniseringen med åtgärder som begränsar den totala tillväxten vore fel. Men vi bör definitivt inte försöka påskynda den med åtgärder som ytterligare ökar avfolkningen i glesbygden utan att öka städernas tillväxt, och det skulle dessa båda förslag göra. Det illustrerar just hur verklighetsfrånvänd den strävan att framställa sig som både försvarare av "grön" ideologi och glesbygden, som vissa partier, bland annat Centerpartiet och Vänsterpartiet, har är. I båda dessa frågor finns en direkt målkonflikt, liksom exempelvis i kraven på högre bensinskatt och åtgärder för att begränsa köttätandet.

Bästa reklamparodin någonsin

Se först denna reklam för "Wash & Go". Det räcker med att ni ser de första 13 sekunderna:

Se sedan denna underbart roliga parodi:

Vad heter "höga skatter skapar skatteflykt" på franska?

Vilken chock. Beslutet från Frankrikes socialistiske presidenten Francois Hollande att kraftigt höja skatterna på de rika, bland annat med en högsta marginalskatt på 75%, har lett till att ungefär 500 rika fransmän, däribland Bernard Arnault (ägaren av lyxkoncernen LVMH) och den kände skådespelaren Gerard Depardieu (som bland annat spelat karaktären Obelix i Asterix-filmerna) flyttar till Belgien.

Belgien är visserligen också ett högskatteland, men särskilt då efter årsskiftet så är beskattningen av de allra rikaste klart mildare än i Frankrike. Att det landet väljs beror också på att det nu är lätt att få medborgarskap där, samt förstås att det ligger nära och att delar av landet är franskspråkigt. Förutom till Belgien så är det många som flyttat till Storbritannien eller Schweiz.

Lärdomen vad gäller den relativt höga högsta marginalskatten (högre än nästan överallt förutom då i just Frankrike) är förstås att höga marginalskatter driver många höginkomsttagare utomlands, något som innebär att den så kallade värnskatten knappast ger några intäkter netto för staten. Att den ändå lever kvar beror enbart på att Reinfeldt och Borg upplever utsikten att behöva höra socialdemokratiska företrädare i debatter tala om att någon bankdirektör fått någon miljon om året i sänkt skatt som en sådan mardröm att de hellre behåller en skatt som skadar landet än att behöva uppleva det. Att skatten skadar torde det dock inte råda något tvivel om, och effekterna av Hollandes skattehöjning i Frankrike illustrerar detta.

Orsak och verkan

Orsak:Två (endast två, inte alla) av medlemmarna av det ungdomsgäng med invandrarbakgrund som misshandlade en 62-årig man i Kortedala i Göteborg så grovt att det var nära att han nästan dog, och gav honom men för livet i form av bland annat förlorad syn på ena ögat, förlorad styrka i ena armen, talsvårigheter och förlorat minne av de två senaste åren, fick patetiskt låga straff av det patetiska svenska rättsväsendet i form av endast en "aja-baja"-tillsägelse och 140 timmar av "samhällstjänst" (alltså städning och liknande).

Verkan: SD, det enda parti som tydligt verkar för en ordentlig skärpning av straffen, får rekordhöga opinionssiffror.

Varken ledande journalister eller politiker inom de övriga sju riksdagspolitiker verkar inse att de flesta faktiskt bryr sig mer om en rättsskandal  likt den ovannämnda än om tre SD-politiker för 2½ år sedan höll i några järnrör någon minut utan att ens vara i närheten av att använda dem mot någon. Och så länge de inte inser det så lär SD fortsätta att växa.

Vill de andra sju riksdagspartierna hejda SD:s framgång då är rabblande av enskilda SD-politikers privata snedsteg en sommarnatt 2010, som de flesta med rätta faktiskt tycker är irrelevant för sakpolitiken, rätt så ineffektivt. Istället måste man se till att invandringen görs mer nyttig för Sverige (vilket inte är synonymt med att minska den) och ordentligt skärper det regelverk som låter unga kriminella komma undan med grov brottslighet med på tok för milda straff.

Räntesänkning allt mer oundvikligt

Dagens statistik om arbetslösheten och inflationen gör att det framstår som i princip helt säkert att Riksbanken lär sänka räntan vid nästa möte.

Den formella inflationstakten föll under noll, och även om man exkluderar effekten av tidigare räntesänkningar så är konsumentprisinflationen endast 0,8%. Samtidigt steg sysselsättningen med endast 16000 personer, eller 0,35%, klart under den nivå som krävs för att hålla jämna steg med folkökningen och som ett resultat av det och att arbetskraftsdeltagandet ökat steg arbetslösheten till 7,5% från 6,7% i november 2011.

Mot bakgrund av dessa båda nyheter framstår det som nästan helt säkert att Riksbanken lär ge efter för trycket och sänka räntan igen. Det är dock inte detsamma som att en räntesänkning vore det lämpligaste sättet att sänka arbetslösheten.

Hushållens skulder och penningmängden ökade båda med 4,5% det senaste året, vilket visserligen är lägre ökningstakter än tidigare år, särskilt när det gäller skulderna, men som fortfarande är en högre ökningstakt än det senaste decenniets senaste genomsnittliga ökningstakt av nominell BNP. Att då försöka få igång tillväxten genom att försöka stimulera till att låna mer, vilket är vad en räntesänkning innebär, är minst sagt problematiskt.

Bättre vore då om regeringen hade genomfört större skattesänkningar än de 8 miljarder i bolagsskattesänkning man planerar samt den ytterst marginella höjningen av skatteskalorna (det senare lär också ätas upp av höjda skatter från vissa kommuner och landsting). 8 miljarder är helt enkelt på tok för lite för att motverka konjunkturnedgången.

Miljöpartiet stöder EU:s krig mot snuset

Själv är jag inte en snusare, men jag tycker det borde vara självklart att det ska vara tillåtet. EU-byråkratin är dock av en annan uppfattning och vill därför inte bara behålla förbudet i alla EU-länder utom Sverige utan också inskränka snuset i Sverige, trots att det strider mot det undantag vi fick i samband med EU-inträdet.

Svenska regeringen kämpar med rätta emot EU-byråkraternas förmynderi men nu ansluter sig det tidigare EU-skeptiska Miljöpartiet till EU:s korståg mot snuset. Ytterligare en sak att tänka på för de som påstått att Miljöpartiet är ett bra parti för liberaler.....

Minska regleringar-öka byggandet

En prognos talar nu om att bostadsbyggandet kan bli så lågt som 20500 bostäder i år och 22500 nästa år.

För att förstå hur otillräckligt det är bör det ställas mot att det senaste året har Sveriges folkmängd ökat med nästan 70000 (cirka 0,73%), en ökning som förmodligen varit ännu större utan bostadsbristen. Samtidigt så underskattar folkökningen behovet av nya bostäder eftersom en del existerande bostäder inte längre anses användbara, endera för att de fysiskt förfallit eller (vilket är ännu vanligare) för att de på grund av urbaniseringen ligger på fel ställe. Det må finnas ett växande antal lediga bostäder i kommuner som Dorotea och Arjeplog, men de duger inte för personer som vill bo i Stockholm eller Göteborg.

Då hushåll ofta består av fler än en person så behövs förvisso inte lika stor ökning av antalet bostäder som av antalet personer i de växande större städerna, men att antalet nya bostäder är på tok för lågt är ändå uppenbart.

Vad ska då göras åt problemet? Det finns flera saker som bör göras, men det kanske viktigaste är att ta bort de regleringar som idag hämmar byggandet. En utredning föreslår också att kommunpolitikers möjlighet att ställa krav på nybyggnationer utöver de nationella ska avskaffas. Det är helt klart en bra idé, och ett stort steg i  rätt riktning, men utöver det bör man även begränsa de nationella regleringarna, vilket exempelvis innebär att skippa allt trams om att bostäder ska vara "klimatsmarta".

(Alltför) Marginell sänkning av inkomstskatter

Av rädsla för att (S),och de andra rödgröna, ska upprört anklaga dem i TV-debatter för att sänka rik person X:s skatt med så många hundra tusen om året och sänka sin egen skatt med stora belopp, har alliansregeringen som bekant inte vågat infria sitt vallöfte från 2006 om slopad "värnskatt".

Dock har man ändå genomfört vissa sänkningar av marginalskatten för stora grupper, främst genom jobbskatteavdragen men också genom höjd brytpunkt för när man ska betala statlig inkomstskatt och "värnskatt".

 Det senare sker lite i det tysta tydligen nästa år, låt vara i allt för begränsad omfattning. Brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs med 1000 kronor från 34500 till 35500 kronor i månaden och brytpunkten för "värnskatt" från 49000 till 50400, i båda fallen strax under 3%, högre än inte bara inflationen utan också den genomsnittliga löneökningen.

Den lättnaden är förstås välkommen. Men för att stärka den svenska tillväxten på ett mer signifikant sätt så krävs det dock betydligt mer än denna marginella förbättring

Snöröjningsparadoxen

Sverige är på det stora hela faktiskt ett rätt så bra land att leva i, faktiskt bland de bättre i världen. Det finns dock negativa saker. En del är politiska, och de brukar jag diskutera och kritisera här.

Sen finns det också negativa saker som inte är politikernas fel. Det värsta av dem enligt mitt tycke är att det snöar en hel del under vintern. Jag vet att de flesta ungar och även vissa vuxna tycker att det är kul med snö, men jag och många andra associerar mest snön med de trafikproblem som den orsakar.

Att förhindra att det snöar går tyvärr knappast, åtminstone inte till en rimlig kostnad. Det är i och för sig möjligt att oskadliggöra nederbördsområden genom att strö silverjodid och kolsyresnö över moln så att de upplöses i nederbörd innan de når oss, som kineserna gjorde under sommar-OS i Peking 2008, men att göra det med varje nederbördsområde som hotar oss under vintern skulle vara på tok för dyrt och kan dessutom medföra negativa bieffekter. Så därför så måste vi hantera det genom att skicka ut snöröjare i traktorer och plogbilar på vägarna.

När det nu som den senaste veckan har snöat ovanligt mycket till och med för att vara Sverige, då blir det dock omöjligt för snöröjarna att hinna med allt i tid, varför omfattande trafikproblem  som ni nog alla hört eller rent ut av själva upplevt, uppstått. Dessa trafikproblem skapar i sin tur problem för många att ta sig till sina arbeten i tid, varför det också blir störningar i produktionen.

