Om ordet "hen"

Miljöpartiet ökar nu sina ansträngningar att besegra Vänsterpartiet i kampen om titeln "Sveriges galnaste riksdagsparti" genom att börja använda det nya könsneutrala pronomen "hen" istället för "hon" och "han" i sina texter.

Att använda könsneutrala pronomen är inte i sig nödvändigtvis fel. Trots allt finns det i pluralisform i form av "de"/"dem" och även i tredje person singularis finns könsneutrala ord som "denne" och "personen". I vissa språk så är även pronomen för tredje person singularis redan könsneutralt, Miljöpartiets Yvonne Ruwaida tog när hon skulle rättfärdiga det upp exemplet att i det finska språket har man inte någon motsvarighet till "han" och "hon" utan istället används det könsneutrala ordet  "hän" (med tanke på hur likt "hen" är "hän" så kan man för övrigt misstänka att de som lanserade "hen" fick idén efter att ha hört om det finska ordet) och tydligen är det samma ordning i de tre andra finsk-ugriska språken, alltså samiska, estniska och ungerska. Så varför används i svenska, liksom i alla andra germanska språk och de flesta andra icke-finsk-ugriska språk, könsspecifika pronomen för tredje person singularis?

Helt enkelt för att språkets funktion är att förmedla information, och genom att använda "han" eller "hon" förmedlar man mer information än om man använder "hen" eller "hän". Om jag skriver eller säger att "hen gjorde det" då framgår inte om en man eller kvinna gjorde det, men skriver eller säger jag att "han gjorde det" eller "hon gjorde det"  då framgår det. Det innebär i de flesta sammanhang inte heller någon nämnvärd tillkrångling. Så utifrån den språkliga avvägningen mellan enkelhet och informationsförmedling så är de germanska språkens ordning överlägsen de finsk-ugriskas.

En invändning som jag hört från en vänsterextremist är att valet av just kön som bestämning är "godtyckligt", och att man lika gärna kunnat använda exempelvis hårfärg. Men det är faktiskt inte alls godtyckligt då kön faktiskt är i de flesta sammanhang den viktigaste eller en viktig eller åtminstone intressant egenskap. Hårfärg är som kontrast i princip helt eller nästan helt irrelevant i nästan alla sammanhang.

Finns det då inte sammanhang där kön är irrelevant och andra egenskaper är viktigare? Jovisst, det finns många såna sammanhang, men då kan man istället för "hon" och "han" använda ord som "miljöpartisten", "amerikanen", "tjuven" eller "polisen" eller vilket ord det nu än är som passar bäst. Men för pronomen så bör det ord som allmänt har störst betydelse användas, och det råkar vara kön.

Det finns i och för sig dock också sammanhang där könsspecifika ord inte tillför någon information och samtidigt krånglar till det, exempelvis när man ska beskriva att någon vars kön man inte vet om gjort något eller när man formulerar allmänt inriktade erbjudanden eller uppmaningar. Dessa sammanhang är dock tillräckligt sparsamt förekommande för att som allmän regel är det bättre med enbart könsspecifika pronomen i tredje person singularis än enbart könsneutrala. Allra bäst vore dock kanske i och för sig en ordning där man hade såväl ett maskulint, ett neutralt och ett feminint pronomen, men behovet av ett neutralt täcks redan som sagt i princip av ord som "denne" och "person".

Men om det kan finnas i vissa mindre vanliga sammanhang en roll för könsneutrala pronomen i tredje person singularis, vari ligger då skadan i att lägga till "hen"? Ytterst liten, om det inte hade varit för att detta ord inte kommit till i kognitivt, utan i kulturellt vänsterradikalt ideologiskt syfte. De som argumenterar för "hen" gör detta på basis av övertygelsen att alla former av könsdistinktioner är ondskefullt. Med tanke på att det som tidigare nämnts finns motsvarande ordning i de finsk-ugriska språken så vore den direkta praktiska effekten nog väldigt liten, men dock negativ och eftersom det är en symboliskt viktig del av en vänsterradikal agenda så gillar jag inte det.