95% säkra på....." 0,78 grader"

Att vänstern i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet, är extremt överrepresenterade inom svensk journalistkår märks en dag som denna då nyhetsrapporteringen domineras av att FN:s klimatpanel nu säger sig vara ännu säkrare, 95% istället för som tidigare 90%, att uppvärmningen ska bero på människans utsläpp.

Men det de inte säger är att denna uppvärmning enligt samma rapport är närmast bagatellartad till sin karaktär. Så här står det i rapporten:

The total increase between the average of the  1850–1900 period and the 2003–2012 period is 0.78 [0.72 to 0.85] °C, based on the single longest dataset available

0,78 grader har uppvärmningen alltså hittills varit efter mer än ett århundrade av rekordutsläpp av koldioxid och andra "växthusgaser". Det är mindre än skillnaden i temperatur mellan Gävle och Stockholm.

Otroligt men sant

EU, där Sverige ingår, anser inte att al-Shabab, den somaliska islamistgrupp som utförde det bestialiska terrordådet mot en galleria i Kenyas huvudstad Nairobi, är att betrakta som en terroristgrupp.

Det är samma EU som i åratal vägrat terrorstämpla Hizbollah, och som inte ens nu vill terrorstämpla mer än den "militära grenen" vilket bara är löjeväckande (eftersom den militära grenen lyder under den politiska) och verkningslöst.

Kommer terrorn i Nairobi få EU att äntligen terrorstämpla al-Shabab? Det borde vara självklart, men är knappast det. Måhända blir det återigen bara "den militära grenen" som terrorstämplas......

Inte mycket av "exportboom"

"UD förutspår exportboom", basunerar olika medier ut. Nu har ju UD:s prognoser inte visat sig särskilt tillförlitliga . Man förutspådde exempelvis en kraftig ökning redan i år, men siffror släppta idag visar att exporten hittills i år (januari-augusti) fallit med 9% jämfört med motsvarande månader 2012.

Hur det faktiskt blir beror på en rad faktorer, som kronans kurs och den globala konjunkturen i allmänhet och den europeiska i synnerhet.

Men för all del är det som journalisterna kallar "exportboom", en ökning på 24% på 5 år, långt ifrån omöjlig. Bara inte det blir någon ny kris eller kronan stiger dramatiskt är det nog minst lika troligt att siffran överskrids som att den underskrids.

Men satt i relation till handelsministerns (extremt orealistiska) mål om fördubbling på 5 år, är 24% ökning inte så mycket att hurra för. Och det är lägre än de 27% som den ökade mellan 1997 och 2002, och klart lägre än de 41% som den ökade mellan 2002 och 2007. Däremot är det mycket bättre än de ynka 3% det ökade mellan 2007 och 2012.

Men med tanke på att värdet av exporten nu ser ut att bli klart lägre 2013 än det var 2007 även ojusterat för inflation, så är en 24%:lig nominell ökning mellan 2013 och 2018 allt annat än en imponerande "exportboom".

Tysklands framgång mot arbetslösheten under Merkel

Trots FDP:s kraftiga nedgång, så gick det, som jag diskuterade i förra posten, för regeringspartierna ändå hyfsat bra tack vare CDU/CSU:s stora uppgång. Detta i en tid då det rent allmänt går uselt för sittande regeringar. I Norge och Australien förlorade de sittande regeringarna makten och enligt opinionsmätningarna så är även de sittande regeringarna i Sverige och Danmark rätt så impopulära.

Varför gick det då så bra för Merkel? Tja, kanske för att under hennes 8 år som förbundskansler har arbetslösheten (som framgår av nedanstående diagram) i Tyskland fallit från drygt 11% till drygt 5%, den klart bästa utvecklingen i Europa. Till detta kommer att sysselsättningsgraden stigit ännu mer då aktivitetsgraden stigit och att reallönerna stigit.

Risken med stödröstning

Ännu är rösterna inte färdigräknade i det tyska valet, men det mesta tyder på att trots att Angela Merkels CDU/CSU ökar mycket kraftigt jämfört med förra valet så förlorar den borgerliga sidan majoriteten. Anledningen är att hennes koalitionspartner, marknadsliberala FDP tappar stort och får bara 4,8%  vilket innebär att de hamnar under 5%-spärren som finns för att bli representerade i Tysklands motsvarighet till Riksdagen, Förbundsdagen (Bundestag på tyska).