Samtidigt påpekar vissa att snökaoset trots det faktiskt kanske kan höja BNP. Detta eftersom det arbete som slås ut oftast kommer utföras till slut, bara med viss försening, samtidigt som sysselsättningen bland snöröjare ökar.

För snöröjning så existerar därför paradoxen att trots att deras uppgift definitivt är något nyttigt, ja helt avgörande för att samhället ska fungera då stora mängder snö gör det svårt eller omöjligt för alla fordon (förutom naturligtvis snöröjningsfordonen samt snöskotrar om nu det senare räknas som ett fordon) att ta sig fram, så är en ökad mängd snöröjning i det här fallet inte något som innebär ökat välstånd.

Givet att det snöar så är deras jobb något viktigt och nyttigt, men det bästa hade varit om det inte snöat så vi inte hade behövt deras tjänster. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av ökade snömängder är därför något dåligt.

Denna paradox är inte unikt för yrket snöröjare. En liknande paradox finns för sjukvårdspersonal. Givet att vi blir sjuka eller skadade så är deras jobb viktigt och nyttigt, men det är klart att det bästa hade varit om vi alla varit friska och oskadade. Och ett ökat behov av deras tjänster på grund av att vi blir sjukare eller oftare skadade är något dåligt.

Hur allvarlig är då denna paradox för BNP-begreppet? Inte särskilt faktiskt, men det är klart att när vi beräknar hur mycket rikare vi egentligen är jämfört med länder där det inte snöar, exempelvis länderna kring Medelhavet, då bör vi från Sveriges BNP dra av utgifter för snöröjningen, eftersom man i de snöfria länderna får nyttan av såna tjänster så att säga gratis av "moder natur"

Stockholms kommun nu större än halva Sverige

Sveriges befolkning växer just nu med en årstakt på ungefär 0,7% (Något som för övrigt är den snabbaste befolkningstillväxten i Europa, efter Luxemburg, Norge och Schweiz). Detta är dock enbart ett riksgenomsnitt, det innebär inte att befolkningen ökar exakt med 0,7% överallt. Ja, faktum är att i stora delar av Sverige, i kommuner som till ytan utgör större delen av landet så sjunker tvärtom folkmängden. Som kontrast så växer Stockholmsområdets befolkning med ungefär 2% per år, samtidigt som även så gott som alla andra större orter också ökar, fast i regel klart långsammare än Stockholm. Kort sagt så sker det en mycket snabb urbanisering i Sverige.

Hur långt urbaniseringen gått illustreras av att det nu är så att Stockholms kommun ensamt (alltså ej medräknat andra kommuner i Stockholmsområdet som Huddinge, Täby och Solna) sedan några månader tillbaka har fler invånare på sina 187 kvadratkilometer än de fyra nordligaste länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland, har på sina sammanlagt över 200000 kvadratkilometer (ungefär halva Sveriges yta). Stockholms kommun hade 30 september i år 877543 invånare, något fler än de 876627 som bor i de fyra nordligaste länen.

Även inom dessa län kan man se urbaniseringstendensen. Norrbotten och Västerbottens län ökade båda sin befolkning under årets första nio månader, även om det särskilt i Norrbotten var klart under riksgenomsnittet. I Västerbotten ökade befolkningen med 209 personer, men mer än 100% av den ökningen skedde i de två största kommunerna, Umeå (+426) och Skellefteå (+176). Exklusive Umeå och Skellefteå minskade alltså folkmängden med 393. I Norrbotten ökade befolkningen med 17 personer, men exklusive ökningen i de två största kommunerna Luleå (+344) och Piteå (+144) så minskade folkmängden med 471.

I Jämtland och Västernorrland minskade länens totala folkmängd, med 142 respektive 123, men även där ökade de största kommunerna. Östersund ökade med 106 och Sundsvall med 473.

Är den snabba urbanisering som dessa siffror ett problem? Både ja och nej. Att folk bor allt närmare varandra underlättar fördjupad arbetsdelning och begränsar behovet av långa transporter. Både ekonomisk logik och de flestas preferenser innebär att det innebär större nytta.  Samtidigt så är det förstås dåligt för de som fortfarande är kvar i glesbygden då det ofta leder till att butiker stänger pga bristande kundunderlag och kommuner och landsting stänger ner skolor och, som i Västerbottens landsting, drar in ambulanser i inlandet. Och det orsakar övergångsproblem i form av tomma hus i glesbygden samtidigt som det i framför allt Stockholm men i mindre grad också många andra större orter råder skriande bostadsbrist.

Hursomhelst så har jag svårt att se att det går att göra något åt det, utan att skada ekonomin. De enda jag "på rak arm" kan komma på är att sänka bensinskatten samt ändra de diskriminerande reglerna mot svenska bönder, men de åtgärderna skulle nog bara ha en mindre effekt.

Jonas Vlachos fel om RUT för läxhjälp

Jonas Vlachos hävdar att förslaget om RUT-avdrag för läxhjälp är "dyrt och ojämlikt" jämfört med alternativet att fler offentliganställda lärare anställs för det syftet. Frågan om "ojämlikt" lämnar jag åtminstone för tillfället därhän, utan istället koncentrerar jag mig på hans kalkyl som kommer fram till att kostnaden är tre till fyra gånger högre med RUT-avdrag än med direkt anställda lärare.

Det Vlachos jämför är dock kostnaden  för att ha en elev en timme i skolan i fallet med den offentligfinansierade skolan med timkostnaden för en lärare för privatundervisningen. Om det var så att det alltid varit en lärare per elev i undervisningen hade det varit en korrekt jämförelse, men nu är det inte så. I de flesta klassrum är det som bekant betydligt fler än en elev per lärare, varför han då jämför "päron med äpplen".  Totalt sett är det bara 92000 grundskolelärare i Sverige vilket innebär att med den kostnad på 40 miljarder som Vlachos anger så är kostnaden drygt 440000 kronor per lärare. Med en medelarbetstid på 1767 timmar (om man ska tro Lärarförbundet vars siffror, om de nu avviker från sanningen, helt klart överskattar arbetstiden, och därmed underskattar timkostnaden, då en lång arbetstid allmänt anses vara skäl för högre lön). så innebär det en timkostnad på 249 kronor, lika högt eller högre än de belopp som Vlachos anger att skattesubventionen uppgår till.

Dessutom bortser kalkylen från att mer skatt betalas in från början eftersom tjänster från företag är momsbelagda, till skillnad från tjänster utförda av kommuner.

Jag har inte hunnit läsa på om de tekniska detaljerna i förslaget så jag väntar med slutligt omdöme om förslaget tills jag läst dem. Men det borde stå klart att extra läxhjälp av kommunalanställda lärare innebär en nettokostnad för skattebetalarna ( i alla fall om man bortser från eventuella framtida positiva effekter från bättre utbildade elever, men en sådan eventuell positiv indirekt framtida effekt kan även skatteavdragsförslaget räkna in), medan däremot en rimligt utformat avdrag där avdraget inte överskrider de skatteintäkter som verksamheten genererar däremot inte innebär en sådan kostnad.

En nyhet om svensk arbetslöshet som inte är så bra som den först förefaller

Enligt eurostats sammanställning av arbetslöshetsstatistiken i EU för oktober så var ungdomsarbetslösheten den månaden lägre i Sverige än i genomsnittet i EU för första gången sedan Sverige började tillämpa samma principer för att beräkna den som övriga EU (jämförbara siffror före 2005 finns alltså inte tillgängliga men fram tills nu har den alltså alltid legat högre). Även för den totala arbetslösheten så ligger Sverige bättre till än för ett år sedan, med en arbetslöshet som är 3 procentenheter lägre, jämfört med 2,4 procentenheter för ett år sedan

Denna nyhet är dock inte så bra som den först verkar när man tittar på varför ungdomsarbetslösheten, och den totala arbetslösheten, fallit i Sverige relativt övriga EU. Tyvärr beror den relativa minskningen helt på att arbetslösheten i övriga EU, framför allt i Sydeuropa, ökat. Även svensk arbetslöshet har ökat, från 22.6% till 23% för ungdomar och från 7,5% till 7,7%  totalt sett, bara mindre än genomsnittet för övriga EU. Och att arbetsmarknaden försämrats långsammare här än i övriga EU må vara mindre dåligt än om det hade försämras snabbare här, men det är definitivt inte bra.

De två hoten mot svensk köttproduktion

Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson påpekar det orimliga i att missgynna svenska bönder genom att ställa lägre krav på den svenska produktionen av kött än kraven på det kött som används i  skolmaten i Sverige, något som systematiskt missgynnar svenska bönder (och de charkuterier som köper in svenskt kött som råvara). Man kan ha olika åsikter om en sådan anpassning bör ske genom att sänka kravet på god djurhållning på svenska bönder eller genom att skärpa kraven på utländska köttleverantörers bönder som vill sälja till svenska kommuner, men att diskrepansen är skadlig är uppenbart.

Detta är helt klart en delförklaring till att nettoimportandelen ((import-export)/inhemsk konsumtion) för griskött stigit från 18% 2007 till 27% 2011, och att nettoimportandelen för nöt- och kalvkött stigit från 42% till 44%. (statistisk källa: organisationen Svenskt Kött). Exakt i vilken grad det beror på inköpen till skolmat är oklart, men det står nog för en oproportionellt stor del eftersom till skillnad från när konsumenter väljer i butiker så har skolmatskonsumenterna, alltså skolbarnen, ingen möjlighet att av etiska skäl välja bort kött som producerats under sämre förhållanden för djuren till förmån för kött som producerats under bättre förhållanden.

Samtidigt kan det noteras att eftersom att köttkonsumtionen totalt ökat så har den inhemska köttproduktionen ändå varit i princip stabil. Produktionen av griskött föll bara från 264749 ton 2007 till 263329 ton, en minskning på bara 0,6%,, trots den kraftiga importökningen och produktionen av nöt- och kalvkött steg faktiskt med 1,2% från 134786 ton till 136415 ton.

Att antalet grisbönder minskat kraftigt beror alltså nästan helt på att bondgårdarna blivit allt större enheter.

