Fridolin är verkligen inte så bra på att tänka

Bland alla dåliga förslag om kvoteringar och skattehöjningar som regeringen kommit med så har man ett förslag som innebär ett steg i rätt riktning, låt vara otillräckligt sådant: att sänka bidragsdelen i studiestödet samtidigt som återbetalningskraven för lånen skärps ytterligare för att säkerställa att lånen är just lån.

De rödgröna välkomnade (låt vara att de tycker det är för lite och för sent) förstås förslagen om kvotering och högre skatter då de ju föreslår samma sak i ännu större doser, men de fördömde dock förslaget om sänkt studiebidrag. Miljöpartiets Gustav Fridolin tog i hårdast och kallade det "den mörkblåaste politik man kan tänka sig".

Jasså, en sänkning av bidrag till studenter är alltså den "mörkblåaste politik" Fridolin "kan tänka sig"? Isåfall är han inte så bra på att tänka. För jag kan tänka mig något ännu "mörkblåare": göra som i de flesta andra länder och inte ha något studiebidrag alls.

Och ja, jag kan rentutav tänka mig ännu "mörkblåare" förslag, nämligen att låta studenterna betala genom avgifter för den utbildning de får, något som återigen är den gällande ordningen i många länder (Om Fridolin tittar på amerikanska filmer eller TV-serier med universitetsstudenter så märker han nog att "tuition" (terminsavgifter) är något som ofta diskuteras).

Även med den föreslagna bidragssänkningen skulle svenska staten vara lååångt "generösare" än de flesta andra stater, och därmed definitivt inte vara så "mörkblå" det går att tänka sig.

Om vi sen lämnar Fridolins bisarra beskrivning av vad en sådan bidragssänkning skulle vara därhän och går till hans argumentation så är den inte så mycket bättre. Så här skriver han sedan:

Studenter hör till dem med de allra minsta marginalerna. De skuldsätter sig samtidigt som de har svårt att klara hyran på den krisande bostadsmarknaden. Konsekvensen blir att särskilt de som inte kan få hjälp hemifrån kommer att dra sig för at[sic] studera. Sverige har stora matchningsproblem på arbetsmarknaden. Att då hindra människor från att studera är en politik som slår direkt mot jobben.

Men nu är det ju så enligt förslaget att lånedelen höjs något mer, vilket innebär att kassaflödet till studenterna under studietiden (då man har små marginaler och ska betala hyran) inte alls sänks och att det inte alls blir svårare för studenter som inte kan få hjälp hemifrån att studera. Arbetslösa och unga som vill utbilda sig till bristyrken kommer att ha lika lätt, eller ännu lättare, att kunna finansiera studierna som nu.

Men försvagas inte incitamentet att studera om man blir tvungen att skuldsätta sig mer för att klara studierna än om man får pengarna som bidrag? Förvisso, men de försvagas också om man som Miljöpartiet föreslår högre marginalskatter och höjda bidrag till arbetslösa. I länder där studenter får betala för undervisning, som USA och de asiatiska länderna, istället för som i Sverige få betalt av staten för studera, så studerar minst lika hög andel för att där skapas incitament till att utbildas till bristyrken genom låga marginalskatter. Dessa lägre marginalskatter är möjliga bland annat då för att man inte har studiebidrag.