Myten om opolitiska journalister

En annan kontrovers denna vecka har varit att komikern Soran Ismail avlägsnats från statsradion med motiveringen att han vill "döda sverigedemokrater". I själva verket har Ismail aldrig varken hotat att själv döda sverigedemokrater eller uttryckt en önskan att andra ska göra det, så påståendet som först användes för att motivera det är falskt. Däremot är det så att han offentligt uttalat sig negativt om SD som parti, och det menar statsradion, efter att ha tvingats backa om det falska påståendet om Ismails mordlystnad, är tillräcklig grund för att han inte kan fortsätta jobba hos dem, eftersom de vill vara "opartiska".

Den första tanken som dyker upp när man hör om det är att det är ett häpnadsväckande hyckleri och inkonsekvens från statsradions sida, med tanke på att de nyligen gav Alexandra Pascalidou ett eget program trots att hon givit uttryck för vänsterradikala åsikter, både i och utanför programmet (och hon avskyr för övrigt SD minst lika mycket som Ismail gör).

Men det största problemet med detta är dock inte att statsradion är inkonsekvent utan att man utgår från, och försöker upprätthålla, myten om att reportrar som inte öppet uppgett vilka åsikter de har skulle vara "opolitiska" och "opartiska". I verkligheten är det knappast någon reporter som aldrig reflekterat över politiska frågor och saknar egna åsikter i dessa frågor, och det gäller även alla som inte går ut offentligt med vilka dessa åsikter är.

Lars Adaktusson, som i många år verkade som "opolitisk reporter" men som nu är en toppkandidat för KD i EU-valet, var naturligtvis lika politisk medveten och sannolikt lika kristdemokratisk när han var "opolitisk reporter" som han är nu som KD-kandidat. Och detta färgade naturligtvis hans nyhetsrapportering när han var reporter, trots att han officiellt var "opolitisk", liksom andra reportrars politiska åsikter (i nästan alla fall mer vänstervridna sådana än Adaktusson) påverkar deras rapportering, mer eller mindre omedvetet.

Och det är knappast så att om man slutade låtsas att rapporteringen skulle bli mer vinklad. Snarare tvärtom så länge man inte tog bort kravet att de skulle försöka vara opartiska, för då skulle vi alla bli mer förberedda på vilken slags vinkling man kan förvänta sig en viss reporter eventuellt ägnar sig åt.

"Public service" liksom privata TV-kanaler, radiostationer och tidningar borde därför sluta kräva att deras reportrar ska låtsas vara opolitiska. Ja, man borde rent av tvärtom kräva politisk varudeklaration, åtminstone av de reportrar som bevakar politiska frågor. Det vore mer hederligt och skulle som sagt vara bra för mediakonsumenterna som blir mer förberedda på vilken slags vinkling som reportern kan ägna sig åt.