Just det faktum att svensk köttproduktion varit stabil trots en särskilt för griskött ökad importandel illustrerar samtidigt att de som bryr sig om svensk köttproduktion inte enbart bör eftersträva att undanröja regleringar som missgynnar svenska köttproducenter, utan också främja svensk köttkonsumtion, och det hot mot den som klimathysterin innebär.

Momssänkningen ökade sysselsättningen ännu mer än så

Maria Ludvigsson rapporterar om att hotell- och restaurangbranschens branchorganisation Visita rapporterar om att SCB meddelat att lönesumman i restaurangbranschen (eller rättare sagt hotell- och restaurangbranschen) steg med 4,7%, något hon menar beror på momssänkningen.

Faktum är dock att detta troligen underskattar hur stor effekten av sänkningen var. Detta dels är det så att om man kollar på Visitas pressmeddelande, eller kollar direkt i SCB:s databas så visade sig att ökningen var 8,4%, inte 4,7%. 4,7% syftade på hur många procentenheter ökningen för sektorn överskred ökningen för ekonomin som helhet, som var 3,7%.

Sen är det så att givet konjunkturförsvagningen hade vi i normala fall förväntat oss att ökningen för sektorn varit lägre än övriga ekonomins, precis som industrins ökning är lägre. Detta eftersom restaurangbranschen är  precis som industrin en konjunkturkänslig bransch,vilket i sin tur beror på att det är så att när folk känner ett behov av att spara så ligger det ofta nära till hands att äta och dricka hemma istället för de dyrare restaurangmåltiderna. Så var det också under första halvan av 2009 då det var en nedgång i restaurangbranschen, följt av en betydande uppgång under 2010 när konjunkturen vände uppåt.

Tycker LO att lönesänkningen för SAS VD och styrelse var orättvis?

Som ni nog alla har hört befinner sig SAS i kris, men efter avtal med berörda fackföreningar som innebär ordentligt sänkta timlöner ser det ut som att företaget kan överleva ett tag till.

Avtalet är rätt så unikt för svensk (och dansk och norsk) arbetsmarknad då det är väldigt ovanligt att fackföreningar går med på lönesänkningar. I syfte att övertyga facken att gå med på det har SAS VD Rickard Gustafsson sänkt sin egen lön med 20% och styrelsen har sänkt sina arvoden med 30%.

Att företagets VD och styrelse får lägre betalt är helt klart rätt, dels för att det bidragit till att skapa större acceptans för lägre löner för piloter och kabinpersonal och dels för att de med tanke på hur dåligt företaget går inte förtjänar så bra betalt som de tidigare fick. Ja, faktum är att de 8 miljoner som SAS VD kommer få efter sänkningen enligt mitt tycke fortfarande är på tok för högt i ett förlusttyngt företag som SAS, och även de flera hundratusen som styrelseledamöterna får för sina uppdrag också nog fortfarande för högt.

Det kan ju dock noteras att om man utgår ifrån den princip som vissa inom LO lanserat om löneförändringar i kronor och inte procent så är sänkningen framför allt för Richard Gustafsson på tok för hög.  Rättvisa enligt dem är att löner ska förändras lika i kronor för alla vilket i det här fallet innebär att den verkställande direktören borde få sänkt lön med samma belopp som kabinpersonalen, alltså ungefär bara några tiotusen om året, istället för de 2 miljoner som hans lön nu sänks med.

Om ni tycker det låter orimligt så håller jag med er (jag tycker som sagt att VD-lönen borde sänkts ännu mer), men det illustrerar bara hur orimligt den lönesättningsprincipen är.

Carl Bildt anser att saker som inte existerar kan orsaka problem

Det finns inom vänstern ett glödande hat mot utrikesminister Carl Bildt. Hur många gånger har ni inte hört dem ta upp den sedan länge irrelevanta frågan om Lundin Oil? Jag har svårt att förstå det hatet. Han är trots allt en av de inom sitt verksamhetsområde utrikespolitiken mest vänsterorienterade inom alliansen, vilket är varför jag däremot tycker det är så dåligt att han innehar den, men också varför man inom vänstern borde vara glad att han innehar den posten så länge alliansen innehar regeringsmakten.

Det jag främst menar med hans vänsterorientering är hans hat mot Israel. Den bloggpost som han skrivit om den senaste veckans allt intensivare krigföring mellan jihadister i Gaza och Israel är ett bra exempel på det.

Det närmaste till kritik mot jihadisterna som han kan komma med är att skriva att upptrappningen "förefaller" ha initierats genom ökad raketbeskjutning från Gaza, en formulering som antyder att det skulle råda viss osäkerhet om detta, trots att det i verkligheten inte råder något tvivel om att det utlöste det hela.

Sen går han vidare med att antyda att vem som nu låg bakom upptrappningen är irrelevant och att grundproblemet är "den israeliska bosättningspolitiken".

Nu är ju saken den att sedan 2005 finns inga israeliska bosättningar i Gaza. Efter det att dåvarande israeliska premiärministern Ariel Sharon beslöt att följa uppmaningarna från med Bildt likasinnade utländska politiker och etniskt utrensa alla judar från Gaza så blev inte så att araberna där blev tacksamma över att "bosättningarna" och "ockupationen" avslutats utan tvärtom röstade man fram Hamas till makten och omvandlade området till ett islamistiskt terrornäste. Det är just följandet av de uppmaningar Carl Bildt nu kommer med som ligger bakom att Gaza de senaste 7 åren varit ett så mycket  större problem än vad "Västbanken" är.

Det hela illustrerar samtidigt hur avlägsnad från verkligheten och slentrianmässig det svenska Israelhatet är, när en person så högt uppsatt som Bildt försöker tillskriva bosättningarna skulden för våldet, trots att de inte längre existerar, och trots att när de tidigare xisterade så existerade inte det problem som Bildt försöker beskylla dem för.

Jag hoppas att Bildt avlägsnas så snart som möjligt från posten som utrikesminister. Det har dock inget att göra med kopplingarna till Lundin Oil som jag struntar fullständigt i, utan det handlar om hans Israelfientliga hållning.

Nej, regeringen sänker inte bolagsskatten med 16 miljarder

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson upprepar gång på gång i sin senaste ledare att regeringen sänker bolagsskatten med 16 miljarder. Att hon ser det som så viktigt att ständigt upprepa siffran beror förmodligen på att hon tror att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger ska den bli till "sanning". Siffran 16 miljarder har för övrigt också upprepats av flera andra socialdemokratiska ledarskribenter.

Sanningen är dock den att även om det är sant att sänkningen av den formella skattesatsen från 26,3% till 22% motsvarar 16 miljarder så är det ju så att hälften av det finansieras via en höjning av företagens skattebörda genom begränsade avdragsmöjligheter för så kallade räntesnurror. Det innebär att i praktiken sänks beskattningen av företagen med endast 8 miljarder. Då det till och med vid en statisk analys (där ingen höjning av investeringsviljan uppstår) är den maximala intäktsförlusten för staten är det naturligtvis den siffra som ska användas i debatten.

Det parti som Karin Pettersson arbetade för innan hon började på Aftonbladet, alltså Socialdemokraterna, förespråkar faktiskt därför också i sin budgetmotion en sänkning av skattesatsen, men enbart i den grad som direkt finansieras via de begränsade avdragsmöjligheterna. Om hon indignerat anklagar regeringen för att sänka med 16 miljarder måste Pettersson därför också anklaga sitt parti för att sänka med 8 miljarder, trots att deras budgetalternativ inte innebär någon sänkning av företagens skattebörda eller av statens intäkter.

Det är förstås möjligt för Pettersson, och de andra socialdemokratiska ledarskribenter som upprört påstår att regeringen sänker bolagsskatten med 16 miljarder, att uttrycka oenighet med sitt parti och förespråka en höjning av företagens skattebörda med 8 miljarder. Men då ska hon och de andra formulera det som att man borde höja företagens skattebörda med 8 miljarder istället för att som regeringen vill sänka den med 8 miljarder ,eller som sitt parti vilja ha den oförändrad, inte som att hon och de andra förespråkar oförändrad skatt som ett alternativ till en sänkning på 16 miljarder.

Den ena handen vet inte vad den andra gör

När LO formulerar sina lönekrav för 2013 års avtalsrörelse säger man att man utgår från att inflationen blir 2%. Men när man diskuterar penningpolitiken så utgår man från en prognos att inflationen blir i genomsnitt 1,1% under 2013-2014.

LO försöker alltså hävda att vi samtidigt lever i två alternativa verkligheter, den ena som man anser är den sanna verkligheten när man formulerar lönekrav, den andra som man anser är den sanna verkligheten  när man diskuterar penningpolitik. En sådan form av avsiktlig schizofreni framstår dock inte som särskilt övertygande för den stora majoritet utanför LO-borgen som inser att vi endast lever i en verklighet som bara har en konsumentprisinflationstakt.

Varför gillar facken inflation så mycket?

Om Lars E.O. Svensson är Riksbankens hårdaste interna kritiker så är LO den kanske hårdaste externa kritikern ur ett inflationistiskt perspektiv.

Frågan är då varför LO är så pro-inflationistisk. Inflation urholkar deras medlemmars reallöner, och ett av LO:s främsta syften sägs vara att höja deras medlemmars reallöner. 

Det finns tre förklaringar till det. Dels avspeglar det vänsterns allmänna kärlek till inflation, som grundar sig på tron att kapitalägare förlorar på det något som i sin tur grundar sig på tron att kapitalägare likt den fiktiva Disney-karaktären Joakim von Anka har större delen av sin förmögenhet i kontanter. I själva verket är deras förmögenheter huvudsakligen koncentrerade i aktier och andra tillgångar vars värde ökar som ett resultat av inflation.

