Stockholm, och andra större svenska orter,behöver fler höghus

Utvecklingsmotståndaren Kerstin Westerlund Bjurström förfärar sig på SvD Brännpunkt över att det byggs högre hus i Stockholm. Några sakliga argument framförs dock inte, utan hon säger bara med onödigt många ord att hon inte gillar det estetiskt på subjektiv grund.

Det som är bra för samhällets utveckling bör dock prioriteras före hennes irrationella estetiska motstånd mot högre byggnader ,särskilt då som det finns många med motsatta estetiska preferenser.

Och faktum är att Sverige har, och bör ha, en växande befolkning och att för att det ska vara möjligt med denna befolkningstillväxt är det nödvändigt med fler höghus.

Men är inte Sverige ett relativt glesbefolkat land med gott om obebott land? Jo, det är Sverige. I exempelvis Arjeplogs kommun i inre delen av Norrbottens län (i landskapet Lappland med andra ord) fanns det bara ynka 3093 invånare på en landyta på 12556 kvadratkilometer, vilket är nästan dubbelt så stort som den som hela Stockholms län med drygt 2,1 miljoner invånare har. Skulle befolkningstillväxten enbart ske i Arjeplogs kommun och liknande kommuner i Norrlands inland, och för den delen också Svealands och Götalands inland, skulle det finnas mer än tillräckligt med plats för att tillgodose befolkningstillväxten med nya enplansvillor, eller, av skäl som framgår i nästa stycke, tomma existerande bostäder.

Men nu är det så att det inte är i Arjeplog och liknande kommuner som befolkningstillväxten sker. Tvärtom så minskar antalet invånare där. Medan Sveriges totala folkmängd ökat med 18% sedan 1970, har Arjeplogs folkmängd sjunkit med nära 30% under samma period.  Ytterst få vill helt enkelt bo i glesbygden, delvis på grund av att det är mycket svårare att få tag på jobb där och delvis också för att särskilt de flesta yngre värderar fördelarna med större städer som bättre tillgång till nöjesställen och butiker högre än fördelarna med mindre orter, som mer lugn, mer närhet till naturen och större tillgång till bostadsyta.

Såvida det inte mot all förmodan sker en dramatisk förändring i arbetsmarknadssituationen och folks preferenser kommer urbaniseringen att fortsätta, och hela, eller kanske även fortsättningsvis mer än hela, befolkningsökningen ske på större orter. Vilket innebär att nya bostäder måste byggas där.

Och faktum är att särskilt i Stockholm, men också de andra större orterna, finns det inte särskilt mycket oanvänd mark kvar. Och det är knappast önskvärt att helt ta bort alla parkområden och liknande. Även extremt tätbefolkade områden som Manhattan i New York och Singapore har kvar parkområden. Vilket innebär att för att städerna ska kunna fortsätta är det nödvändigt att endera

Det innebär att motstånd mot högre byggnader i praktiken är ett motstånd mot att städerna ska växa. Vilket i sin tur givet tidigare nämnda verklighet vad gäller arbetsmarknaden och folks preferenser i praktiken är ett mot att Sverige ska växa. Istället bör man slopa de politiska/byråkratiska hinder på framför allt kommunal nivå som förhindrar byggandet av höghus.