De 41,5% som CDU/CSU fick är lägre än de 42,7% som Tysklands rödgröna partier, miljöpartistiska Grüne, vänsterpartistiska Die Linke och socialdemokratiska SPD sammanlagt fick, vilket innebär en rödgrön majoritet. Dock lär det inte innebära en rödgrön regering, för till skillnad från svenska Socialdemokraterna som gärna samarbetar med Vänsterpartiet, så vägrar SPD samarbeta med Die Linke pga partiets rötter i det forna östtyska kommunistpartiet. Den troliga utgången är därför en storkoalition mellan SPD och CDU/CSU.

Samtidigt kan det noteras att FDP under valrörelsens slutskede kampanjade delvis med devisen "vill ni ha Merkel, rösta på FDP" och fick nog därför ett stort antal stödröster från väljare från väljare som egentligen föredrog CDU/CSU. Det visade sig dock att antalet stödröster var just precis fel, både för få och för många på samma gång. De var för många eftersom de var tillräckligt många för att förvägra CDU/CSU egen majoritet givet att FDP åkte ut, men de var också för få eftersom de var otillräckligt många för att FDP skulle hålla sig kvar i Förbundsdagen.

Lärdomen av det är att moderatsympatisörer som funderar på att stödrösta på Centern eller Kristdemokraterna tar en stor risk. De kan med sina stödröster bidra till att partierna inte åker ut ur riksdagen, men om det visade sig att otillräckligt många andra tänker så innebär stödröster bara att fler borgerliga röster utestängs när det gäller representation i Riksdagen.

Miljöpartiet i regeringsställning vore en katastrof

Här är en sammanställning av de tre rödgröna partiernas föreslagna skattehöjningar. Att Vänsterpartiet är värst är väntat, men anmärkningsvärt är att Miljöpartiet föreslår klart större höjningar än Socialdemokraterna. Notera att denna tabell troligen underskattar Miljöpartiets skattehöjningsiver då Gustav Fridolin, till skillnad från Stefan Löfven, sagt att han förespråkar att femte jobbskatteavdraget ska rivas upp även för låg- och medelinkomsttagare (vilket skulle innebära en höjning med klart mer än 2,7 miljarder).


Samtidigt säger Miljöpartiet att de kommer att kräva att minst två kärnkraftsreaktorer avvecklas nästa mandatperiod, något som skulle innebära högre elkostnader för hushållen och ordentligt försvaga den elintensiva basindustrins konkurrenskraft.

Att Miljöpartiet i regeringsställning vore en katastrof mot bakgrund av ovanstående, och andra, fakta uppenbart. Att vissa borgerliga/liberala företrädare anser att man bör samarbeta med eller t.o.m. rösta på partiet är desto mer obegripligt.

130 miljarder 2014 inte samma som 130 miljarder 2002

Daniel Suhonen från vänstertankesmedjan Katalys får utrymme på DN debatt idag. Hans artikel innehåller som väntat många felaktigheter och missvisande påståenden, men det mest häpnadsväckande är påståendet att Reinfeldt genomfört Bo Lundgrens gamla skattepolitik. Bo Lundgren föreslog skattesänkningar på 130 miljarder, med de skattesänkningar som nu föreslås har Reinfeldt sänkt skatterna med 130 miljarder, hävdar Suhonen.

Även om Suhonens påstående att Reinfeldts skattesänkningar skulle uppgå till 130 miljarder är korrekt så stämmer det inte att de skulle vara samma som Bo Lundgren gick till val på 2002.

Detta dels för att de skattesänkningar som genomförts är mer "progressiva" än de Lundgren föreslog. Lundgrens skattesänkningar var mestadels såna som formellt bara gynnar de rikaste, som helt slopad statlig inkomstskatt. slopad förmögenhetsskatt och slopad fastighetsskatt. Reinfeldt har visserligen slopat förmögenhetsskatten och gjort fastighetsbeskattningen mer regressiv men vad gäller den statliga inkomstskatten har han nöjt sig med en mindre höjning av brytpunkten (samt en till föreslagen mindre höjning som lär stoppas i riksdagen). Istället är det låg- och medelinkomsttagare bland löntagare och pensionärer som fått de procentuellt största skattesänkningarna.

Dessutom så är faktiskt 130 miljarder nu inte likvärdigt med 130 miljarder 2002. Anledningen är att pga en kombination av en större befolkning, inflation och höjd real genomsnittsinkomst så är BNP i nominella termer klart större nu än 2002. 2002 var BNP 2444 miljarder, 2012 hade det ökat till 3549 miljarder. Hur stor BNP kommer vara 2014 vet ingen nu av uppenbara skäl, men regeringens prognos i budgetpropositionen är 3748 miljarder.

Detta kan vara överoptimistiskt men det handlar ändå om en nominell ökning på runt 50%. Vilket innebär att 130 miljarder 2014 motsvarar 85-90 miljarder 2002.