Den andra förklaringen är att det blir lättare för facken att hävda att de bidragit till stora löneökningar om det är höga nominella ökningar än låg inflation eller deflation som driver lönelyften. Om det är så att de nominella lönerna är oförändrade och nollinflation då kommer många tänka "jaha, vi fick ingen lönehöjning i år, tack för ingenting, facket". Däremot om lönerna stiger med 3% i nominella termer och det är 3% inflation då kommer många att tänka att facken ordnade ett visst lönelyft i alla fall samtidigt som de skyller högre priser på "giriga hyresvärdar, butiksägare med flera". Sådan penningillusion är förstås irrationell, men det är ett faktum att många vanliga arbetare lider av det, och facken vet om det varför de också vet att deras ställning gynnas av inflation då det skapar illusionen att de ordnat höjd standard

En tredje förklaring här i Sverige är att inflation gör det lättare att nå deras socialistiska utopiska mål om lika lön för alla med hjälp av principer om höjd lön i kronor och inte procent. Jag har tidigare förklarat varför argumentet att enbart bibehållande av löneskillnader kräver att alla får samma löneökning räknat i kronor i stället för samma procentuella ökning eftersom "hyra, mat osv. betalas med kronor och inte procent" är falsk: nämligen i korthet även om det är så att 3% höjning av en lön på 30000 kr ger en höjning på 300 kr än 3% höjning av en lön på 20000 så är det ju så att den med högre lön också får en större höjning av sina levnadsomkostnader räknat i kronor, varför oförändrade skillnader kräver att alla får samma procentuella höjning.

Detta illustreras just faktiskt av vad som skulle hända om det endera blev en stor ökning av inflationen, eller om det blev deflation. Om inflationen steg till 10% och löneökningarna sattes till 10% av genomsnittet i kronor av de båda nämnda lönerna, alltså 2500 mer, då skulle den med 20000 få 12,5% lönehöjning och den med 30000 få bara 8,3% höjning. Skillnaden skulle alltså minska med 4% på ett år. Om inflationen däremot var noll och lönerna var oförändrade i nominella termer och alla fick samma förändring räknat i kronor, alltså noll. Det är samma genomsnittliga reala förändring i båda fallen, men i enbart ett av fallen så minskar skillnaderna som resultat av principen att räkna förändringar i kronor istället för procent. Ja, faktum är att om det var signifikant deflation och fallande nominella löner då skulle den principen faktiskt öka skillnaderna!

Ovanstående tankeexempel illustrerar dels för det första varför det är fel att säga att oförändrade löneskillnader kräver lika lönehöjningar för alla i kronor och dels varför fackets strategi att med det falska argumentet och principen åstadkomma lika lön för alla förutsätter inflation, och blir effektivare desto högre inflationen är. 

Ny filosofisk frågeställning

För två veckor sedan presenterade jag en filosofisk frågeställning för läsarna att fundera över. Nu kommer en ny omgång:

Om vi har två par av enäggstvillingar, det ena bestående av två kvinnor och det andra av två män och båda kvinnorna blir ihop med var sin manliga tvilling och båda paren skaffar ett barn var, blir dessa båda barn då kusiner eller syskon?

Argumentet för att de är kusiner är att olika personer var deras föräldrar och för att hitta gemensamma förfäder måste man gå till deras mor- och farföräldrar. Men å andra sidan är det så att eftersom deras föräldrar var genetiskt identiska med varandra så är det så att de har hälften av generna gemensamt, precis som syskon, och till skillnad från kusiner normalt som bara har en åttondel av generna gemensamt.

Eftersom de har genetiskt identiska föräldrar blir de alltså lika genetiskt lika varandra som syskon, trots att föräldrarna alltså är olika personer. Det är något för er att fundera på. Ska dessa barn då ses som kusiner eller syskon till varandra?

Bra om hemundervisning

Den numera i Åland bosatta Jonas Himmelstrand, ordförande för ROHUS (Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige) har en intressant och välformulerad artikel om hemundervisning på newsmill.

Fortsatt tudelad svensk ekonomi

"Svarta september" är egentligen namnet på den palestinaarabiska terrorgrupp som vid OS i München 1972 mördade elva israeliska idrottsmän och denna grupp har i sin tur tagit sitt namn från den blodiga utrensning av PLO från Jordanien som Jordaniens kung Hussein beordrade i september 1970 efter det att PLO börjat konspirera för att störta honom.

Om man bortser från de kopplingarna så är det dock helt klart lämpligt att använda uttrycket "svarta september" för att beskriva utvecklingen i svensk industri. Industriproduktionen föll med hela 4,1% i säsongsrensade termer jämfört med augusti och med 5% i kalenderjusterade termer jämfört med september 2011. Det kraftiga fallet i exporten till framförallt Sydeuropa, men också de flesta andra länder sätter sina spår.

Däremot så fortsätter en annan normalt sett cyklisk bransch, restaurangbranschen, att expandera, med 3,3% i september. Det är en något lägre ökning än tidigare månader, men ändå mycket starkt med tanke på den allmänna konjunkturnedgången.

Så vad ska vi göra åt den allmänna konjunkturnedgången? Vi kan inte göra något åt problemen i Sydeuropa direkt, men däremot bör vi ge ekonomin mer av den stimulans i form av lägre skatt som restaurangbranschens expansion drivits av. Den bolagsskattesänkning på 8 miljarder som det beslutats om är ett välkommet steg i den riktningen, men det är i grunden en för liten sänkning. Bolagsskatten borde ha sänkts ännu mer och även arbetsgivaravgifter och inkomstskatt (tyvärr ser vi hur vissa landsting och kommuner går i fel riktning i det avseendet och höjer landstings- respektive kommunalskatten, samtidigt som bara ett fåtal kommuner sänker) borde sänkas betydligt.

Beror motstånd mot Obama på rasism?

Som knappast någon kunnat undgå är det presidentval i USA på tisdag (delvis onsdag svensk tid), och dessutom val till kongressen och många församlingar och poster på delstatsnivå, men de senare sakerna ignoreras nästan alltid i svenska medier, och som knappast någon heller kunnat undgå så stödjer nästan alla svenska journalister Obama.

Det senare gäller för övrigt även de flesta ledarsidor som ibland brukar anses vara borgerliga, bland annat då ledarsidorna i Bonnierkoncernens två största tidningar, Dagens Nyheter och Expressen, där de respektive politiska chefredaktörerna Peter Wolodarski och Anna Dahlberg uttrycker stöd för Obama i sina söndagskrönikor. Intressant nog så antyder båda att motståndet mot Obama skulle grunda sig på rasism.

Wolodarski citerar instämmande en Obamaanhängare som beskrev republikanerna som ett parti "fullt av rasister" som bara är emot Obama för att han är svart och Dahlberg beskriver Romney och republikanerna som "den vite mannens sista skri".

Att så gott som alla som röstade emot Obama också röstade emot de vita demokratiska presidentkandidaterna Al Gore och John Kerry gör dock att den bilden kan ifrågasättas. För att då inte tala om det faktum att Allen West och Tim Scott valts in i Representanthuset som republikanska ledamoter från sydstatsdistrikt med stöd av Tea Party-rörelsen. Foton av West (överst av de två) och Scott (nederst av de två) kan ses nedan.

Det som kan konstateras är att båda alltså valdes in med stöd av samma väljare och grupper som motarbetar Obama, som då alltså enligt Wolodarski och Dahlberg är emot Obama på basis av rasism. Frågan efter att det konstateras som jag ställer er läsare är: ser de båda herrarna på fotona ut som kandidater som vita rasister som motsätter sig svarta politiker på basis av att de är svarta, skulle kunna tänka sig att stödja?

Sänkt bolagsskatt höjer reallöner med eller utan LO-åtgärder

Nya Wermlands-Tidningen har en ledare där man kritiserar vissa  LO-företrädares hot om att försöka i den kommande "avtalsrörelsen" få "kompensation" för sänkningen av bolagsskatten i form av högre löner.

Jag håller i grunden med om ledarens budskap att det är olämpligt att direkt omvandla sänkningen till "ökat löneutrymme". Ledaren förklarar inte varför, men det kan jag göra här. En sänkning av bolagsskatten gynnar företag i relation till deras lönsamhet, medan lönehöjningar enligt LO:s traditionella kollektivavtalsmodell missgynnar dem i relation till deras arbetskraftskostnader. Och i praktiken så är det ofta så att många mycket lönsamma företag har relativt låga arbetskraftskostnader och vice versa.

Det innebär att en "kompensation" via "avtalsrörelsen" skulle slå ut en del företag med höga arbetskraftskostnader och låg lönsamhet och samtidigt lämna många andra företag med extra höga vinster, samtidigt som det skulle innebära en generell stimulans till produktiva insatser.

Slutresultatet av det hela skulle vara högre produktivitet och reallöner, svagt högre BNP och tvetydig effekt på sysselsättningen. Om LO däremot endast i begränsad omfattning skulle kräva "kompensation" skulle den reallönehöjande effekten bli något mindre, men skulle bli fortsatt positiv, men sysselsättningen skulle helt klart öka, samtidigt som den totala tillväxthöjande effekten skulle bli större.

Bolagsskattesänkningen har hursomhelst positiva effekter, men blir som störst om LO avstår från full "kompensation". Risken finns förstås att LO pga sina band till (S) och valet 2014 ser positiva effekter på svensk ekonomi som negativt.

Samtidigt bör det betonas att lägre bolagsskatt tvärtemot vad LO tycks tro inte alls behöver höja kapitalisters nettovinstandel nämnvärt på lång sikt, även utan agerande från dem. Anledningen är att högre vinstnivå ökar investeringsviljan, och högre utbud av investeringskapital kommer att sänka avkastningsnivå tills en jämviktsnivå liknande den som man skulle ha haft utan sänkningen.

Intressant läsning om hemundervisning

Efter det att en ultraortodox judisk familj i Göteborg beviljats undantag av kammarrätten från det generella förbudet i Sverige mot hemundervisning på basis av det faktum att deras barn löper mycket hög risk för att bli mobbade har flera hemundervisningshatande antiliberaler, bland annat Expressenkrönikören Sakine Madon och Folkpartipolitikern Lotta Edholm utnyttjat domen genom att efter att medvetet ignorerat mobbningsfrågan använt den för att förstärka nidbilden av den typiska hemundervisaren som religiösa fundamentalister, något som bara stämmer i en liten minoritet av fallen och för övrigt även då oftast är mer komplicerat än vad de ger vid lag. Madon och Edholm har dock fått svar på tal av Paulina Neuding och Merit Wager.

Aftonbladet tycker "klimatskeptiker" förtjänar lite orkaner

Aftonbladets ledarsida kommer med ytterligare ett exempel på sin mycket låga nivå när ledarskribenten Eva Franchell antyder att USA får skylla sig själv för att det nu drabbas av orkanen "Sandy". Detta då amerikanerna, förutom Obama (och Al Gore får man förmoda), enligt Franchell inte tar "klimathotet" på det allvar som hon anser att de borde göra.

