Mer om feminism

Bara några dagar efter vänsterjournalisternas drev mot Jens Spendrup så startade de ett nytt. Den här gången var dock måltavlan inte en 69-årig manlig direktör, utan en ung kvinnlig företagare och bloggare: Isabella Löwengrip, kanske mer känd som "Blondinbella".

Förklaringen var liknande som när det gäller Spendrup: hon vägrade kalla sig feminist. Till skillnad från Spendrup som inte egentligen kritiserade feminismen utan bara sa att han var osäker på vad som menas med feminism och ogillar -ismer i allmänhet så kom Blondinbella med direkt kritik. Feminism av idag handlar enligt henne inte om jämställdhet utan om manshat. Samtidigt identifierade hon sig uttryckligen som en kapitalist.

Vidare skrev hon exempelvis att feminister är "ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för". Hon skrev vidare att hon aldrig skulle använda ordet "hen" och att hon aldrig skulle sätta på sin son en klänning.

Föga förvånande upprör detta Sveriges alla marxistfeminister. Samtidigt är det förstås lite knepigare att avfärda Blondinbellas antifeminism än Spendrups ickefeminism eftersom hon är en kvinna, och inte en rik äldre man som ärvt sin ställning från sin far. Så därför försöker vissa av dem berömma henne för hennes framgång och säga att hon är "själva definitionen av feminism", samtidigt som hon påstår att kapitalister aldrig stått på barrikader för framgångsrika kvinnor.

Inte bara så bemöter det inte de exempel på galenskaper som Blondinbella tar upp som exempelvis manshat, "hen" och genus, det skapar det felaktiga intrycket att personer som inte är feminister är emot framgångsrika kvinnor, vilket är förstås helt felaktigt för nästan alla som inte är talibaner.

Och vad gäller kapitalister så beror det på vad man menar med "kapitalist". Menar man med "kapitalist" kapitalägare så har de förvisso inte i allmänhet kämpat för så mycket mer än ökad kapitalavkastning. Men om det sker med begåvade kvinnors hjälp har de välkomnat det. Om man med "kapitalist" menar anhängare av fri marknadsekonomi så har de länge framhävt framgångsrika kvinnor. Ayn Rand är både ett exempel både på en framgångsrik prokapitalistisk kvinna och en som i sina romaner positivt framhållit fiktiva framgångsrika kvinnor, som Dominique Francon och Dagny Taggart.

Feminism handlar inte om att tillåta begåvade kvinnor som Blondinbella att bli framgångsrika, det är vad marknadsliberalism, kapitalism och individualism handlar om (bland många andra positiva saker). Feminism i den version som stöds av de flesta journalister och politiker i dagens Sverige handlar istället om manshat och en marxistisk syn på könsrelationer.

När det gäller begåvade antifeministiska kvinnor, missa förresten inte denna debatt (jag har försökt inbädda det, men det tycks inte gå, så följ länken för att se debatten) mellan den feministiska miljöpartistiska gubben Peter Eriksson (toppnamn på MP:s EU-lista) och den antifeministiska kristdemokratiska kvinnan Ebba Busch Thor(toppnamn på KD:s topplista) om frågan om statligt påtvingad könskvotering av bolagsstyrelser. Busch Thor besegrar Eriksson överlägset med starka argument om bland annat problematiken att ha kön som kriterium för utnämningar och den privata äganderätten. Peter Erikssons enda "argument" är i stilen "gubbar utser varandra, jag är emot gubbar, och äganderätt det struntar vi i miljöpartiet i eftersom vi har trafikregler bla bla".

Jaja, det enda som Eriksson helt klart bevisar är att han är en gubbe som borde exkluderas från alla uppdrag som innebär något slags politiskt inflytande, liksom alla andra miljöpartister borde exkluderas från det (oavsett om de som Eriksson är gubbar, eller ej).