Mediadrevet mot Jens Spendrup och frågan om vad feminism är

Det hundrafemtielfte beviset på att svensk journalistkår är hopplöst vänstervriden kom när de började försöka framställa det som en "skandal" att Svenskt Näringslivs Jens Spendrup för det första påpekade att anledningen till att kvinnor är underrepresenterade i styrelser är att färre kvinnor har den chefserfarenhet som anses utgöra kompetens vid styrelseutnämningar och att det alltså inte ligger någon slags manschauvinistisk konspiration bakom och för det andra att han inte ville kalla sig feminist.

Att inte bara Miljöpartiets Gustav Fridolin och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt utan även flera företrädare för Moderaterna, inklusive Beatrice Ask (ni vet hon som är känd för att alltid vara påläst i de frågor som hon uttalar sig om ), hoppade på mediadrevet mot Spendrup illustrerar också hur lågt det partiet sjunkit.

Vad gäller den första frågan så är det bevisligen sant att det är så, och att det kravet förklarar kvinnors underrepresentation, liksom det förklarar varför personer yngre än 40 är underrepresenterade och varför personer yngre än 25 är ännu mer underrepresenterade. Man kan kanske däremot ifrågasätta om detta krav på formell kompetens är det rätta kriteriet för att utse ledamöter, men likafullt så innebär det att den feministiska förklaringen är nonsens, precis som det skulle vara nonsens att se yngres underrepresentation som tecken på diskriminering.

Sen vad gäller att han inte vill kalla sig feminist så skrivs det i DN idag så här

Slår man upp ordet feminism i svenska akademins ordlista återfinns förklaringen ”en rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Det är något man kan tycka att en ordförande för Svenskt näringsliv borde kunna skriva under på.

Men som bland annat Spendrup påpekat så finns det i själva verket väldigt många definitioner av feminism och också vad som menas med jämställdhet. Så gott som alla utom talibanerna och vissa andra religiösa fundamentalister säger sig vara för någon form av jämställdhet mellan könen, så om det begreppet ska innefatta enbart tro på någon form av jämställdhet mellan könen så blir det rätt så intetsägande och något som gäller nästan alla.

Det som menas med feminism när det används i media och politiska debatter i Sverige är istället A) en föreställning om att kvinnor i dagens Sverige är strukturellt förtryckta ( Lika mycket som i talibanernas Afghanistan, enligt det promillepartis partiledare som ständigt syns i medierna) och B) En övertygelse att jämställdhet innebär statistisk lika representation av könen överallt (eller nästan överallt, märkligt nog vill de inte tillämpa den principen för exempelvis fängelserna) samt oftast även C) Att statens tvångsmakt ska användas för att uppnå B).

Att kvinnor ska ha lika chanser och rättigheter är självklart för alla rationella människor. Men att tro på de tre ovannämnda punkterna, som utgör den feministiska statsideologin i Sverige, är däremot inte rationellt.