Teorin att orkaner är ett resultat av "klimatförändringar" är dock svårförenlig med det faktum att även under 1800-talets andra halva, då man började registrera sådant och före den tidpunkt då "klimatförändringarna" sägs ha börjat (alltså runt år 1900), så förekom 97 orkaner  i USA, fler än de 73 som förekom under andra halvan av 1900-talet. Faktum var att 1880-talet var det årtionde i landets historia då USA drabbades av flest orkaner (27 stycken), fler än något årtionde under 1900-talet eller hittills under 2000-talet,

Såvida inte "klimatförändringar" kan resa tillbaka i tiden och på så sätt retroaktivt skapa orkaner så framstår det  därför det inte som trovärdigt att skylla orkaner på "klimatförändringar". Men för en ledarskribent på Aftonbladet är verklighetsförankring förstås något som är helt oförenligt med arbetet

Filosofisk lördagkvälltankegåta

Om vi antar att någon kille av någon anledning, exempelvis att den andre "stulit" kvinnan han älskar, hatar en annan till den milda grad att han vill mörda honom, och sedan agerar utifrån denna önskan och försöker skjuta honom, men missar och istället oavsiktligt  träffar och dödar någon annan, och sedan blir avväpnad och arresterad, har han då gjort sig skyldig till mord?

De flesta skulle säkert spontant svara "ja". Men tänk på att för att ett dödande av en person ska kunna räknas som ett mord så räcker det inte med att det faktiskt genomförts. Det måste också vara så att det ska gå att visa att det skett avsiktligt (och ej i en självförsvarsituation, men den aspekten är inte relevant här). Om det inte skett avsiktligt så räknas det endera i bästa fall som en olycka som ingen, åtminstone inte i straffrättslig bemärkelse, kan klandras för, eller i värsta fall som "vållande till annans död" .

Och då han som sköt inte hade för avsikt att döda den som dog så är det inte oproblematiskt att säga att han mördade honom. Visserligen hade han för avsikt att mörda en annan person, men det försöket misslyckades då. Och ett nödvändigt villkor för att kunna dömas för mord är att man faktiskt lyckas med det, för annars blir det "bara"  "mordförsök".

Så, är han som sköt verkligen skyldig till mord, eller ej? Eller "bara" till en kombination av "vållande till annans död" och "mordförsök". Något för er att tänka på.....

Fackföreträdare motsäger sig själva om bolagsskatten

Att LO, och vissa andra fackföreningar, är emot regeringens planerade sänkning av bolagsskatten är ingen nyhet, inte heller att deras argument mot den inte håller.

När en företrädare för LO och en för SEKO idag på SvD Brännpunkt argumenterar emot den så är argumenten dock direkt självmotsägande. Först hävdar de nämligen att sänkningen inte kommer få någon effekt på investeringarna för att sedan hävda att sänkningen utgör "osund konkurrens" och är osolidariskt mot krisländerna. Men om det är så att en sänkning inte lockar företag att investera i Sverige, varför skulle det då påverka andra länder? För att det ska påverka andra länder negativt så krävs att det lockar företag att investera här istället för i andra länder.

Notera samtidigt att det däremot inte är någon självmotsägelse att hävda motsatsen mot vad fackföreträdarna här hävdar, dvs att det finns anledning att tro att det kan öka investeringarna i Sverige utan att drabba krisländerna. Detta dels eftersom att det förutom att locka till sig investeringar som annars skett i andra länder även lär öka den totala mängden investeringar i Europa och världen när företagen vet att de får behålla mer av vinsterna om investeringen blir lyckad, och dels eftersom det knappast i någon nämnvärd utsträckning är med länder som Spanien och Grekland  som vi konkurrerar om investeringar med utan snarare länder som Tyskland och Finland.

Det senare faktumet är dels för att Tyskland och Finland som bekant är mycket närmare Sverige rent geografiskt, men framför allt eftersom vi i hög utsträckning har våra komparativa fördelar inom liknande områden, medan Spaniens och Greklands komparativa fördelar är inom helt, eller nästan helt, andra områden än Sveriges.

Anna Dahlbergs argument mot vinst i "välfärden" håller inte

Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg hade i söndags en av sina sämre dagar när hon anklagar "högern" för "blind marknadsdyrkan". Varför, jo för att man inte ansluter sig till den extrema antivinstlinje som inte ens Kommunalarbetarförbundet ställer sig bakom.

Hennes argument är inte särskilt övertygande. Hon hävdar bland annat att det enbart skulle vara i Chile och Sverige som det skulle vara tillåtet med vinst inom skattefinansierade skolor. Om vi nu antar att det påståendet är sant bevisar det inget för det kan lika gärna innebära att Chile och Sverige är ovanligt kloka som att Chile och Sverige är ovanligt dumma.

Hennes andra argument är att det skulle vara svårt att byta skola eller vårdinrättning. Tja, helt okomplicerat är det naturligtvis inte, men det är möjligt och skulle verkligen inte bli lättare om vissa inrättningar förbjöds.

Hennes tredje argument är att systemet inom sjukvården med betalning per besök lett till att vårdinrättningar prioriterat många besök. Men även om vi nu antar att det skulle vara helt fel skulle ett vinstförbud inte lösa något eftersom även icke vinstdrivande enheter eftersträvar att få mer betalt. Vill man lösa ett eventuellt problem med för många besök för mindre problem så är det bara en lösning som fungerar, nämligen att öka graden av avgiftsfinansiering för såna besök istället för skattefinansiering

Hennes fjärde argument mot vinst i skolan är mest obegripligt, nämligen att skolan sysslar med "myndighetsutövning". Vilket är en minst sagt udda tolkning av begreppet då jag trodde skolans uppgift var att lära eleverna viktiga kunskaper, medan "myndighetsutövning" är saker typ polisen.

Det finns förstås ingen anledning att i onödan ge ett företag, oavsett om det är vinstdrivande eller ej, för mycket skattemedel. Men det finns inte heller någon anledning att utestänga vinstdrivande företag från vissa tjänster så länge de inte begär för mycket betalt eller utför tjänsterna sämre.

Tycker vänstern att brittiska blockaden av tredje riket var "orättfärdigt"?

Efter flera månader av långsam segling, och många stopp, ända från Umeå, har spektaklet "Shit to Gaza" nått fram till Gaza, varpå de där som väntat bordades av den israeliska militären. Reaktionerna från vänstern har lika väntat varit att fördöma bordningen och den blockad som bordningen syftar till att upprätthålla och lika väntat så rapporterar den vänstervridna journalistkåren från detta på ett vinklat antiisraeliskt sätt.

Det som de vänstervridna journalisterna utelämnar i sin rapportering om konflikten är bland annat följande:

1) Någon allmän blockad av Gaza existerar inte. Det står vänstern fritt att föra in så mycket de vill och har råd med av mat, medicin och liknande varor. Det som inte får föras in är vapen, sprängmedel och andra saker som kan användas för att mörda judar, och om det ska kunna stoppas är det naturligtvis nödvändigt att kontrollera även fartyg som säger sig enbart ha annat i sin last eftersom det är ett välkänt faktum att folk ibland ljuger.  "Shit to Gaza" hade kunnat föra in sin last efter att ha låtit israelerna inspektera den, men de valde att vägra sådan kontroll. Det är alltså rätten för Hamas och andra jihadistiska grupper att föra in obegränsade mängder vapen som vänstern slåss för.

2) Gaza befinner sig i krigstillstånd mot Israel då de jihadistiska grupperna skjuter raketer mot Israel i uttalat syfte att åstadkomma Israels förintelse. Och när krig råder har ett land all rätt att som försvarshandling genomföra en blockad mot territorium som fienden kontrollerar. Precis som den brittiska flottan hade rätt att upprätthålla en sjöblockad mot nazityskland under andra världskriget, trots att det innebar en "kollektiv bestraffning" av tyska folket (inklusive de tyskar som inte gillade Hitler), så har Israel rätt att upprätthålla en sjöblockad mot Gaza.

Som jag tidigare konstaterat så leder vänsterns "logik" till att det borde ha varit ett "Ship to Lübeck" 1942.

Det finns förstås skillnader mellan den brittiska blockaden under andra världskriget och den nuvarande israeliska. Den brittiska blockaden gällde allt, inte bara vapen, och till skillnad från israelerna skulle britterna nog inte bemödat sig med att borda en sådan båt med "nyttiga idioter" utan helt enkelt sänkt den med en torped. Dessa skillnader är dock alltså inte av karaktären att israelerna är hårdare, utan tvärtom är de mindre hårda.

Nu kan man ju tycka att det varit bättre om Israel en gång för alla tog ansvar för dåvarande premiärministern Ariel Sharons stora misstag 2005 att ge efter för omvärldens uppmaningar att dra sig tillbaka från Gaza och göra slut på det Hamasstyre som tillbakadragandet ledde till genom att invadera Gaza och återta den militära kontrollen över den. Då skulle det inte längre finnas något behov av en blockad och den skulle då hävas. Men det skulle vara förenat med en hel del kostnader, både i termer av förluster av soldatliv och negativa diplomatiska konsekvenser, så det är förståeligt att Israel tvekar inför att göra det, och hursomhelst är det knappast ett alternativ som vänstern förespråkar, trots att det skulle innebära det slut på blockaden som vänstern ropar på.

Ingves slår tillbaka

Det senaste året har Riksbanksledningens främsta "duva", Lars E.O. Svensson, flera gånger gått ut i medierna och öppet kritiserat Riksbankschefen Stefan Ingves och andra kollegor (förutom Karolina Ekholm) och förespråkat en mer inflationistisk penningpolitik. Ingves och de andra har valt att "vända andra kinden till"-fram tills idag.

Idag har nämligen Ingves en debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt där han försvarar sin hållning. Hans formuleringar är inte så bra som de hade kunnat vara men slutsatsen att det är farligt att ensidigt kolla enbart på konsumentprisindex och ignorera överdriven skuldsättning är korrekt. Tidigare har Riksbanken, även under Ingves första år, ignorerat den faran (vilket gjort att hushållens skuldnivå är oroväckande hög idag), men erfarenheterna från vad som hänt när såna faror ignorerades i exempelvis USA, Spanien och Irland samt kanske även vissa ekonomers kritik mot målet tycks ha påverkat Ingves och övriga i majoriteten i ledningen. Deras senaste räntesänkning får en dock att undra om de tar det på fullt så stort allvar som de borde.

Han besvarar även den kritik som Svensson och andra framfört om att det finns bättre medel  än styrräntan för att bekämpa överdriven skuldsättning genom att instämma i det, men påpeka att om de där bättre medlen (han nämner inte något specifikt, men själv anser jag att begränsning av avdragsmöjligheten för skuldräntor vore det bästa)   inte används då är det rätt att använda styrräntan.

Motsägelsefull S-argumentation om förlängd skolplikt

Nu ansluter sig då även Socialdemokraterna till Folkpartiets och Moderaternas förslag om förlängd skolplikt, i form av att förskolan blir obligatorisk vilket innebär att det rent teoretiskt finns riksdagsmajoritet för det. Det enda som kan hindra att det förverkligas är därför att Kristdemokraterna (mig veterligen det enda riksdagsparti som sagt klart nej, vilken åsikt V, MP, C och SD har vet jag inte) förhindrar alliansen från att som grupp ställa sig bakom det och att FP och M sätter allianslojalitet före övertygelse.

Att S ställer sig bakom förslaget är i och för sig på sätt och vis mer logiskt än att FP och M gör det, då förslaget representerar socialdemokraten Alva Myrdals ideologiska ståndpunkt att staten så tidigt som möjligt ska ta ifrån fostran av barnen från föräldrarna. Då är det däremot mer ologiskt att partier som kallar sig liberala/borgerliga ställer sig bakom ett sådant utpräglat antiliberalt förslag.

Vad gäller dessa tre partiers officiella motiv om "barnens bästa" diskuterade jag det i samband med att M uttalade sig för det och här pekar Jonas Vlachos på ytterligare en studie som visar att det inte stämmer.

Samtidigt är S lite ologisk när man i samma artikel hävdar att små klasser är av stor vikt för barnen. Men den undervisningsform som har allra lägst klasstorlek, typ 1-3 barn per lärare är ju just när barnen är utanför den allmänna förskolan och sköter undervisningen själva. Om liten klasstorlek vore av så stor vikt så är obligatorisk närvaro i förskolan därför det sista man borde införa.

Löjligt LO-argument för höjda lägstalöner

När nu LO ska motivera sina krav på att lägstalönerna ska höjas mer än genomsnittslönen så använder man argumentet att

efterfrågan måste hållas uppe genom löneökningar, om inte nedgången i ekonomin ska bli ännu värre.

Detta är fel av tre skäl. För det första så har frågan om lägstalöner relativt genomsnittslönen inget med eventuell efterfrågestimulans från lönehöjningar att göra. För om lågavlönade får högre lön relativt sett innebär det att de med något högre lön får relativt lägre löneökning, vilket innebär lägre köpkraftsökning för de senare i motsvarande grad som den högre köpkraftsökningen för de förra.  Relativlöneförändringar är alltså per definition ett nollsummespel inom löntagarkollektivet.

För det andra så innebär högre löner utan motsvarande höjning av produktiviteten  inte någon generell köpkraftsökning, utan en omfördelning av den då priserna stiger och kapitalägarnas inkomster sjunker. Att LO vill omfördela från kapitalägare till arbetare är inte så konstigt, men det åstadkommer ingen höjning av köpkraften.

För det tredje så kommer en artificiell höjning av lägstalönerna sänka efterfrågan på den typen av arbetskraft vilket innebär att det blir färre som får någon lön alls, vilket sänker den samlade värdet av produktionen och den samlade lönesumman.

Grekland, de baltiska länderna och minskade statliga utgifter

Peter Wolodarski fortsätter att ägna sina söndagskrönikor till att predika keynesianism. I den senaste hävdar han bland annat att "Statistiken är tydlig: ju större besparingar ett europeiskt land vidtagit, desto sämre har dess ekonomi utvecklats".

Det stämmer dock inte riktigt. Det är i och för sig korrekt att framför allt Greklands ekonomi krympt ordentligt i samband med att man sänkt de statliga utgifterna (och höjt skatterna) men för andra europeiska länder som minskat de statliga utgifterna har utvecklingen varit betydligt starkare.

För att få exempel på det behöver vi faktiskt inte titta längre än till andra sidan Östersjön. I Estland minskade man exempelvis de statliga utgifterna med 7% mellan 2009 och 2011 i reala termer (2,5% i nominella termer) men reala BNP steg med 11,9%. I Lettland minskades utgifterna med 9,5% i reala termer (5,5% i nominella termer) samtidigt som reala BNP steg med 4,5%.

Lettlands tillväxt var alltså klart blygsammare än Estlands, men Lettland har i år haft en ännu starkare utveckling än Estland, med en tillväxt på 4,3% under året till andra kvartalet högst i EU, samtidigt som Estland "bara" hade 2,5% tillväxt, vilket "bara" var gav dem en delad fjärdeplats i EU (förutom Lettland var det Slovakien och Litauen som låg högre, samtidigt som Polen också hade 2,5% tillväxt).

Varför har då Estland och Lettland lyckats åstadkomma en stark återhämtning samtidigt som man kraftigt minskat sina statliga utgifter medan framför allt Grekland haft en kraftig ekonomisk nedgång i samband med att man minskat sina statliga utgifter ?

Det beror inte på att balterna devalverat, för någon devalvering har inte skett. Estland har euron som valuta och Lettland har bibehållit en fast växelkurs gentemot euron för sin valuta, laten (trots att det 2009 var stenhårt tryck på dem att devalvera, något som felaktigt påstods vara en nödvändig förutsättning för återhämtning) .

Istället beror det delvis på tur. Såvida inte politiska faktorer förhindrar det eller grannländerna är väldigt små så tenderar handel på grund av den faktor som transportkostnader utgör att mestadels ske med geografiskt näraliggande länder. Och de för Estland och Lettland geografiskt näraliggande länderna Sverige och Finland hade båda en kraftig återhämtning 2010-11 och framför allt Estland har varit framgångsrik när det gäller att dra nytta av det i form av ökad export. Grekland har i och för sig haft snabbväxande Turkiet som granne men av historiska skäl, och den fortfarande aktuella grekisk-turkiska konflikten om Cypern, så råder det stark fientlighet mellan Grekland och Turkiet varför inte särskilt mycket handel sker, ungefär på motsvarande sätt som den arabisk-israeliska konflikten medfört att handeln mellan arabländerna och Israel är nästan helt obefintlig trots den geografiska närheten.

 En ännu viktigare förklaring är dock att i Estland och Lettland har man ett mer konstruktivt nordeuropeiskt sinneslag. När statens finanser är i kris så accepterar folket uppoffringar och försöker istället kompensera sig genom ökade produktiva ansträngningar i form av exempelvis export. I framför allt Grekland, men i mindre grad också andra sydeuropeiska länder, har däremot som bekant större delen av befolkningen reagerat på ett destruktivt sätt genom att avvisa alla uppoffringar och protesterat dem genom massiva strejker, upplopp och skadegörelse som lamslagit landets ekonomi samtidigt som man skyllt alla sina problem på tyskarna, något som bidragit till att ytterligare försvaga landets ekonomi då det inneburit färre tyska turister.

Just de attitydproblem som grekerna har är därför den viktigaste orsaken till deras svåra problem.

En bättre miljöpartirelaterad idé

Två Miljöpartistiska riksdagaledamoter kräver att söndagar blir en köpfri dag (dvs att butikerna tvångsstängs) och att butikernas öppettiderna begränsas kvällar även övriga dagar.

Själv tycker jag en miljöpartistfri riksdag om två år, och en begränsning av den miljöpartistiska nävaron även inom andra politiska församlingar och inom journalistkåren, låter som en mycket bättre idé

DI-journalist vilseleder om jobben

I gårdagens partiledardebatt var det som vanligt många siffror som kastades mellan framför allt Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. Löfven hävdade att arbetslösheten är högre nu än när regeringen tillträdde, vilket endast är sant om man enbart kollar på den öppna arbetslösheten och som Reinfeldt påpekade så har gruppen förtidspensionärer (som inte räknas som öppet arbetslösa) minskat med över 150000. När Reinfeldt sedan påpekade att sysselsättningen ökat med drygt 200000 svarade Löfven med att säga att Reinfeldt tidigare sa 300000, som om tidigare felsägning skulle göra den faktiska ökningen mindre relevant.

Nu ger sig DI-journalisten Nils Åkesson in i det hela och försöker framställa sig som faktakollare. Problemet är dock att han varken kollat siffrorna eller förstår sig på hur man ska jämföra olika siffror, vilket man faktiskt kan begära av de som sysslar med faktakoll. Han hävdar exempelvis att sysselsättningen var bara 187000 högre i augusti 2012 jämfört med oktober 2006. Går ni in på SCB:s hemsida och kollar i statistikdatabasen (tryck först på "befolkning efter arbetskraftstillhörighet" och välj sedan månadsalternativet) så kan ni dock se att sysselsättningen var för åldersgruppen 15-74 4,738 miljoner augusti 2012 jämfört med 4,477 miljoner oktober 2006, en ökning med 261000.

Sen borde han förstå att jämförande av siffror för oktober och augusti är som att jämföra päron och äpplen. SCB:s siffror är inte säsongsjusterade och av säsongsmässiga skäl (många sommarjobbande studenter och andra vikarier) är sysselsättningen alltid högre i augusti än i oktober så det är missvisande att jämföra de båda. Om man istället som man bör jämför augusti 2006 med augusti 2012 då hamnar i och för sig siffran närmare de Åkesson angav, men den är fortfarande högre, nämligen 213000 då sysselsättningen var 4,525 miljoner augusti 2006, och faktum kvarstår att det är fel att jämföra siffror för oktober och augusti i sådana här sammanhang.

Restaurangbranschen expanderar trots svag konjunktur

Varslen om uppsägning har den senaste veckan duggat tätt i industrin, vilket tyder på en konjunkturnedgång i den sektorn, driven främst av fallande export.

Det finns dock en sektor som expanderar, restaurangbranschen, såg sin försäljningsvolym öka med 5,4% i augusti jämfört med augusti 2011, vilket är särskilt bra med tanke på att det normalt är väldigt konjunkturkänslig (när folk behöver dra ner på utgifterna är restaurangbesök ofta bland de första sakerna som man skippar) och illustrerar den positiva effekten av skattesänkningen för branschen.

 För att få igång hela den svenska ekonomin borde även övriga sektorer få sänkt skatt.

(S)-budget skulle inte ge högre finansiellt sparande

Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att den "bryter mot överskottsmålet" genom "ofinansierade skattesänkningar".  Detta är dock fel av flera skäl.

För det första så finns det skäl att ifrågasätta berättigandet av ett överskottsmål när svensk statsskuld är så pass låg som den är nu och staten faktiskt har en positiv finansiell nettoförmögenhet. Att räntenivåerna är så pass löjligt låga som nu, med en femårsränta på endast 0,81% i skrivande stund, vilket i reala termer är negativ ränta, gör det ännu mer oberättigat för staten att samla pengar på hög.

För det andra så är skattesänkningarna och utgiftsökningarna i princip redan finansierad genom den automatiska utgiftsminskningsmekanism som jag diskuterat här, och som förre LO-ekonomen Sandro Scocco senare diskuterade på SvD Brännpunkt.

För det tredje utgår S-budgeten från en orealistisk statisk analys av effekten av förändringar av skatter och utgifter, där dessa förändringar inte antas förändra folks beteende. Utgår man istället från en mer realistisk dynamisk analys där man erkänner att det kommer att förändra beteendet då ser vi att Socialdemokraternas förslag om höjda arbetsgivaravgifter, höjd restaurangmoms och utebliven sänkning av bolagsskatten (de har visserligen med en mindre sänkning av procentsatsen men den finansieras helt med skärpta avdragsregler, så det blir ingen nettosänkning) kommer att göra det mindre attraktivt att investera och anställa i Sverige, vilket sänker efterfrågan på arbetskraft, samtidigt som utbudet också minskas genom höjd a-kassa.

Att jobbskatteavdraget fasas ut för höginkomsttagare innebär en de facto höjning av deras marginalskatt vilket kommer minska deras vilja att arbeta i Sverige.

S-förslaget om höjd alkoholskatt kommer vidare leda till att ännu fler far och köper alkohol i framförallt Tyskland samtidigt som färre från Norge och Finland kommer och handlar här, något som kommer att inte bara ge färre jobb vid och lägre vinst för Systembolaget (lägre vinst drabbar naturligtvis bolagets ägare staten) utan också drabba svenska bryggerier då såväl svenskar som norrmän och finländare lär bli mer benägna att välja utländskt öl om de handlar utomlands.

Ser man på de dynamiska effekterna av de omfattande socialdemokratiska skatte- och bidragshöjningarna så är det därför sannolikt att budgetbalansen faktiskt blir svagare. Men inte på grund av att folk fått lättnader utan för att tillväxten blir lägre och arbetslösheten högre.

Det regeringen kan kritiseras för är i stället som jag konstaterade i föregående post att man sänker skatterna för lite. Men Socialdemokraternas politik med högre skatter gör att de har en ännu sämre hållning än regeringen.

Sverige skadas av överdrivet försiktiga skattesänkningar

I dag var ännu en mörk dag för svensk arbetsmarknaden då glasbruket i Orrefors fick besked om att det ska läggas ner och 230 anställda vid Holmens pappersbruk i Hallstavik fick beskedet att de ska bli uppsagda.

 Just idag var lite extremt, och troligtvis och förhoppningsvis kommer så många varsel inte ske framtida dagar, men det är dock en tydlig trend med fler varsel, som inte motsvaras av fler nyanställningar.

 Grundorsaken till denna negativa trend är förstås i första hand den negativa internationella konjunkturtrenden, och i andra hand den starka kronan. Det första kan inte Sverige påverka (annat än att vidta åtgärder för svensk ekonomi som lär ha positiva effekter för andra länder också, men det är bara indirekt) och det andra kan bara åtgärdas med åtgärder som riskerar att orsaka för stor skuldsättning, alltså räntesänkningar.

 Finns det då inget som kan göras? Jo, regeringen kan överge sin överdrivna försiktighet och genomföra skattesänkningar som är mer omfattande än den planerade sänkningen av bolagsskatten, som är i grunden positiv, men vars positiva effekter är mer långsiktiga än andra skattesänkningar. Den mest effektiva åtgärden särskilt på kort sikt vore lägre arbetsgivaravgifter så att det blir billigare att anställa, något som är väl behövligt nu när efterfrågan på arbetskraft sjunker.

 Ett femte jobbskatteavdrag vore inte lika positivt som lägre arbetsgivaravgifter , men dock ändå klart positivt, och då det är ett vallöfte från alliansen och då SD ändrat sig i frågan och numera är för det (och inkluderar det i sin "skuggbudget") så skulle en regering som satte Sveriges bästa främst helt klart bortse från fånig prestige och genomföra det redan nästa år. Att vänta till 2014 innebar att tiotusentals blir utan sysselsättning i onödan.

Förlaget "Natur och Kultur" sviker helt sitt uppdrag

Förlaget "Natur och kultur" skriver i beskrivningen av sig själv att de ska citat "motverka totalitära idéer och statsskick samt främja ekonomisk och politisk frihet”.

Vad gör de då, jo de belönar en bok som inte bara bevisligen innehåller grova faktafel, utan som också är inriktat på att förtala och underminera den enda stat i Mellanöstern som präglas av någorlunda ekonomisk och politisk frihet och ersätta den med skapandet av en stat ledd av totalitärt inriktade organisationer som Fatah och Hamas.!

"Intellektuell kortslutning" är om något en för snäll beskrivning av det hela....

Stockholm, och andra större svenska orter,behöver fler höghus

Utvecklingsmotståndaren Kerstin Westerlund Bjurström förfärar sig på SvD Brännpunkt över att det byggs högre hus i Stockholm. Några sakliga argument framförs dock inte, utan hon säger bara med onödigt många ord att hon inte gillar det estetiskt på subjektiv grund.

Det som är bra för samhällets utveckling bör dock prioriteras före hennes irrationella estetiska motstånd mot högre byggnader ,särskilt då som det finns många med motsatta estetiska preferenser.

Och faktum är att Sverige har, och bör ha, en växande befolkning och att för att det ska vara möjligt med denna befolkningstillväxt är det nödvändigt med fler höghus.

Men är inte Sverige ett relativt glesbefolkat land med gott om obebott land? Jo, det är Sverige. I exempelvis Arjeplogs kommun i inre delen av Norrbottens län (i landskapet Lappland med andra ord) fanns det bara ynka 3093 invånare på en landyta på 12556 kvadratkilometer, vilket är nästan dubbelt så stort som den som hela Stockholms län med drygt 2,1 miljoner invånare har. Skulle befolkningstillväxten enbart ske i Arjeplogs kommun och liknande kommuner i Norrlands inland, och för den delen också Svealands och Götalands inland, skulle det finnas mer än tillräckligt med plats för att tillgodose befolkningstillväxten med nya enplansvillor, eller, av skäl som framgår i nästa stycke, tomma existerande bostäder.

Men nu är det så att det inte är i Arjeplog och liknande kommuner som befolkningstillväxten sker. Tvärtom så minskar antalet invånare där. Medan Sveriges totala folkmängd ökat med 18% sedan 1970, har Arjeplogs folkmängd sjunkit med nära 30% under samma period.  Ytterst få vill helt enkelt bo i glesbygden, delvis på grund av att det är mycket svårare att få tag på jobb där och delvis också för att särskilt de flesta yngre värderar fördelarna med större städer som bättre tillgång till nöjesställen och butiker högre än fördelarna med mindre orter, som mer lugn, mer närhet till naturen och större tillgång till bostadsyta.

Såvida det inte mot all förmodan sker en dramatisk förändring i arbetsmarknadssituationen och folks preferenser kommer urbaniseringen att fortsätta, och hela, eller kanske även fortsättningsvis mer än hela, befolkningsökningen ske på större orter. Vilket innebär att nya bostäder måste byggas där.

Och faktum är att särskilt i Stockholm, men också de andra större orterna, finns det inte särskilt mycket oanvänd mark kvar. Och det är knappast önskvärt att helt ta bort alla parkområden och liknande. Även extremt tätbefolkade områden som Manhattan i New York och Singapore har kvar parkområden. Vilket innebär att för att städerna ska kunna fortsätta är det nödvändigt att endera

Det innebär att motstånd mot högre byggnader i praktiken är ett motstånd mot att städerna ska växa. Vilket i sin tur givet tidigare nämnda verklighet vad gäller arbetsmarknaden och folks preferenser i praktiken är ett mot att Sverige ska växa. Istället bör man slopa de politiska/byråkratiska hinder på framför allt kommunal nivå som förhindrar byggandet av höghus.

Filmtips

Jag såg nu ikväll på filmen "Hypnotisören" på bio. Det var faktiskt bland de bästa nya filmerna jag sett under senare år, och också bland de allra bästa svenska filmerna någonsin. Väldigt spännande och välgjord. Så om ni känner ett behov att gå ut på bio, så rekommenderas den. Jag kan dock inte nu avslöja varför utan att också avslöja för mycket av handlingen. Här är trailern till filmen:

Exportfallet accelererade i augusti

Värdet av exporten föll med 5% i augusti, klart högre än de 1% den föll under januari-juli och den största månadsnedgången hittills förutom i mars. Men till skillnad från i mars vars nedgång i hög grad berodde på kalendereffekten från att det var en vardag färre än i mars 2011 fanns i augusti ingen kalendereffekt så augusti får nog därför sägas vara den sämsta exportmånaden hittills i år.

Vissa skulle kanske invända att eftersom exportpriserna föll med 3% så var den reala nedgången inte så stor. Men att exportörer känner sig tvingade att sänka priserna i kronor för att inte tappa marknadsandelar när kronans värde stiger är inget som gör att de drabbas mindre. Det relevanta måttet är istället att sätta förändringen i kronor relativt den inhemska inflationen, och eftersom den ligger på drygt 1% så blir den reala nedgången i exporten något större än fallet räknat i kronor.

Exporten till EU föll något mer (6%) än den till länder utanför EU (4%). Någon länderuppdelning inom EU finns ännu inte för augusti (de siffrorna kommer med en månads eftersläpning), men under januari-juli då den totala nedgången som sagt var 1% så föll exporten till Portugal med 15%, till Italien med 16%, till Spanien med 21% och till Grekland med hela 33%.. Det är knappast en särskilt vågad gissning att exportnedgången var särskilt stor till dessa krisländer även under augusti.

Att exporten faller även till andra länder beror dels på att även andra länder har en svag utveckling, dock inte lika illa som de fyra nämnda i förra stycket, men också naturligtvis på att den starka kronan gjort att svenska exportörer inte längre är konkurrenskraftiga som konkurrenterna i exempelvis Tyskland och Finland.

Hittills i år har en stark inhemsk ekonomi lyckats hålla emot den svaga exporten hyfsat bra. Men när exportfallet blir så stort som 5% i ett land så exportberoende som Sverige blir det svårt för den inhemska efterfrågan att kompensera det. Nyheterna idag att att skogsbolaget Södra varslar 260 anställda om uppsägning och att Konjunkturinstitutets månadsbarometer för svensk ekonomi föll ytterligare illustrerar de negativa effekterna av fallet i exporten

Om ordet "hen"

Miljöpartiet ökar nu sina ansträngningar att besegra Vänsterpartiet i kampen om titeln "Sveriges galnaste riksdagsparti" genom att börja använda det nya könsneutrala pronomen "hen" istället för "hon" och "han" i sina texter.

Att använda könsneutrala pronomen är inte i sig nödvändigtvis fel. Trots allt finns det i pluralisform i form av "de"/"dem" och även i tredje person singularis finns könsneutrala ord som "denne" och "personen". I vissa språk så är även pronomen för tredje person singularis redan könsneutralt, Miljöpartiets Yvonne Ruwaida tog när hon skulle rättfärdiga det upp exemplet att i det finska språket har man inte någon motsvarighet till "han" och "hon" utan istället används det könsneutrala ordet  "hän" (med tanke på hur likt "hen" är "hän" så kan man för övrigt misstänka att de som lanserade "hen" fick idén efter att ha hört om det finska ordet) och tydligen är det samma ordning i de tre andra finsk-ugriska språken, alltså samiska, estniska och ungerska. Så varför används i svenska, liksom i alla andra germanska språk och de flesta andra icke-finsk-ugriska språk, könsspecifika pronomen för tredje person singularis?

Helt enkelt för att språkets funktion är att förmedla information, och genom att använda "han" eller "hon" förmedlar man mer information än om man använder "hen" eller "hän". Om jag skriver eller säger att "hen gjorde det" då framgår inte om en man eller kvinna gjorde det, men skriver eller säger jag att "han gjorde det" eller "hon gjorde det"  då framgår det. Det innebär i de flesta sammanhang inte heller någon nämnvärd tillkrångling. Så utifrån den språkliga avvägningen mellan enkelhet och informationsförmedling så är de germanska språkens ordning överlägsen de finsk-ugriskas.

En invändning som jag hört från en vänsterextremist är att valet av just kön som bestämning är "godtyckligt", och att man lika gärna kunnat använda exempelvis hårfärg. Men det är faktiskt inte alls godtyckligt då kön faktiskt är i de flesta sammanhang den viktigaste eller en viktig eller åtminstone intressant egenskap. Hårfärg är som kontrast i princip helt eller nästan helt irrelevant i nästan alla sammanhang.

Finns det då inte sammanhang där kön är irrelevant och andra egenskaper är viktigare? Jovisst, det finns många såna sammanhang, men då kan man istället för "hon" och "han" använda ord som "miljöpartisten", "amerikanen", "tjuven" eller "polisen" eller vilket ord det nu än är som passar bäst. Men för pronomen så bör det ord som allmänt har störst betydelse användas, och det råkar vara kön.

Det finns i och för sig dock också sammanhang där könsspecifika ord inte tillför någon information och samtidigt krånglar till det, exempelvis när man ska beskriva att någon vars kön man inte vet om gjort något eller när man formulerar allmänt inriktade erbjudanden eller uppmaningar. Dessa sammanhang är dock tillräckligt sparsamt förekommande för att som allmän regel är det bättre med enbart könsspecifika pronomen i tredje person singularis än enbart könsneutrala. Allra bäst vore dock kanske i och för sig en ordning där man hade såväl ett maskulint, ett neutralt och ett feminint pronomen, men behovet av ett neutralt täcks redan som sagt i princip av ord som "denne" och "person".

Men om det kan finnas i vissa mindre vanliga sammanhang en roll för könsneutrala pronomen i tredje person singularis, vari ligger då skadan i att lägga till "hen"? Ytterst liten, om det inte hade varit för att detta ord inte kommit till i kognitivt, utan i kulturellt vänsterradikalt ideologiskt syfte. De som argumenterar för "hen" gör detta på basis av övertygelsen att alla former av könsdistinktioner är ondskefullt. Med tanke på att det som tidigare nämnts finns motsvarande ordning i de finsk-ugriska språken så vore den direkta praktiska effekten nog väldigt liten, men dock negativ och eftersom det är en symboliskt viktig del av en vänsterradikal agenda så gillar jag inte det.

Läsvärt

Villaägarnas riksförbund påpekar att nya klimatfundamentalistiska krav för bostadsbyggande kommer att innebära att det byggs färre och dyrare bostäder

Per-Olof Samuelsson har lagt ut ett stort antal översättningar av texter från George Reisman på den särskilda blogg han har just för det syftet.

Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg påpekar att regeringens grundläggande strategi med lägre skatter och stramare bidrag faktiskt varit väldigt framgångsrikt trots att den formella arbetslösheten ökat. Detta med tanke på för det första, som jag tidigare påpekat, att ett stort antal dolt arbetslösa som varit sjukskrivna och förtidspensionerade förts över till den formella arbetskraften, för det andra med tanke på den svaga utvecklingen för världsekonomin och för det tredje med tanke på ökningen av lågutbildade arbetslösa invandrare från länder som Somalia och Afghanistan.

Har arbetslösheten stigit eller fallit under alliansregeringen?

I en debatt med Anders Borg i morse, så hävdade Socialdemokraternas ekonomisk-politiska taleskvinna Magdalena Andersson att arbetslösheten "stigit kraftigt" under Anders Borgs tid som finansminister, ett påstående som även andra inom vänstern upprepat flera gånger, dock vanligen utan ordet "kraftigt".

Vad är då sanningen i den här frågan? Som jag nyligen konstaterade är det sant att den formella arbetslöshetsprocenten var högre det andra kvartalet 2012 jämfört med andra kvartalet 2006, men uppgången från 8,0% till 8,2% är nog dock på tok för blygsam för att använda ett ord som "kraftigt" för att beskriva förändringen.

Och om man vidgar begreppet arbetslöshet från att enbart gälla dem som aktivt säker jobb till de som inte arbetar och är bidragsförsörjda då har faktiskt arbetslösheten/utanförskapet fallit kraftigt. Andelen bidragsberoende föll från 19,1% 2006 till 14,4% 2011 på grund av att allt färre lever på sjukpenning och förtidspension.

Detta är ju också det mest relevanta måttet ur samhällssynpunkt. När det gäller hur svårt det är för arbetslösa att få jobb är den formella arbetslöshetsprocenten det mest relevanta måttet, men när det gäller kostnaden för skattebetalarna och samhällsekonomin är det andel bidragsberoende och sysselsättningsgrad som är mest relevant. Och enligt dessa senare mått så är situationen klart bättre nu än innan alliansregeringen tillträdde.

Svensk media om Mitt Romneys groda och ickegroda

Den republikanska presidentkandidaten Mitt Romney är just nu i blåsväder för att han vid ett möte med rika donatorer till hans kampanj uttryckt sig nedsättande om de 47% av amerikanerna som inte betalar någon federal inkomstskatt och utmålat dem som fienden medan de andra 53%, och i synnerhet de allra rikaste likt de som närvarade vid mötet då enligt honom är naturliga anhängare.

Detta uttalande var helt klart en "groda" av två skäl. Dels för att det är sakligt felaktigt. Medan det i exempelvis Sverige är så att det finns ett tydligt klassmönster i hur man röstar så är detta inte alls särskilt klart i USA. En stor del av republikanernas väljarbas består av vita väljare med låg inkomst  i framför allt Sydstaterna men också större delen av Mellanvästern och klippiga bergen-området som ofta tillhör de där 47 procenten som Romney attackerade, medan det som kontrast finns många höginkomsttagare och superrika, inklusive USA:s rikaste man Warren Buffett och många Hollywoodstjärnor och Silicon Valley-chefer, som av olika skäl stödjer Obama och demokraterna, ofta faktiskt helt eller delvis på basis av att de tycker det är rätt att såna som dem betalar mer i skatt.

Att då formulera sig som Romney gjorde, att valet är en kamp mellan dessa båda grupper, är både sakligt felaktigt och också negativt för hans chans att vinna valet, då sådant tal knappast lär vinna över någon rik Obamaanhängare, men riskerar stöta bort en del Obamamotståndare med låg inkomst.

Vad som däremot, svenska mediers påståenden om motsatsen till trots, inte var en "groda" var att Romney också sade att palestinierna inte vill ha fred med Israel, och att de inte nöjer sig med mindre än att förstöra och eliminera Israel. Detta är faktiskt en sakligt korrekt observation. Palestinska företrädare har ända sedan 1947  och senast 2008 gång på gång fått erbjudanden om en stat lika stor, eller större än "Västbankens" och Gazas samlade yta, men konsekvent avvisat dessa erbjudanden eftersom de också innebar att Israel skulle fortsätta existera och det finns inga tecken på att de ändrat sin hållning.

Inte heller lär detta korrekta faktapåpekande vara något problem för Romney i valkampanjen. Snarare tvärtom, då en klar majoritet av amerikanerna klart tar ställning för Israel, vilket är varför Obama nu försöker framställa sig som en entusiastisk Israelvän. Medan Obamas valkampanj har gjort en stor sak av hans första uttalande så har de därför  inte velat diskutera det senare. Att svenska medier försökt likställa de båda tyder på att de inte inser att den amerikanska debatten om Israel skiljer sig ordentligt från den svenska.

Skulle Obama bli omvald, och han därmed på grund av det konstitutionella förbudet mot en tredje mandatperiod inte längre behöva bekymra sig om väljaropinionen, eller kampanjbidrag från judiska grupper då lär han bli betydligt hårdare mot Israel och mjukare mot Israels huvudfiende Iran. Israel är därför nog det land som fruktar en valseger för Obama mest av alla i världen. Som kontrast är nog mullorna i Teheran de ledare som främst hoppas på att Obama blir omvald.